Alla som har läst Tanja Bergkvists blogg någon gång vet att inläggen är långa, med vilda associationer och tankehopp, men bibehållen analytisk precision.

Att telefonintervjua henne är om möjligt snäppet häftigare. Det är som att befinna sig i en kulspruteeld av sylvassa tankar. Tanja förklarar att hon letar efter ett telefonheadset och snart ska hämta sitt barn på fritids, samtidigt som hon snabbt och på mild skånska sprutar ur sig sina iakttagelser om Sverige i dag.

Vad vill du uppnå med bloggandet?

- Jag halkade ju in på det här av en slump, när jag upptäckte att ett så kallat genustänkande måste prägla utvecklingen inom alla samhällsområden och i alla vetenskapliga discipliner. Från början trodde jag att om jag bara uppmärksammar världen på galenskapen så blir det en förändring. Men då hade jag inte insett hur institutionaliserat genusvansinnet är. Det är en fördumningsindustri, allt ska lösas med genusteori, trots att det ofta är helt irrelevant för flertalet aktuella samhällsproblem. Indirekt påverkar genusvansinnet oss alla genom att det tar resurser från annan verksamhet.

Hon börjar prata om sina egna ämnen - matematik och fysik - och att genusvetarna vill få fler kvinnor att välja den banan.

- I Östeuropa och Asien läser kvinnor matematik och naturvetenskap i högre utsträckning än här för att ämnena har högre status i de kulturerna. I Sverige tror man att man ska uppnå samma sak genom att ge genusforskarna tillträde till den akademiska utbildningen i de ämnena. Titta på litteraturlistorna för lärarutbildare - det är sida efter sida med genusvetenskap. När elevresultaten försämras borde man se till att lärarna får bättre ämneskunskaper. Det går inte att lösa med genusvetenskap, tvärtom konkurrerar genusstudierna ut ämneskunskaperna. Dessutom har vissa genusforskare ambitionen att i grunden förändra de andra ämnena, som anses bygga på "manlig rationalitet".

Upplever du att bloggen påverkar och ger effekt?

- Det är massor av människor som hör av sig, och många är tacksamma. Kanske är det fler som vågar säga ifrån när de ser att jag gör det. Men genusexperterna har ju redan infiltrerat alla myndigheter, så frågan är om det går att förändra något.

- Jag tror att folk i gemen är trötta och förbannade, genusteorierna handlar ju oftast inte längre om jämställdhet och likabehandling. Dessutom måste genusexperterna hela tiden bli mer extrema för att kunna motivera sin verksamhet - målet är rörligt för det är meningen att vi aldrig ska nå dit.

- Nu utvidgar man dessutom genusteorin, lägger nya perspektiv vid sidan om könsperspektivet: sexuell läggning, etnicitet, ålder, funktionalitet och så vidare. Det som inte skulle spela någon roll blir plötsligt helt avgörande - genusvetarnas verksamhet är kontraproduktiv.

Tanja pekar på hur genusvetarna vänder upp och ned på vad som är manligt och kvinnligt, biologiskt och socialt.

- "Att motverka metaforen om aktiva spermier och passiva ägg" i anatomiundervisningen som beskrivits som exempel på "föredömligt jämställdhetsarbete" i en skola - det är ju absurt. Genusforskarna bidrar själva till att nedvärdera det traditionellt kvinnliga och tycks själva alltid ha det manliga som norm. Tänk om de gjorde något konstruktivt i stället, som att argumentera för att kvinnodominerade yrkesgrupper som sjuksköterskor och lärare ska ha åtminstone lika hög lön som golvläggare.

- Det uppochnedvända blir allra tydligast när det handlar om moderskapet - jämför synen på en mamma och en pappa som är hemma med barn. Hon är förtryckt, för honom är det berikande. Varför är det inte berikande för kvinnor att läsa sagor för sina barn när det är det för män? Om det traditionellt manliga ska vara norm för kvinnor och det traditionellt kvinnliga norm för män, då vill man bara vända på stereotyperna.

Hon förstår inte varför politikerna satt som mål att nå 50/50-utfall.

- Regeringen skriver att lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för könen ska leda till 50/50-utfall - att resultatet bättre avspeglar ett jämställt samhälle (prop 2005/06:155) men hur blir det då med den fria viljan? Är det genusforskarna som ska definiera den?

Var står du politiskt?

- Jag antar att jag är konservativ. Inte för att jag vill konservera det rådande genusvansinnet, men ideologiskt är jag konservativ.

Du har kritiserat genusvetarnas förklaring till pojkars dåliga skolresultat - vad tror du är lösningen?

- Genusexperterna skyller ju på att det är "konstruktionen av maskulinitet/manlig identitet som är boven i dramat" (SOU 2009:64), men problemet är att alla underpresterar, flickor också. Sverige sjunker både jämfört med omvärlden och med våra tidigare resultat, vi har sänkt kraven och döljer det bakom betygsinflation.

- När pojkar tar för sig genom att prata rakt ut i klassrummet utan att räcka upp handen - då är lösningen att genusforskare ska dekonstruera maskuliniteten. Varför inte gå tillbaka till något funktionellt, att ge läraren befogenheter? När jag gick i skolan sade lärarna bara att man räcker upp handen om man vill prata och det funkade ju då, utan genusanalys.

- Men i Sverige kan man aldrig gå tillbaka till någon tidigare metod, hur funktionell den än må vara, då är man reaktionär. Modernitetstänkandet är ett problem för Sverige.

- Här försöker vi lösa alla problem med genusforskning. Genusexperterna har fått politikerna att sätta likhetstecken mellan genusvetenskap och jämställdhet, och ingen vågar ju vara emot jämställdhet. Så har man lyckats tysta ner ett helt folk.

Hon beskriver en genusutbildning som polisen fick och som de anställda upplevde som kränkande.

- Utbildaren visar en bild på några personer och frågar: "Är det här en familj?" Vad du än svarar, ja eller nej, så visar du att du har fördomar - de idiotförklarar människor.

- Jag tror inte att politikerna följer upp sina egna beslut, de är nöjda med att det låter bra med jämställdhet. Samtidigt säger de ju att alla ska få vara sig själva. Det är litet åsiktsförtryck i det här genusvansinnet. Om man ifrågasätter så anklagas man för att vara emot jämställdhet.

Tanja Bergkvist får hämta sitt barn och jag läser på hennes blogg att hon den senaste tiden citerats av bland annat amerikansk, brittisk, holländsk och brasiliansk media om "det svenska genusvansinnet". Kanske kan hennes varnande röst hjälpa dessa länder att inte styra ned i genusfällan som vi har gjort. Men hur ska det gå för oss? Jag är rädd att inte ens Tanja Bergkvist - trots att hennes djärvhet och företagsamhet påminner en del om Pippi Långstrump - kan ändra färdriktningen på sin fritid.

Kanske om Fredrik Reinfeldt gjorde henne till jämställdhetsminister?