Anna-Karin Hatt föreslås av Centerpartiets valberedning väljas till ny partiordförande vid en extrastämma den 3 maj. Det är ett mycket bra förslag som ger anledning till hopp för både Centerpartiet och Sveriges befolkning. Centerpartiets rötter går tillbaka till landsbygdens människor i början av 1900-talet och till dessa människors sätt att hjälpas åt för att få livet att fungera och för att skapa goda livsvillkor. Dessa rötter har gett kraft till en samhällsvision som fortfarande fungerar och som inspirerar.
I dag behövs mer än någonsin politik som ger landsbygden, miljön, de små företagen och civilsamhället en röst. Därför är det lätt att instämma med Edvard Hollertz när han i Corren häromveckan skrev om att Centerpartiet under Anna-Karin Hatts ledning behöver nå landsbygdens befolkning. Kämpande landsbygdskommuner måste få större möjligheter att ge sin befolkning att bättre livsförutsättningar. Svårare att förstå är Hollertz resonemang om att Centerpartiet behöver vända sig högerut och lämna alla tankar på samarbete med socialdemokraterna. Underförstått i detta resonemang ligger att C måste lära sig att acceptera att Sverigedemokraterna får inflytande över regeringsmakten.
Någon har uttryckt det som att politiskt sett är Tyskland ett Sverige för vuxna. I Tyskland, liksom i Finland och en lång rad andra länder, är blocköverskridande samarbeten en sedan länge etablerad praxis. I Sverige uttrycker runt 60 procent av medborgarna att de vill få ett slut på blockpolitiken. Det enda parti i Sverige som går denna vädjan till mötes från landets invånare är Centerpartiet.
Blockpolitiken är fördummande. Främst för att den placerar partier som ideologiskt och i sak inte har så långt till varandra i två olika lag som inte ska få samregera. Blockpolitiken är emellertid också fördummande därför att den tvingar partier som står långt från varandra att ingå i samma regeringsunderlag. Blockpolitiken undergräver också demokratin i det att den inte speglar vad en majoritet av svenskarna vill ha. Dagens politiska landskap i Sverige ser ut som det gör därför att tre partier faktiskt hellre samarbetar med SD än med S. Det betyder också rimligen att dessa tre partier ser sig stå ideologiskt närmare SD än S. Att detta budskap inte vill flyga med någon större framgång bland Liberalernas, Kristdemokraternas och Moderaternas tidigare och nuvarande sympatisörer borde inte förvåna någon.
Att ett liberalt, ett konservativt och ett liberalkonservativt parti ser sig som mer ideologiskt befryndade med SD än med S är i sig något oerhört. Det kan också beskrivas som en ideologisk ökenvandring. Skulle å andra sidan något av dessa partier öppna sig för samarbete med S minskar sannolikheten för att vare sig V eller SD kommer få något inflytande över en svensk regering.
För oss i Centerpartiet är det ingen tvekan om att vi ideologiskt står närmare S än SD. Det är dags att borgerliga opinionsbildare börjar pressa L, KD och M; upplever de sig verkligen ha mer gemensamt med SD än S?! Även om blott Sverige svenska krusbär har är det dags att lyfta blicken från den svenska ankdammen. Då blir det lättare att se vilka partier som är ute på ideologisk ökenvandring – och hur en rimlig återvandring därifrån ser ut.