Muharrem Demirok hade ett omöjligt uppdrag som Centerledare.
Muharrem Demirok, från Linköping, hade ett omöjligt uppdrag som Centerledare.
Han skulle fortsätta driva sin föregångare Annie Lööfs politik, trots att tiderna och de parlamentariska förutsättningarna ändrats. Han skulle leda ett parti där många av politikerna drar åt höger och väljarna åt vänster. Han skulle vara både landsbygd och storstad.
Så Muharrem Demirok fick nog aldrig en riktig chans. Han var dömd på förhand.
På pappret ser det inte enklare ut för hans efterträdare. Men den krisstämning som bör råda i Centern på grund av de urusla opinionssiffrorna lär göra det enklare för partiet att samlas inför valet.
Som efterträdare har Anna-Karin Hatt föreslagits. Hon är tidigare C-topp och statsråd i Alliansregeringen. Fram tills häromdagen var hon vd för Lantbrukarnas riksförbund, LRF. Efter Emil Källström, tidigare ekonomisk-politisk talesperson, framstår hon som partiets drömkandidat till partiledarposten.
Det är inte heller många fler än Anna-Karin Hatt och Emil Källström som klarar den smala kravprofilen. Det som Centerpartiet behöver är någon som är förankrad och känd i rörelsen. Det bör också vara en person med gedigen politisk erfarenhet. Samtidigt ska personen inte kunna associeras med de senaste årens beslut och utförslöpa i opinionen.
Hur Anna-Karin Hatt ska lyckas navigera framåt återstår att se. Hon lär dock ha enklare att med trovärdighet stå med ett ben i storstan och ett ben på landsbygden, eftersom det är där hon själv befinner sig.
Ska Centerpartiet bli något av det parti det var förr behöver det under hennes ledning också vara berett att göra upp högerut. Att C har surrat sig så hårt vid Socialdemokraterna har skrämt iväg många av de klassiska centerväljarna på landsbygden.
Fram tills nyligen såg det också ut som att dessa borgerligt sinnade väljare var förlorade för alltid. I förra valet rasade C i många av sina klassiska landsbygdsfästen. Och Kristdemokraterna har av Sverigedemokraterna och Moderaterna fått förtroendet att profilera sig som det nya landsbygds- och lantbrukspartiet. KD styr på landsbygdsdepartementet och har fått utveckla ny jordbrukspolitik, inom ramarna för den uppdaterade livsmedelsstrategin.
Under senare tid har dock borgerligt sinnade väljare som bryr sig om jord och skog fått skäl att fundera över sin hemvist. Landsbygdsminister Peter Kullgrens (KD) stora politiska projekt – Livsmedelsstrategin 2.0 – var en besvikelse för alla som trott att regeringen skulle uppfylla löftena om att satsa på landsbygder och lantbruk. Den innehöll i stort sett inga sakpolitiska nyheter. Det jordbrukspolitiska omtag som Sverige behöver saknades helt.
Och det här har gett Centerpartiet en möjlighet till revansch. På många sätt framstår också en bred satsning på att återta borgerliga landsbygdsväljare som C:s bästa chans att klara sig i nästa val och hålla ihop som parti. Alternativet är att hoppas att lättrörliga vänsterröster i storstäderna ska rädda kvar partiet. Men det framstår som en långt svajigare strategi.
Anna-Karin Hatt lär också ha goda förutsättningar att med trovärdighet erbjuda borgerliga landsbygdsväljare en väg tillbaka till Centerpartiet, samtidigt som hon själv personifierar karriäristen i storstaden vilket bör borga för att en del storstadsröster kan behållas. Att välja den vägen förutsätter dock att C släpper sina låsningar kring att samarbeta högerut, precis som partiet gjorde vänsterut.
Centerpartiet bör dumpa Socialdemokraterna.