Kommentar till Catarina Kärkkäinens krönika i Corren 21 december. Först av allt: Jag delar oreserverat Catarina Kärkkäinens åsikt, att Nobelfesten är till för Nobelpristagarna. Övriga celebriteter är andrarangsfigurer, även om Sveriges kungafamilj innehar en särställning i det avseendet. Så brukar ju också kvinnorna i den familjen klä sig mycket smakfullt. De behöver inga excesser i klädväg.
Resten av krönikan handlar om (reaktionerna på) Sara Danius milt uttryckt iögonenfallande klänning – och en del andra kvinnliga celebriteters klädsel – varpå hon drar en lans för, att läsarna skall tänka mer och känna mindre!
Catarina Kärkkäinen kan vara lugn, för vi är redan där. Jag hävdar, att den absoluta majoriteten av dem, som deltog Nobelfesten i eller såg den på tv, kan ha sagt ”Oj!” eller något liknande, när de fick se en och annan kreation – varpå man lät det hela vara.
Hypen kring uppseendeväckande kvinnlig klädsel på Nobelmiddagen är en medial konstruktion – vilket Catarina Kärkkäinen själv illustrerar med citat från Expressens kultursida. Majoriteten av såväl svenska folket som ovan nämnda tv-tittare lär inte bry sig över hövan om diverse kvinnors klädsel på Nobelmiddagen. De flesta av oss har väsentligare saker att syssla med – vilket en och annan skribent i tidningar och på nätet inte verkar ha förstått.
”Man skall inte lära mormor göra barn”, säger ordspråket. I överförd bemärkelse passar det utmärkt som kommentar till alla tyckare, som uppmanar svenska folket att göra något, som redan är gjort. Man har sett, eventuellt fällt en kort kommentar och sedan gått vidare med väsentligheterna i sitt eget liv.
Bror Gårdelöf
Linköping