Insändare Svar på "Studenter får inte en rättvis chans", 17/1.

Jag är precis färdigexaminerad sjuksköterska. Jag har likt studenten som skrivit den ursprungliga debattexten skrivit dessa tentor. När jag ursprungligen fick veta att tentorna inte rättas enligt en modell av poäng utan enbart efter examinatorns bedömning utifrån vad som är ett godkänt svar eller inte så trodde jag först att det var ett skämt.

Det är allmänt känt på programmet att examinatorerna rättar olika, just av den anledningen att olika personer gör olika bedömningar. Det är i min värld omöjligt att garantera en säkerhet i att alla examinatorer skulle göra samma bedömning utifrån känsla.

Nästa aspekt blir det pedagogiska tänket att studenten ska tillgodose sig sitt eget lärande med stöd från skolan. Jag kan anse att grundtanken är god. Men, när ett systematiskt fel uppstår, borde kanske skolledning ingripa och rannsaka sin egen del i felet?

Jag tänker att det finns några möjliga orsaker till ett dåligt resultat på en tenta.

Alternativ 1 är att de antagna studenterna är för dåliga. De klarar inte att nå upp till kunskapskraven. Om man ser detta alternativ som orsaken måste man ju antingen lägga ner hela utbildningen alternativt lägga stora resurser på denna grupp, och kanske för en tid backa ifrån sin pedagogiska modell.

Alternativ 2 är att skolan inte tillgodoser elevernas behov av kunskap. Om endast 20 procent skulle klara mitt prov skulle jag känna mig ganska nedslagen och fundera på vad vi gjort för fel i utbildningen.

Alternativ 3 är att tentan är för svår. Den möter helt enkelt inte elevernas förväntade kunskapsnivå, eller så har den ett felaktigt upplägg.

Sammantaget av alternativen till att så många elever kuggar tentan och faktiskt spärrar ut sig så borde skolan ta sitt ansvar på ett helt annat sätt än vad den gör idag. Det kan inte hävdas att eleverna inte tar till sig kunskaperna. Om denna inte kan tas emot av en eller annan anledning så behöver skolan ifrågasätta sin egen pedagogik. Om jag vore lärare och de flesta av mina elever blev underkända skulle jag inte kunna säga att det är deras fel. Då har jag missuppfattat min roll som pedagog.

Detta är också otroligt viktigt för vad man förmedlar till studenternas framtid. Deras pedagogiska grund kommer inspireras av er. Om vi som sjuksköterskor i framtiden inte lyckas lära en enda elev på VFU att blanda antibiotika, ska vi då ifrågasätta de okunniga studenterna, eller vår egen pedagogiska förmåga?

Johanna Hammarberg