Debatt Svar på "Simhallsflytt lättare sagt än gjort", 2/2. Slutreplik.

I ett andra genmäle menar S-företrädarna Kristina Edlund och Elias Aguirre att en placering av simhallen på Stångebro kommer i konflikt med planeringen av Ostlänken. Det stämmer inte, den föreslagna placeringen ligger utanför den järnvägskorridor som Trafikverket lagt ut, se bild.

Man framför också att det troligen kan uppkomma problem med upphandlingen om anbud tas in på två olika lägen. Det framstår också som ett överdrivet problem. Kommunen kan låta byggföretagen lämna anbud i två separata upphandlingar med olika lägen. Det är tunna argument som framförs och de borde rimligtvis framförts i det första genmälet om det fanns substans i resonemanget.

Vad gäller att vi inte kommer vidare med centrala bostäder i Övre Vasastaden etapp 2 är även det resultat av ett konstruerat problem. Om det nu är aktuellt med tunnel utanför järnvägskorridorens sträckning i Vasastaden är det inga problem att borra en bergtunnel 20 meter under befintlig bebyggelse.

Simhallsprojektet har präglats av otydlig och bristande samordning från den politiska ledningen. Man inleder med att låta tjänstemän driva fram en kostnadsdrivande arkitekttävling, planarbetet startas sedan utan kostnadskontroll, vilket senare leder till stopp i processen då projektet blir för dyrt. Sedan kör man en process där man väljer ut ett enda byggföretag man jobbar med i planeringsskedet, detta ger fel information om kostnadsbilden.

Att fortsätta med läget på Folkungavallen efter allt som kommit fram i processen blir ännu ett misstag. Alternativet med Stångebro innebär 6 månaders förskjutning i processen. Detta är ingen nackdel eftersom byggkonjunkturen är på väg ned och det blir billigare att handla upp bygget i höst.

Simhallsprojektet tyngs av ett socialdemokratiskt systemfel som präglar kommunens verksamhet. Man låter enskilda tjänstemän och förvaltningar styra processerna för långt inom de egna stuprören och kombinerar detta med bristande samordnad politisk styrning. Denna brist på styrning är delvis ett resultat av en mycket långt driven maktkoncentration till kommundirektör och kommunstyrelsens ordförande. Alla ärenden ska passera och styras av dessa personer och de får helt enkelt inte tid att utöva en samordnad styrning i syfte att nå lösningar som gagnar helheten. Vi får hoppas att alliansen inför en mer decentraliserad beslutsstruktur gärna med inslag av icke-politiker när kompetens saknas inom partierna.

Michael Cocozza