LÄS OCKSÅ: Politikerna tar på sig en del av ansvaret

Ekängens IF har flera olika idrottsgrenar på programmet. Fotboll är en.

Nu är den verksamheten hotad, enligt Henrik Lahti, tränare för pojkar 04.

Nyligen tog man beslutet att lägga ned laget inför nästa säsong.

– Det här håller inte längre, säger han. Vi har ingen egen plan här ute utan tvingas spela och träna inne i Linköping.

Resor och kampen om tider tär hårt på alla, spelare, ledare och föräldrar, menar Lahti.

– Det finns en femmannaplan för de yngre lagen här ute, men skicket är under all kritik. Den lutar och består av en blandning av gräs och stenar. Rena skämtet, suckar han.

– Dessutom ligger den intill en återvinningsstation. Hur kul är det?

– Vi kallar den för Tomglasvallen. Det säger väl allt.

P04 – laget kommer att fullfölja säsongen, men sedan tar det slut.

– Vi kör på av respekt för våra motståndare. Men nästa år blir det inget. Vi orkar helt enkelt inte.

Önskemålet om en egen anläggning med omklädningsrum och fullskaliga fotbollsplaner för sju- och elvamannalag är inget nytt.

– Vi har flackat runt sedan vi startade det här laget, för åtta år sedan. Men trots löften från kommunens sida att hitta en lösning har ingenting hänt, säger Henrik Lahti.

Han berättar att flera lag tänker gå samma väg som 04-pojkarna.

– Ledarna för flickor 03-04 har sagt att de skrotar laget till nästa säsong.

Lahti tror att många av spelarna i Ekängen kommer att söka sig till andra föreningar när de egna lagen försvinner.

– Tyvärr slår det här mot breddverksamheten och de som mest håller på för skojs skull. De lägger säkert skorna på hyllan.

– De som vill satsa och ser en elitkarriär framför sig kommer säkert att fortsätta någon annanstans.

Jonas Winkelman, ordförande i Ekängens IF, bekräftar bilden av en närmast ohållbar situation.

– Våra usla förhållanden är inte enbart ett hot mot fotbollen, säger han.

– Det hotar alla barn här ute som riskerar att gå miste om en aktiv fritid.

EIF sysselsätter omkring 900 barn och ungdomar.

Fotbollssektionen är dragloket med cirka 650 aktiva mellan 5 och 13 år.

– Vi är en av Linköpings största fotbollsklubbar på ungdomssidan. Hur kan kommunen tillåta att vi blir behandlade på det här viset?

Jonas Winkelman menar att föreningen är i behov av två fullstora planer, helst med konstgräs, och en klubbstuga med omklädningsrum och förråd.

– Vi spelar alla våra hemmamatcher på Stångebrofältet och aktiva och ledare har bollar och matchställ hemma i garage eller liggande i bilar.

Förutsättningarna är snudd på katastrofala, menar den hårt prövade ordföranden.

– Alla begriper att man inte kan hålla på så här i evighet. Folk går på knäna, säger han.

– Dessutom fylls ungdomslagen på med 40-50 nya spelare varje år. Vi är faktiskt tveksamma till om vi kan ta emot dem när det ser ut som det gör.

Politiska löften ger Winkelman inte mycket för, hävdar han.

– Inför förra valet, när en borgerlig majoritet till slut tog över styret i Linköping, sa man att det här skulle lösas. Men ingenting hände.

– Nu hör vi samma tongångar, fast från det motsatta hållet.

– Går det verkligen att lita på någon? Överhuvudtaget?

Besvikelsen är stor och Jonas Winkelman beskriver en stadsdel som i det närmaste är i uppror.

– Det kokar av ilska hos de som bor här. Hur kan till exempel kommunen gå in och sponsra ett filmprojekt med flera miljoner och sedan mer eller mindre blunda för hur våra barn och ungdomar har det. Fullständigt obegripligt.