Staffan Hejdegard skriver i Corren 1 februari, att ungdomars språkbruk är ett annat än den äldre generationens, och att vi äldre bara har att acceptera det. Så långt inga problem – men när han i kategorin ungdomar inkluderar en fullt vuxen proffspolitiker som Sara Skyttedal, vars mål är att nå en maktposition, från vilken hon kan påverka kommunen i den riktning hon vill, så reser jag ragg.
Förhoppningsvis är jag i stort sällskap, när jag kräver, att ansvariga politiker skall använda ett väl avvägt språkbruk. Om inte, får de i alla fall inte min röst. Sara Skyttedal hade utan problem kunnat använda ordet ”svikare” i sitt uttalande, eftersom det mycket väl täcker, vad hon förhoppningsvis avser. Men quisling är alltjämt ett invektiv – i alla fall i politiken – vilket Trine Vikinge påpekat i sin artikel.
Det är också talande, att Sara Skyttedal veterligen inte gjort avbön för – eller ens offentligt kommenterat – sin förlöpning. Alla kan göra fel. Att då tillstå det ger ökat förtroende för individen. Att i stället försöka tiga ihjäl det ger rakt motsatt effekt.
Bror Gårdelöf
anestesiöverläkare
Linköping