Svar på nyhetsartikeln "Familjerna sliter fortfarande – efter nya regler om skolskjuts" (21/5):
Vår dotter som går anpassad grundskola på Blästadsskolan har en kromosomavvikelse, Pallister-Killians syndrom, vilket bland annat innebär en svår intellektuell funktionsnedsättning. Hon fyller tio år i sommar, men är fortfarande på många sätt och vis som ett mycket litet barn. Hon har exempelvis inget tal.
Elias Aguirre har ett favoritargument som han tar varje tillfälle i akt att upprepa när den här förändringen kommer på tal. Han gör det även i denna artikel. "Vi vill att skolpersonal jobbar i skolan, inte åker skoltaxi".
Det går att förstå varför han är så förtjust i det här argumentet eftersom det låter väldigt vettigt, och jag kan tänka mig att många läsare, som inte har så stor kunskap om anpassad grundskola och barnen som går där, också håller med Aguirre. För min del går topplocket.
Vår dotter går inte i skolan för att lära sig att läsa, skriva och räkna. Det kommer hon aldrig att kunna lära sig. Under dotterns skoldag tränar hon motorik, kommunikation och socialt samspel. Målet för henne är att bli så självständig som möjligt. Hon kommer aldrig att klara vardagen utan hjälp, men hon kan lära sig småsaker som att dra upp dragkedjan på jackan, äta själv eller att hålla i en penna. Att åka skoltaxin är ett inlärningstillfälle.
Det är jag som följer dottern till skoltaxin och jag har alltid betraktat det som att hennes skoldag börjar när hon kliver ombord. Då lämnade jag över till skolans personal som kunde hjälpa henne under resan. När hon började åka skoltaxi kunde hon inte kliva upp och in i bussen på egen hand, så det har vi tränat på och nu kan hon det. Hon kunde inte sätta sig på sin plats (barnen har bestämda platser), så det har vi tränat på och nu kan hon det.
Kort sagt, dottern lär sig saker när hon åker skoltaxi. Därför är det helt naturligt att skolans personal är med där och hjälper henne att lära sig ännu mer. Om de hade varit med ombord så hade de kunnat lära henne att inte åla sig ur säkerhetsbältet, vilket hon gör med följden att hon inte sitter helt säkert. Hur ofta det händer har vi ingen aning om eftersom chauffören inte kan ha koll på sådant.
Med andra ord tycker jag inte att Aguirres argument har någon som helst giltighet. Skolans personal gjorde en stor och viktig insats även i skoltaxin!