Svar på "Ska de behöva acceptera att lojaliteten ifrågasätts?" (23/3):
Skribenten har frågat mig om jag ”tar [..] avstånd från budskap som går ut på att människor som inte har sina rötter här har sämre vilja att stå upp för och försvara våra medborgerliga rättigheter och skyldigheter?”
Som ett exempel på detta tog Lennart Allard upp statsminister Ulf Kristerssons tal på Folk och Försvars rikskonferens i Sälen där undertecknad var på plats och även lyssnade på statsministerns tal. Där sade Ulf Kristersson: ”Ytterst handlar det om att med vapen i hand – och med livet som insats – försvara Sverige, våra värderingar och vårt sätt att leva. Medborgarskap är inte en resehandling.”
Min syn är att det är en illvillig tolkning av statsministern att påstå att det han sade var att så split mellan grupper eller anklaga vissa grupper att sämre vilja stå upp för våra medborgerliga fri- och rättigheter.
Tvärtom vill jag mena att det handlar om att skapa en större social gemenskap i samhället. Som svensk medborgare följer en rad friheter och rättigheter men också skyldigheter. Vi har länge levt i fred och välstånd och har inte behövt fundera så mycket på att vårt öppna och fria samhälle som jag, precis som skribenten, värnar också kan hotas. Rysslands brutala invasion av Ukraina har påmint oss om just detta.
Detta har medfört att vi har tagit mycket för givet och det svenska medborgarskapet har i de flestas medvetande kretsat just kring de fri- och rättigheter det medför, exempelvis full rösträtt, svenskt pass och ovillkorlig rätt att vistas i Sverige.
Det innebär dock också att man har en plikt att försvara Sverige, ytterst med livet som insats för att slå vakt om vårt fria och öppna samhälle.
Om olyckan är framme och kriget skulle stå för dörren är jag glad att det är så många invandrade medborgare som säger sig vara beredda att slåss för allas vårt Sverige. Detta på samma sätt som både jag, Lennart och alla andra medborgare förväntas bidra med det vi kan.