Svar på ”Vården har blivit ett sjunkande skepp”, Sebastian Avindell, 13/4.
Är vården ett sjunkande skepp, som sjuksköterskan Sebastian Avindell på US akutmottagning påstår?
Nej, den beskrivningen stämmer inte. Men vi ska heller inte förneka att bristen på vårdplatser på US är bekymmersam och ger stor belastning på all personal på Universitetssjukhuset i Linköping (US). Sebastians egna upplevelser av trötthet, oro och uppgivenhet delas av många och det är därför det är viktigt, för både våra medarbetare och medborgare, att bemöta hans inlägg med att beskriva vad som faktiskt pågår.
Det är inte så att vare sig sjukhusledning, regionledning eller politiker är omedvetna om situationen. Tvärtom, frågan har ständigt varit på agendan det senaste året. Bristen på vårdplatser ses på många av landets sjukhus och bottnar ytterst i en brist på sjuksköterskor. Det kan då verka paradoxalt att Region Östergötland aldrig haft så många sjuksköterskor anställda som idag.
Detta förklaras av att sjuksköterskor är en ytterst viktig grupp, användbar i många sammanhang där de bidrar i att utveckla hälso- och sjukvården, ha egna specialmottagningar och många andra uppgifter värdefulla för en god vård med hög tillgänglighet för medborgarna. Dessa utvidgade arbetsuppgifter har bidragit till att det råder brist på sköterskor på vårdavdelningarna, som därmed fått minska sina vårdplatser.
Regionledningen har tagit fram ett paket av åtgärder, som nu ska omsättas i praktiken. Tidigare i år gjordes en särskild lönesatsning för sjuksköterskor som arbetar 24/7 (dvs tjänstgöring även natt och helger), för att förbättra bemanningen på vårdavdelningarna. Satsningar görs på olika kliniker för att förbättra sjuksköterskors möjlighet för utveckling både professionellt och lönemässigt.
Utvecklingen av vården har inneburit att vi idag kan göra mer även för de allra äldsta patienterna. Ofta behöver dessa patienter dock en längre tid av återhämtning vilket bidrar till att förlänga vårdtiderna och ökad beläggning på färre vårdplatser. Det ställer också krav på god samverkan mellan kommunerna, primärvården och sjukhusklinikerna. Även här pågår olika satsningar: samordnad vårdplanering, särskilda s k Alma-team på sjukhuset.
Periodvis finns utskrivningsklara patienter på US, i väntan på kommunalt boende. Även om samverkan med Linköpings kommun är utmärkt, blir det ibland en anhopning av patienter. Därför har det med Boxholms kommun skapats nio platser för utskrivningsklara patienter. Vår erfarenhet är att denna vård uppskattas av patienter och anhöriga.
US kan också lära av Vrinnevisjukhuset där det finns en effektiv akutvårdsavdelning, som färdigbehandlar akut patienter under något dygn utan inläggning på sjukhuset. Att skapa en motsvarande processenhet snabbutreds på US och skulle i bästa fall kunna införas inom 6–8 månader.
Inom akutsjukvården kan en ökad samverkan mellan sjukhusen i Östergötland vara av värde. Representanter för Lasarettet i Motala och US träffas regelbundet och liknande samverkan har påbörjats med Vrinnevisjukhuset. För att avlasta sjuk- och undersköterskor prövas ett projekt med vårdnära service på några sjukhusavdelningar. Det innebär att vårdpersonalen avlastas städning, mathantering, patienttransporter och liknande, inte direkt sjukvårdande, arbetsuppgifter.
Sammanfattningsvis, vi är bekymrade över den rådande bristen på sjuksköterskor som medfört neddragning av vårdplatser på US med konsekvenser för både vår personal och patienter. Vi arbetar på många fronter för att komma tillrätta med problemen, väl medvetna om att dessa utgör en ökad risk för patientsäkerheten. Alla anstränger sig till sitt yttersta för att inga patienter ska komma till skada. Vi har analyserat avvikelser rapporterade till följd av vårdplatsbristen och har inte kunnat påvisa någon ökning av allvarliga vårdskador. Trots detta rankas US år efter år som det främsta universitetssjukhuset i landet, vilket får oss att känna stolthet men samtidigt ödmjukhet, väl medvetna om våra utmaningar.