Frågan om kärnvapnens vara eller inte vara är utmanande och komplicerad. Den politiska nivån har inte nått längre än till avtal om stopp för provsprängningar och begränsning av kärnvapenarsenalerna. Fortfarande finns i dag 15 000 kärnvapen, varav 1 800 är beredda för omedelbar avfyring mot städer och civilbefolkning.
Kärnvapnen hotar oss, Putin och Nato. Det är en politisk utmaning för Sverige att hantera denna intrikata fråga.
På vägen mot en kärnvapenfri värld får vi acceptera att kärnvapnen finns. Att stanna upp på halva vägen och slå sig till ro med att kärnvapen måste finnas kvar, kanske är politiskt korrekt i ett kortsiktigt perspektiv. Natos kärnvapendoktrin är det säkerhetsparaply som det alliansfria Sverige vill gömma sig under.
Men i ett långsiktigt perspektiv kan världen aldrig bli säker så länge kärnvapnen finns kvar. Medicinska och miljömässiga konsekvenserna av ett även begränsat kärnvapenkrig är så omfattande att ett krig aldrig kan vinnas, det finns bara förlorare.
Detta har massiva opinionsrörelser informerat världens politiker om under decennier. Att behålla kärnvapen enbart ur avskräckningssynpunkt är irrationellt. Det är att leka med elden på ett ansvarslöst sätt.
Opinionen mot kärnvapen har internationellt letts av ideella rörelser, framför allt inom läkarkåren, där IPPNW, International Physicians for the Prevention of Nuclear War, fick Nobels fredspris 1985. Senaste tio åren har gräsrotsrörelserna mot kärnvapen organiserats genom International Campaign to Abolish Nuclear Weapns, ICAN, som samordnar 460 organisationer i hundratalet länder. Det är inte obekant att ICAN fick Nobels fredspris 2017.
7 juli 2017 antogs FN:s konvention om ett förbud mot kärnvapen av en klar majoritet av FN:s medlemsstater, däribland Sverige. Det ankommer på riksdagen att besluta om ratificering, vilket ännu inte skett. Regeringen har valt att tillsätta en utredning av avtalets påverkan på våra civila och militära samarbeten. Diplomaten Lars-Erik Lundin, som är knuten till fredsforskningsinstitutet Sipri, har utsetts. Utredningen ska vara klar senast 31 oktober i år.
Det är inte svårt att förstå att en fråga av denna karaktär hanteras politiskt på detta sätt.
Vad vill svenskarna? En Sifo-undersökning från oktober 2017 visade att 86 procent av svenskarna vill att Sverige undertecknar FN:s förbud mot kärnvapen. 8 procent sa nej och 6 procent visste inte.
Bland nejsägarna återfinns tyvärr många partiledare och ledarskribenter, inklusive Östgöta Correspondentens politiske redaktör. Denne borde i Correns ledare 9 januari ha vidgat perspektivet och avstått från att raljera och smutskasta den viktiga politiska strömning som utrikesminister Margot Wallström är en förespråkare av. Mer hedervärt hade varit om ledarskribenten hade kunnat hitta positiva vägar framåt för en slutlig lösning av kärnvapendilemmat i den politiska kontexten.