Vad

5 mars 2009 00:00
<p><b>När skall </b>Linköpings politiker komma till skott med Tinnis och simhallen. Tinnis förfaller och simhallen är alldeles för liten för en stad av Linköpings storlek. LASS-simmare får träna tidiga morgnar och sena kvällar för att få plats. Motionärerna trängs ihop på ett fåtal banor. De som vill hoppa från hopptornet konkurrerar med motionärerna.</p><p>Vad behövs? Åtminstone en 50-meters bassäng inomhus, samt ordentlig upprustning av Tinnis. Glöm bebyggelse av Folkungavallen det är endast utslag av förtätningsmani och klåfingrighet.</p><p>Kanske skall man satsa på en ny simhall, varför inte i anslutning till universitetet och Campus. Varför kan inte Linköping ha två simhallar? Nu i lågkonjunkturen är det väl utmärkt att satsa på byggandet. Det är billigare än i högkonjunktur, samt minskar arbetslösheten. Vad väntar Linköpings politiker på?</p><p><b>Tänk framåt</b></p>

Insändare: Linköping behöver två simhallar

4 mars 2009 11:22
<p><b>"Man kan inte</b> skriva utan att se sig om, som Lots hustru. Och genom att göra det förvandlar man sig själv och andra till saltstoder".</p><p>I boken "Rim på liv och död", kämpar den israeliske författaren Amos Oz en vemodig kamp med skaparens förhållande till det skapade.</p><span class="mellanrubrik">Sällsam metaforik</span><p>Efter den kritikerrosade romanen om Amos Oz egen barndom, "En berättelse om kärlek och mörker", tar han sig nu an författandets villkor och svårigheter. Detta är en roman fylld av sällsam metaforik. Bokens jag "författaren" gör en nattlig vandring genom Tel Aviv efter att ha deltagit i en författarafton. Människorna i åhörarskaran blir på ett tvångsmässigt sätt ansikten till berättelser i dennes huvud.</p><span class="mellanrubrik">Mellan dröm och verklighet</span><p>Nattvandringen äger rum i ett ingenmansland mellan verklighet och fantasi. "Du kan väl övertyga mig om att alltsammans inte händer i drömmen" säger den kvinnliga uppläsaren senare i sin lägenhet till författaren. Men det är inte lätt att veta vad som är fantasi och verklighet i denna berättelse.</p><p>Och häri ser Amos Oz författarens tragedi; den ständigt påträngande ensamheten som uppstår då omvärldens människor reduceras till roller och gestalter i den egna berättelsen. "Som att spela Schubert när Schubert själv sitter i salongen och kanske hånskrattar i mörkret".</p><span class="mellanrubrik">Som ett kärleksmöte</span><p>Oz skriver om författandets dekonstruktion. Men också om läsarens längtan att nå och förstå sin författare. Som ett kärleksmöte där bådas njutning inte kan bli ömsesidig och samtidig. Och ändå på slutet ett accepterande: Det är så här det är. "Då och då är det värt att tända ljuset för att klarlägga vad som pågår".</p><p>Jakob Carlander</p>

Amoz Oz vandrar med läsarna

Amoz Oz vandrar med läsarnaAmoz Oz vandrar med läsarna
3 mars 2009 01:00
Krönika

Dilsa Demirbar-Sten: Uppmärksamma lidandet i Afrika

3 mars 2009 00:00
<p>Svar till "Gun-Britt i Björs", 28/2.</p><p><b>Jag har bott </b>hela mitt 60-åriga liv i "Björs" och tidigare har saker och ting funkat.</p><p>Trampar du i en hästskit tror jag inte du blir glad eller som i mitt fall har en fru som ramlat och slagit sig i ett stort hål. Eller när grannen tvättar sin bil får du en sjö på din garageuppfart. Har pratat med vederbörande men de struntar i det.</p><p>Byalaget, vad kan de göra åt detta? Inget! Jag trivs i "Björs"!</p><p><b>BJÖRSBO!</b></p>

Insändare: "Björsbo" som trivs

3 mars 2009 00:00
<p><b>Det framgår </b>inte av insändaren (dagens ris 27/2) var "Arg cyklist" mött dessa människor som går i bredd. Är det på kombinerad gång/cykelbana förstår jag vad insändaren menar. Men är det så att han/hon mött dessa på gågator, exempelvis Lilla torget, eller kanske rentav på trottoaren då är denne verkligen "ute och cyklar" då det enligt lag är förbjudet att cykla där.</p><p>Möter tyvärr dagligen ett flertal cyklister på både gågator, trottoarer och övergångsställen som totalt ignorerar vad som gäller utan blänger, rentav vräker ur sig okvädningsord, eller i bästa falla plingar på klockan, för att man inte flyttar på sig.</p><p>Som information kan nämnas att ordet trottoar betyder gångbana, det vill säga där ska fotgängare hålla till, inte cyklister eller bilister.</p><p><b>Daglig gångare</b></p>

Insändare: Endast fotgängare på gångbanorna, tack!

3 mars 2009 00:00
<p><b>Hur vill </b>vi ha vår hemskickade lunchlåda på ålderns dar? När den ska förtäras i egna boendets ensamhet? Matupprorets Camilla Sparring besökte Mjölby och pratade inför pensionärsorganisationer och politiker. 70 000 har redan skrivit på upproret och fler blev det i Mjölby.</p><p>En intensiv, envis och sakkunnig tjej som tvingade åhörarna att både lyssna och tänka själva inför det scenario hon manade fram.</p><p>Omständiga transporter, svåra förpackningar, fel frysteknik, dyra avgifter. Det senare ett resultat av fel upphandling.</p><p>Camilla Sparring vet vad hon talar om, hennes arbete inom hemtjänsten i Dalarna gav insyn och vilja att förbättra. I Mjölbys PRO-lokal med SPI som arrangör väckte frågeställningar, indignation och gav pub-liken möjlighet att yttra sig, Inte minst den grupp kommunpolitiker som anlänt och fick försvara beslut i frågan.</p><p>Kvaliteten på den levererade maten går att förbättra, både genom snabbare leverans och närmare inköp av produkter var Sparrings uppfattning.</p><p>- Måste vi ha kött från Argentina och potatis från Holland, frågade Camilla Sparring? Varför inte gynna länets egna bönder? En av många frågor som debatterades.</p><p>Hur ser det ut i Mjölby kommun? Vem ger oss svaren och varför?</p><p><b>En bland publiken</b></p>

Insändare: Matupproret engagerade Mjölbyborna

28 februari 2009 13:33
Ledarkrönika

Håll igen på skumpa och diamanter

Håll igen på skumpa och diamanterHåll igen på skumpa och diamanter
28 februari 2009 00:00
<p><b>Återigen ska </b>något bra privatiseras, nämligen Apoteken. De flesta människor i detta land har säkert fått nog av privata lösningar som hittills bara blivit dyrare och sämre. Man behöver bara nämna eldistributörer, färdtjänst, kommunikationer och privata vårdbostäder med flera.</p><p>Alliansen har redan visat med kraft att de sämst ställda i landet har fått det ännu sämre medan de rika fått det bättre. Alternativet är att Mona Sahlin tar över efter nästa val och med tanke på vad hon hittills sagt och gjort är alternativet pest eller kolera.</p><p><b>Göran</b></p>

Insändare: Pest eller kolera för de sämst ställda?

27 februari 2009 19:15
<p>För att vara så berest är jag dåligt berest - i Östergötland. Som Åtvidaberg, en ort jag besökt många gånger, men där jag ändå egentligen bara sett Kopparvallen, golfbanan och gamla fina Sandelius. Kamratföreningen veteranerna i Åtvidaberg har den här dagen bjudit in mig för att tala och jag ser fram emot ett möte med historien jag vet så lite om. ÅFF-historien. Visst, 70-talet kan jag en del om, tack vare förre kollegan <b>Rooney Jerrevångs </b>alla historier om Ralf och grabbarna, men det känns ändå som ett stort tomt hål. </p><p>Tar en promenad från torget till Kopparvallen, passerar Röda ladan, tar en titt i antikvariatets skyltfönster, oj, Polisskolan 4 på VHS, vilket fynd. Fortsätter ned till klubblokalen och möts där av ett 40-tal äldre män. Känner mig liten. I idrottshistorien i alla fall. Ändå är det jag som ska tala.</p><p><b>Berndt Alfredsson </b>och <b>Göran Åberg</b>, föreningens ordförande och sekreterare, hälsar mig välkommen. Knalin, eller <b>Lars-Göran Andersson</b> för de oinvigda, varnar mig för vad som väntar. </p><p>- Du vet inte vad du gett dig in på Christer, säger han.</p><p>Det visar sig inte vara så farligt. Vi bollar ÅFF och Corren ett tag och jag får bland annat försvara min vilja att vara obunden, varför jag inte vill bli medlem i ÅFF. Det går bra utan att någon välter några möbler.</p><p>Utanför passerar nutiden och för mig mer bekanta ansikten i tränaren <b>Andreas Thomsson</b> och spelaren <b>Kristian Bergström</b>. Genast känner jag mig mer hemma och förklarar bland annat att 2009 blir mitt första riktiga ÅFF-år, ett år då jag ska följa laget närmare än någonsin. Farbröderna ser måttligt förtjusta ut, tycker säkert att det vore väl fan annars.</p><p /><p><b>Jag lämnar sällskapet</b>, som enligt ordförande Alfredsson är unikt i sitt slag, imponerad över deras engagemang, att de sitter här en februarieftermiddag och brinner så för ortens stolthet.</p><p>På bussen hem läser jag <b>Mats Samuelssons </b>och <b>Christer Engströms </b>fina bok "Gladfotboll - hundra år med Åtvidabergs FF" och det känns minst sagt märkligt att precis när när jag når 20-talet i boken och Facitkungen <b>Elof Ericssons </b>intåg, så svänger bussen av upp mot just Facitbyggnaden, dagens Partnertech. Får en kick, sveper igenom boken och fascineras enormt av hur Ericsson, och senare hans son Gunnar, skapade ett storlag av ÅFF. Jag avundas alla som var med på den tiden, som satt längs sidlinjen och kände vinddraget när <b>Franz Beckenbauer</b> sprang förbi. </p><p>Som Linköpingskille har jag alltid fått resa för att se högklassig fotboll, och lär så få göra ytterligare ett bra tag. Det sägs att det inte går att resa i tiden, även om TV3 för ett tiotal år sen fick <b>Anders Limpar</b> att tro annat. Den här dagen håller jag med Limpar, det går absolut - det är bara att resa till Åtvidaberg.</p>

En resa till Åtvid är en resa i tiden

En resa till Åtvid är en resa i tidenEn resa till Åtvid är en resa i tiden
27 februari 2009 00:00
<p>Svar till "20-årig nedvärderad tjej" med rubriken "Behandla städpersonalen bättre", 26/2.</p><p><b>Jag blev </b>så ledsen när jag läste din insändare. Förstår inte folk vilket viktigt arbete du utför. Tänk om ingen städade! Hur skulle det då se ut på arbetsplatsen? Vad mycket damm överallt och smuts på golvet. Hur skulle det se ut på toaletterna? Folk städar väl hemma och vet vilket slit det är.</p><p>Nej, hur kan de nonchalera dig? På den tiden jag arbetade för snart 15 år sedan var vi tacksamma mot vår lokalvårdare, pratade med henne och var kompis. Vi var arbetskamrater helt enkelt. Varför är det inte så nu? Det vet inte jag, men hela arbetsmarknaden verkar ha blivit så stressig.</p><p>Till dem som känner igen sig i din insändare, vill jag bara säga. Börja nu med att ta väl hand om och behandla alla arbetskamrater på ett bra sätt även dem som städar. Ett vänligt ord och ett leende kan höja hela dagen.</p><p><b>Vivi-Anne Nordh</b></p><p />

Insändare: Städpersonalen gör ett viktigt arbete

Städpersonalen gör ett viktigt arbeteStädpersonalen gör ett viktigt arbete
27 februari 2009 00:00
<p>Svar till "20-årig nedvärderad städtjej", 26/2.</p><p>Jag tycker nog att det är du som nedvärderar dig själv!</p><p>Du skriver att "jag är ju 20 år och gör detta bara för att komma på vad jag ska göra av livet..." och "Jag skulle mycket hellre göra något annat."</p><p>Städjobbet verkar ju vara en sista utväg till inkomst för dig, så det är nog det du mår sämst av, inte andra människors syn på dig själv, utan din egen! Du har aldrig tänkt på att på ett företag har olika människor olika uppgifter?</p><p>Din uppgift är att städa, en nog så uppburen syssla, resultatet är ofta synligt!</p><p>Andra har till uppgift att sitta bakom ett skrivbord och sköta kundkontakter, fakturor, pappersarbete i största allmänhet och kanske inte kan ägna sig åt nåt annat just för den stunden som städningen ska skötas.</p><p>Den dag du kan inse att ditt jobb ändå är meningsfullt och att du med stolthet kan gå till ditt jobb är mycket redan vunnet!<b /></p><p><b>Bakom skrivbordet</b></p><p />

Insändare: Var stolt över städjobbet

Var stolt över städjobbetVar stolt över städjobbet
27 februari 2009 00:00
<p>Svar till "20-årig nedvärderad städtjej", 26/2.</p><p><b>Jag tycker nog</b> att det är du som nedvärderar dig själv!</p><p>Du skriver att "jag är ju 20 år och gör detta bara för att komma på vad jag ska göra av livet..." och "Jag skulle mycket hellre göra något annat."</p><p>Städjobbet verkar ju vara en sista utväg till inkomst för dig, så det är nog det du mår sämst av, inte andra människors syn på dig själv, utan din egen!</p><p>Du har aldrig tänkt på att på ett företag har olika människor olika uppgifter?</p><p>Din uppgift är att städa, en nog så uppburen syssla, resultatet är ofta synligt!</p><p>Andra har till uppgift att sitta bakom ett skrivbord och sköta kundkontakter, fakturor, pappersarbete i största allmänhet och kanske inte kan ägna sig åt nåt annat just för den stunden som städningen ska skötas.</p><p>Den dag du kan inse att ditt jobb ändå är meningsfullt och att du med stolthet kan gå till ditt jobb är mycket redan vunnet!</p><p><b>Bakom skrivbordet</b></p>

Insändare: Var stolt över städjobbet

26 februari 2009 16:57
<p>Vad ska man dra ned på för att minska i vikt? Kolhydrater? Fett?</p><p>De här frågorna funderar många på. Som av estetiska och medicinska skäl vill eller måste gå ner i vikt. Och på de senaste årens hetsiga debatt i Sverige har det varit svårt att avgöra vad som är mest effektivt. </p><p>Livsmedelsverket råder oss att äta en ansenlig mängd kolhydrater medan GI-frälsta, med läkaren Annika Dahlqvist i spetsen, har visat att det går att minska i vikt genom att äta mycket fett och lite kolhydrater.</p><p>Men enligt en ny amerikansk studie som publiceras i <i>New England Journal of Medicine</i> är det enda som betyder något mängden mat. Inte om det är proteiner, fett eller kolhydrater.</p><p>Egentligen är det uppenbart att om du stoppar i dig mer energi än vad du gör av med så går du upp i vikt. Och att du måste göra av med mer energi än vad du stoppar i dig för att gå ner i vikt.</p><p>Att gå ned i vikt handlar om att bestämma sig. Det blir förhoppningsvis enklare nu när du inte längre är <i>vad</i> du äter, utan <i>hur mycket</i>.</p>

Ledare: Du är inte vad du äter

26 februari 2009 01:00
Krönika

Gunnar Wetterberg: Gynna det som är livskraftigt

26 februari 2009 00:00
<p><b>Jag är </b>en tjej på 20 år, jobbar som städare på ett företag i Linköping. På en skala som talade om människans värde mellan 1-10, skulle jag hamna på 1.</p><p>Städar främst kontor och brukar alltid säga hej när jag kommer in i rummet. Personen som sitter där säger väldigt sällan hej tillbaka, de ignorerar en oftast totalt. Jag städar runt deras fötter så gott jag kan, en del går ut medan jag städar och en del låtsas som om de inte märker mig när jag kommer med moppen under deras bord.</p><p>Jag städar inte för att det är något jag tänker satsa på i mitt liv, jag är ju 20 år och gör bara detta för att komma på vad jag ska göra av livet och även för att ha råd med körkortet som jag håller på att ta.</p><p>Man borde inte se ner på oss som städar, vi, eller i allafall jag, försöker vara trevlig i alla lägen. Men man ska ju vara glad att man har jobb i lågkonjunktur. Tycker bara man kunde bli bemött lite bättre.</p><p>Man ska väl inte behöva vara knappt 20 år och gå ledsen från jobbet varje dag? För att man behandlas som skit. Inte av alla, men majoriteten av dem man städar hos ser en som någon slags robot utan känslor, som automatiskt går upp kl 5 varje morgon för att städa hos dem.</p><p>Denna robot åker sedan hem och är avstängd till nästa dag klockan 5 då hon går upp för att städa igen. Hon har inga känslor. Det är så man uppfattas i all fall. Men det har hänt både en och två gånger att jag åker hem med en klump i magen. Jag har känslor.</p><p>Jag skulle mycket hellre göra något annat. Men tog studenten precis när lågkonjunktur och finanskris började, så jag hade inte så mycket till val. Jag måste ju ha jobb. Kan ju inte gå hemma och dra. Allt jag ber er om är att behandla oss lite bättre och förstå att vi också är människor. Även om det verkar vara svårt för många att förstå det.</p><p><b>20-årig </b><b>nedvärderad städtjej</b></p>

Insändare: Behandla städpersonalen bättre

Behandla städpersonalen bättreBehandla städpersonalen bättre
25 februari 2009 15:00
<p>Om läxornas vara eller icke vara tvista de lärde. Vissa menar att läxor lär eleverna att ta ansvar samt kommunicerar till målsmännen vad barnen gör i skolan. </p><p>Andra tycker att läxor är orättvisa eftersom alla inte kan få hjälp hemifrån. Det argumentet råder många skolor bot på genom att erbjuda läxhjälp, antingen under eller efter skoltid och med frivilligt deltagande. I Linköpings kommun hävdar alla skolor att de ger det stödet, även om en del påpekar att efterfrågan saknas. </p><p>Läxor bör inte ses som kompensation för det som inte hinns med under ordinarie skoltid. Däremot kan läxor vara ett bra komplement för inlärning. Men då måste man också tillstå att alla elever inte får samma stöd hemma. Läxhjälp i skolan blir därför ett villkor för att alla elever ska ha jämlika möjligheter. </p><p>Att slutresultatet sedan inte blir detsamma för alla, är en annan sak. Gemensam startlinje innebär nämligen inte att alla springer i mål samtidigt. Och att det är helt okej är också en viktig läxa.</p>

Ledare: Lika möjligheter, olika resultat

Lika möjligheter, olika resultatLika möjligheter, olika resultat
25 februari 2009 14:50
<p>Om du är kvinna, singel, vill bli mamma och inte vill göra barn med en manlig vän eller ragga upp någon på krogen återstår att åka utomlands och inseminera spermier från en anonym donator.</p><p>Och insemination utomlands kommer att vara svenska singelkvinnors enda chans att bli mamma ytterligare ett tag framöver. I alla fall om de väljer bort vännerna och krogen. För i tisdags beslöt riksdagens socialutskott att skjuta en ändring av lagen som förbjuder singelkvinnor att inseminera i Sverige på framtiden.</p><p>Beslutet är olyckligt och omodernt.</p><p>I jämlikhetens namn borde singelkvinnor ha samma rätt till insemination som lesbiska och heterosexuella par. Deras rättigheter skiljer sig inte åt vad gäller adoption - varför ska de göra det när det gäller insemination?</p><p>Sverige tillhör dessutom de länder i världen som har flest singelhushåll. Att då hålla fast vid en förlegad lagstiftning, som diskriminerar singlar är obegripligt. Att göra det för att undvika ännu en prestigeförlust för Kristdemokraterna är helt oacceptabelt. </p>

Ledare: Inseminera mera

Inseminera meraInseminera mera
25 februari 2009 00:00
<p><b>Synpunkter på </b>insändaren "Slopa fordonsskatten" av Peter Moberg, 23/2.</p><p>Håller med Peter Moberg om att fordonsskatten är fel. Har en -04 dieselkombi som kostar över 8 000 kr om året i skatt och en -91:a bensinkombi som kostar cirka 2 000 kr per år, det är där oftast en bensindriven bil ligger i storleksklassen.</p><p>Dieselskatten är en gammal kvarleva som inte hängt med alls. Förr var diesel flera kronor billigare per liter nu är det ingen skillnad. Vad är skillnaden mellan en diesel och en bensinare av samma årsmodell kring till exempel -04? De har nog lika stora utsläpp och borde betala lika mycket i så fall. Vad är anledningen, vad är logiken?</p><p><b>Niklas</b></p>

Insändare: Dieselskatten är en gammal kvarleva

25 februari 2009 00:00
<p><b>Kriserna avlöser </b>varandra och arbetslösheten stiger för varje dag. De politiker som varit lika kavata som centerledaren har inte mycket att komma med när tiderna blir sämre och praktiken inte stämmer med ideologin. Vad hjälper det med "jobblinjen" när jobben försvinner. Vad hjälper det med "sänkta skatter", när tillväxteffekten uteblir.</p><p>Vad har de senaste tjugo årens nyliberalism för lösningar på bankernas och biljättarnas problem, när alla efterfrågar samhällets hjälp för att lösa självskapade problem. Den självreglerande marknaden är nog bara en önskedröm.</p><p>Självsäkra politiker som tror att sänkta skatter skall skapa flera jobb har nog bortsett från att konjunkturerna svänger.</p><p><b>Opolitisk realist</b></p>

Insändare: Verklighetens brister

24 februari 2009 16:18
<p><b>Efter utflykten</b> till romankonsten i den Augustprisnominerade "Göteborgskravallerna" (2006) är Jörgen Gassilewski återbördad till det poetiska fadershuset. Hans bok i dag heter rentav "Kärleksdikter" och består huvudsakligen av tio rader långa stycken - eller skärvor av smycken - med jämn högermarginal.</p><span class="mellanrubrik">Monotont rolig</span><p>Grundsatserna är två. "Jag älskar dig", lyder den första. "Jag hatar dig", den andra. Till slut har man läst detta "Jag älskar dig" och det andra "Jag hatar dig" i så många konstellationer och kontexter, och med så drastiska klipp och övergångar, att man nästan känner sig förflyttad till faserna i det parrelationens livsdrama som Richard Burton och Elizabeth Taylor så kongenialt gestaltade på scen och duk.</p><p>Det har blivit en tämligen monoton och just därför rätt rolig bok, som medelst upprepningar och tematiska variationer också ställer läsaren (och litteraturen) inför ett slags språkkritik: vad betyder våra utsagor egentligen, vad är det värt som kan upprepas i det oändliga och ältas intill döddagar? Jag älskar dig, skriver Gassilewski en gång, "är tre döda ord". Drygt trettio sidor senare kommer kontringen: "Jag älskar dig är en vacker och nyttig fras: jag älskar dig!"</p><span class="mellanrubrik">Stilren</span><p>Även om åtskilliga interreferenser - här är bildkonstnärer och stjärnhimmel, zenit och nadir, trikloretylen och dess kemiska formel, fallande lidande "mänskor", etc etc - inte förmår kommunicera med undertecknad, så är det en klassiskt stilren postmodernistisk diktbok, som varken saknar svärta eller munterhet. Älskar den inte, hatar den heller inte.</p><p>JAN KARLSSON</p>

Språka med Jörgen

Språka med JörgenSpråka med Jörgen
Sida 6 av 21
Sida 6 av 21