Sökresultat

Insändare De flesta kommer att skaffa sig en egen rollator

9 februari 2009 00:00

Det är mycket museet nu.För mig som skrev mil om krisen då runt 2003-2004 är det nästan svårt att hänga med.Men roligt.Här är länsmuseets besökssiffror för de senaste fem åren:2004: 44026.2005: 49 063.2006: 55620.2007: 70060.2008: 86 697.Ni ser själva, från katastrofdåliga 44 000 det där året då Peter Larsson var chef, ekonomin i botten och Corren kunde avslöja att länsmuseet hade sämst öppettider i landet.Till nära 87 000 förra året. Det är de bästa besökssiffrorna på tio år.Vad var det som hände? En enda förklaring finns förstås inte. Det var visst ekonomiskt tillskott från ägarna Linköpings kommun och landstinget. Men framförallt var det ny styrelse och ny länsmuseichef i Maria Jansén.Och det var något så diffust och så till synes enkelt som nya tag. Gott ledarskap och växande självförtroende hos den tilltufsade personalen.Tänk att ledningen är så betydelsefull. Mer än man först gärna vill tro.*I onsdags träffade jag konstnären Maria Friberg då hon hängde sin stora utställning i Wallenbergssalen, som öppnar i morgon. Gå dit, säger jag bara. En sådan utställning är en Händelse i Linköping.När man ser hennes återhållna, strikta, laddade bildspråk är det spännande att tänka på vad hon berättade om sin uppväxt. Hon flyttade runt mycket. Varför? Jo, mamma var hippie.Tänk hippie. Tänk strikta män i kostym (som blivit lite av hennes signum). En kontradiktion, och kontradiktioner är ofta givande.Sen lite kuriosa: Innan de flyttade till Skåne och "hängde med Peps Persson", som Maria sa, bodde de i Vadstena och Maria gick på Petrus Magniskolan. Just när hon berättade det kom länsmuseets Mats Gilstring och hälsade. Och han var Marias bildlärare i Vadstena. De fick, mycket tidigt, prova att jobba med videofilm, mindes hon. Så det var där allt började, i teckningssalen på Petrus Magni. Om man vill vara lite lokalpatriot. Sen fortsatte hon på Lunnevad efter gymnasiet, apropå den spännande konstdebatten som Gunnar Lindqvist drog igång (på nästa sida).Sist det här med alla män på hennes bilder, där hon undersöker mansrollen.Maria berättade att hon identifierar sig med dem. Bilderna är inget hån och absolut ingen ironi, sa hon."Jag avskyr ironi".Just det.

Rolig resa för sargat museum

9 februari 2009 00:00

Monica Broman (FP) har motiverat landstingets beslut att inte längre tillhandahålla rollatorer för utomhusbruk. Hon tycker "det är ett bra beslut när medborgarens ställning enligt önskemål stärks". Genom att en marknad öppnas så kommer priserna att pressas.Landstinget kan i dag tillhandahålla en rollator för utomhusbruk för 504 kronor per år och brukare. Rollatorn levereras dagen efter beställning och priset inkluderar service. Jag förutsätter att dessa rollatorer köps in enligt lagen om offentlig upphandling och att leverantörerna därmed tvingats pressa sina priser.Överskottsbolaget och Lidl lär enligt uppgift ha sålt rollatorer för 595 kr. Dessa har oklar kvalitet och någon form av service finns naturligtvis inte. Snart finns nog billiga rollatorer i handeln som man tvingas montera själv?Min 85-åriga mor brukade kalla rollatorn "sin bäste vän". Den är ett utmärkt hjälpmedel som leder till ökad självständighet, aktivitet, frihet, trygghet m m. Det finns en rapport från CMT 2007 (Persson J m fl; Kostnader och effekter vid förskrivning av rollatorer), som visar att rollatorerna är mycket kostnadseffektiva.Jag är övertygad om att många gamla inte kommer att anse sig ha råd att köpa en rollator. De kommer inte att kunna skaffa hem den och de kommer inte att kunna reparera de skador som uppkommer. Detta kommer att leda till minskad aktivitet bland våra gamla men också till ökat antal fallolyckor med brott på handleder, lårbenshalsar och lårben som resultat.Vårdkostnaden för ett lårbenshalsbrott som åtgärdas med höftprotes ligger kring cirka 100 000 kr. Det innebär att även om vi måste lämna ut 200 rollatorer för att förhindra en sådan fraktur per år, så kommer detta att bli ett nollsumme-spel för landstinget. Då har vi inte ens börjat kalkylera vinsterna i livskvalitet som håvas in av de 199 andra rollatorerna!Sällan har uttrycket "snålheten bedrar visheten" kommit bättre till sin rätt.Hans TroppOrtoped på US

Insändare Rollatorn är ett utmärkt hjälpmedel

Insändare Utlandspensionärer ska inte gnälla

Niclas Ericsson: Morallagar stoppar inte hiv

Insändare Omdömeslösa namn på bostadsområden

Insändare Centern - ett före detta glesbygdsparti

Insändare Arbetslösa betalar procentuellt mest skatt

7 februari 2009 00:00

Alliansregeringen är på väg att öppna möjligheter att bygga nya kärnkraftverk i Sverige. Frågan blev aktuell när regeringspartiet KD gjorde helomvändning i denna fråga. Man kan inte frigöra sig från tanken på populism inför detta plötsliga lappkast. Partiet har låga opinionssiffror och riskerar att åka ur riksdagen. Man har märkt ett ökat intresse för kärnkraft hos allmänheten och ser en chans att förbättra sin popularitet.Tyvärr gör Centern samma helomvändning. Maud Olofsson har vikt sig och tycks prioritera enigheten i alliansen för att kunna vinna nästa val.- Centern har inte ändrat ståndpunkt, säger hon, - men vi får ha kärnkraft i överskådlig tid. I mina öron låter detta motsägelsefullt. Så har jag inte uppfattat Centerns ståndpunkt tidigare. Frågan är hur stor del av partiet hon har med sig. Det är tragiskt när maktbegäret får politiker att överge sina ideologier.En sak som man talar väldigt lite om i samband med kärnkraften är uranbrytningens fruktansvärda miljökonsekvenser. Det finns uranfyndigheter i Sverige, men ingen vill ha brytning i sitt närområde. Det innebär nämligen hälsorisker för gruvarbetare och befolkning och medför stor skada i naturen.Här i landet föredrar vi att importera uran och överlåta eländet till andra. Mot kärnkraft talar även det faktum att uran beräknas ta slut om 50 år.Man talar om att kärnkraft producerar billig el. För detta finns inga belägg. Många experter säger att el från nya kärnkraftverk kommer att bli dyr.Frågan om avfallets slutförvaring är ännu inte löst och den hanteringen kommer att kosta enorma belopp.I kärnkraftfrågan håller jag med Mona Sahlin, och man borde över partigränserna kunna enas om en hållbar, långsiktig, miljövänlig energipolitik, och framförallt satsa på forskning som möjliggör minskad elförbrukning.Gammal centerpartist

Insändare Maktbegäret får politiker att överge sina ideologier

Insändare Lysingskolan värnar om kreativiteten hos eleverna!

Insändare En kreativ skola kräver kreativa lärare

Insändare Hundar mår bra av att jobba

Jag vet hur detkänns, Persson

Tove Lifvendahl: Tidernas dyraste terapi

Insändare Pensionshöjning räcker inte

Dilsa Demirbag-Sten: Är etnicitet verkligen intressant?

4 februari 2009 01:00

Fler och fler familjer blir vräkta, vittnar socialkontoret om. Kommunens uppgift blir att installera familjerna i så kallade akutboenden. Men som Corren berättade i går finns i Linköping bara sju akutlägenheter som socialkontoret fördelar till familjer med barn. Och de lägenheterna har varit fulla sedan i somras. Alternativet är campingar, vandrarhem och dylikt som familjen får söka ekonomiskt bistånd för. Kostnader för dessa ligger nämligen inte som en post i boendegruppens budget, vilket akutlägenheterna gör. Hur mycket dessa alternativa akutboenden kostar kommunen, finns inga klara besked om. Men med tanke på vad familjen som Corren träffat betalar för sin plats på ett vandrarhem - 21 000 kronor i månaden - är det knappast en billig affär.Det mest oacceptabla i situationen är att barnen blir lidande. Sverige har en nollvision gällande vräkta barn, ändå hotades 735 svenska barn av vräkning under förra året. 14 av dem var bosatta i Linköping. Lösningen är dock inte så enkel som att ordna fler kommunala akutboenden. Problemen går betydligt djupare när en familj blir bostadslös, en barnfamilj blir inte vräkt hur som helst. Troligtvis är det heller inte ekonomin som är det största problemet. Sociala svårigheter som misskötsel och missbruk är förmodligen ofta de verkliga skälen till en vräkning. Eller en bakomliggande orsak till att man inte har råd att betala hyran. Desto viktigare är det därför att familjerna får social hjälp, vilket också inkluderas - för de familjer som lyckas få en akutlägenhet, vill säga.Sju akutlägenheter kan låta lite i en stor stad som Linköping, men kanske har det räckt så länge som ärendegången gått snabbare än den gör i dagsläget. Ett akutboende ska vara mycket kortvarigt. Men med långa handläggningstider och samverkanssvårigheter mellan olika myndigheter, samt mellan dessa och hyresgästen, kan vistelsen bli betydligt längre än planerat.En förutsättning för så kallad "utslussning" till vanligt boende är förstås att det finns lediga lägenheter att tillgå. En före detta akutboendeplacerad familj är nog ingen drömhyresgäst. Möjligen ligger en del av förklaringen till bristen på akutlägenheter i att de vanliga hyresvärdarna - och hyresgästerna - säger nej till uthyrning av vanliga lägenheter. Lågstatusområden uppkommer i alla städer, men kanske har även dessa områdens hyresgäster och -värdar börjat säga ifrån om att vara kommunens "nödlösning". Snabbare kontakter med, och krav på samarbete från, de som är i behov av akutlägenheter är förutsättningar för en lösning. Familjer med barn bör nog också få tillträde, kanske till och med företräde, till de nya akutboenden som är avsatta till ensamstående. Nollvisionen om vräkta barn ska vara prioriterad.Citat: "En barnfamilj blir inte vräkt hur som helst."

Ledare Mer ett socialt än ett ekonomiskt problem

Insändare Vansinnesprojekt av skolan i Ödeshög

Insändare Den svenska ordskatten räcker långt

Insändare Ingen mänsklig rättighet att få röka

Sida 76 av 131