Svar på "Resurserna förstärks i skolorna", 3/9.
Det är bra att ha en vision om hur den framtida skolan i Mjölby ska se ut. Dock går våra barn i skolan här och nu.
Det är inte lätt att få in sitt barn i de specialundervisningsgrupper utbildningsnämndens ordförande Gun-Inger Andersson hänvisar till. Möjligtvis om ens barn blivit hemmasittare. Annars blir de kvar på sin ordinarie skola med en resurs om man har tur.
Elever som i våras hade en resurs kopplad till sig är nu i höst utplacerade i vanlig klass. De som satt i lugnt rum i matsalen får nu sitta i den stora matsalen med alla andra barn.
Elevhälsan ska utökas skriver du, det hoppas vi, för idag finns det skolor som har en ensam specialpedagog som ska räcka till för 12 klasser.
Och för att vara ärliga, vilka i elevhälsoteamet träffar våra barn med NPF-diagnoser? Inte skolsköterskan. Inte kuratorn. Inte skolpsykologen. De träffar sin klasslärare, sin resurs (om de har en) samt specialpedagogen.
Att diskutera skolan för NPF-elever i Mjölby kommun är som att hälla vatten på en gås. Eller så tar fel personer åt sig av kritiken, till exempel de lärare som sliter sitt hår för att få skolan att fungera för alla elever i deras klassrum.
Så många gånger har vi sett panikåtgärder sättas in för att lösa en elevs skolgång. Föräldrar som slåss för att deras barn ska orka gå i skolan. Många ger upp. Orkar inte bråka. ”Det blir bättre sen” får vi höra. När är sen?
Vilka är direktiven rektorerna fått från ledningen? Integrering till vilket pris som helst? Säg det till oss i så fall. Så att vi inte behöver lägga energi på att hoppas på en plats i SU-grupp eller en resurs till vårt barn.
Jenny Egerborn