Svar på "Mamman: Mina barn är hemmasittare – har knäckts av skolan" (22/5):
Lotta, du är tyvärr inte ensam. Vi som familj lever varje dag med två barn i behov av särskilt stöd i ett samhälle som sviker. Det senaste dråpslaget är nyheten om att BUP står inför ännu en omorganisation, där logopeder, dietister och arbetsterapeuter också ska bort.
Det som sker är en cynisk förflyttning av kostnader där familjerna som drabbas får betala det högsta priset. Dock undrar jag nu var jag ska skicka fakturorna för allt arbete vi som familj varit tvungna att göra för att få livet att funka åtminstone drägligt. Vi ingår i en slags inofficiell vikariepool inom de områden som sparats bort inom skola, vård och omsorg.
Till mitt cv kan läggas att jag, utan någon som helst kvalitetssäkring, ägnat mig åt att arbeta som lärare, specialpedagog, IKT-pedagog, rehabansvarig, dietist, logoped, fritidspedagog, rastvakt, it-support, kurator, arbetsterapeut och skolskjuts.
Socialtjänsten må ha en fantastisk koordinatorsresurs kallad Familjelänken som ska hjälpa familjer att koordinera alla kontakter. I praktiken är det en tjänst som faktiskt bara funkar om det finns några kontakter att koordinera. I nuläget har dessa kontakter besparats bort för oss.
Den specialpedagogiska kompetensen i kommunen är i dag också sorgligt låg – vilket gör att möjligheten till exempelvis distansundervisning som en del av ett åtgärdsprogram för särskilt stöd inte utforskas alls, trots att det för många hemmakämpare kan vara en viktig brygga för att bryta långvarig skolfrånvaro. En tajt åtstramad organisation vågar inte heller utforska något alls utanför den alltmer snäva normen.
Problemet blir då alla barn som inte passar in i normen. De har fortfarande lika stor rätt till utbildning och vård som alla andra. Signalerna som skickas i dag är att samhället inte orkar bry sig om lagar som barnkonventionen, diskrimineringslagen, arbetsmiljölagen eller skollagen. Den senare är lätt att använda gentemot vårdnadshavare, men inte när det avkrävs ansvar för egen del.
Min vädjan till Linköpings kommun och Region Östergötland är att våga satsa på tidiga insatser på riktigt och stimulera till bättre samverkan mellan er, trots att det skapar minusposter i budgeten. Fundera över om ni verkligen gör allt som står i er makt. Beredskap är i dag ordet på allas läppar – men var då också beredda på att besparingar i dag skapar ännu mer kostnader för samhället på längre sikt.
Snälla, ta del av Riksförbundet Attentions material om både NPF (neuropsykiatrisk funktionsnedsättning) generellt och hemmakämpande barn och deras familjer. Gå åtminstone några kilometer i våra skor.