Debatt Svar på ”Lita på skogsägarna”, 2/1.

I ett debattinlägg kritiserar Lars Vikinge Naturvårdsverket för att myndigheten i en vägledning klassar grova, gamla och ihåliga träd som särskilt skyddsvärda.

En av de största miljöutmaningarna inför kommande generationer är hur vi upprätthåller en hög biologisk mångfald och fungerande ekosystemtjänster. Ett mycket tydligt exempel på hotade livsmiljöer är gamla, grova och ihåliga träd där ett enskilt träd kan fungera som hem för många hundra olika arter. Vi vet, inte minst från Östergötland, hur antalet gamla och grova träd har minskat i antal. Ett exempel är studier från Vårdnäs socken där antalet grova ekar idag har minskat till 1,5 procent av antalet vid mitten av 1700-talet.

Naturvårdsverket har en nationellt vägledande roll när det gäller hur bestämmelserna i miljöbalken bör tolkas. Vägledningen riktar sig till berörda myndigheter men även till verksamhetsutövare för att vara ett stöd i deras ansvarstagande.

En viktig bestämmelse är den om samråd kring åtgärder som väsentligt påverkar naturmiljön (12 kap 6 paragrafen). Naturvårdsverket anser att den som ska genomföra åtgärder som riskerar att skada värdefulla träd ska samråda med länsstyrelsen eller Skogsstyrelsen. Vid ett samråd kan utbyte av kunskap ske och goda lösningar utvecklas. I många fall kan till exempel enkla skötselåtgärder förlänga livet på ett redan gammalt träd och både länsstyrelsen och Skogsstyrelsen har ibland möjlighet att ge ekonomiskt stöd för dessa. Tanken med samråd är just att i dialog minska risken för skada på naturvärdena – det handlar inte alls om något generellt förbud.

Huvudrollen i bevarandet av våra oerhört värdefulla träd har alltså den som förvaltar den plätt där trädet växer. Här ska vi myndigheter vara ett stöd. Dialogen om hur detta stöd kan bli bättre är verkligen välkommen och jag ser fram emot konstruktiva inspel i den framöver.

Claes Svedlindh

chef Naturavdelningen, Naturvårdsverket