Svar på "Boende i city: Dödens pelare förfular Linköpings innerstad" (7/5):
I Linköping har vi många gamla och värdefulla träd, ibland dör de tyvärr av ålder eller sjukdom. Om förutsättningarna på platsen är de rätta ersätter vi de döda träden med nya. Ibland låter vi högstubbar stå kvar under en tid då de är väldigt värdefulla för framför allt fåglar och insekter. Efter en tid tas högstubbarna vanligtvis ner, det är med andra ord sällan en permanent lösning.
Du har rätt i att Linköpings kommun värnar den biologiska mångfalden – någonting som är viktigt för både naturen och vår egen existens på sikt. Att vi ska arbeta med biologisk mångfald är beslutat på politisk nivå och framgår bland annat i kommunens naturvårdsprogram med tillhörande handlingsplan. Dessa dokument finns att läsa på kommunens webbplats.
Huruvida högstubbarna är vackra eller inte anser vi är en smaksak. Det är även viktigt att påpeka att vi inte låter dem stå kvar slentrianmässigt, vi undersöker varje enskild plats noggrant och värderar om högstubbarna tillför någonting till miljön eller inte.
I Tinnerö naturreservat har vi under de senaste åren planterat många nya träd och buskar för att säkerställa att det även i framtiden ska finnas stora och gamla träd på platsen. Blommande buskar i brynmiljöer ger stor artrikedom och är därför någonting vi värdesätter. De nya planteringarna sker på gammal åkermark, inte i hagmarkerna.
Alla åtgärder som görs inom reservatet ligger i linje med den skötselplan som Länsstyrelsen upprättat för området. Dessa åtgärder bidrar till att eklandskapets mycket höga naturvärden består över tid och att även framtidens Linköpingsbor får ta del av ett grönt och artrikt naturreservat.