Svar på ”Prosodi kan vara nyckeln till samhället”.
Helmi Jönestam tar upp en viktig fråga i sin insändare 9/4, nämligen om invandrares muntliga förmåga räcker till i arbetslivet, främst vårdbranschen. Hon skriver att ”SFI:s grundpelare ligger på grammatik, läsning och skrivning” och efterlyser mer muntlig träning, främst prosodi, för att invandrare ska klara sig bättre när de börjar jobba/praktisera.
Vi vet inte varifrån Jönestam har fått sina uppgifter om SFI, men de stämmer inte. Grundpelarna inom SFI är fyra: tala, läsa, lyssna och skriva. Det är dessa fyra färdigheter som står i centrum för undervisningen och det är dessa färdigheter vi bedömer vid betygssättningen. Vi som jobbar med SFI vet att man inte klarar ett arbete utan att ha en grundläggande muntlig förmåga, och det muntliga tränas därför lika mycket som det skriftliga.
Jönestams påstående att prosodi inte tränas på SFI stämmer inte heller. På både Birgittaskolan (kommunal) och Astar (privat), som är de två utförarna av SFI i Linköping, har vi den här terminen fortbildning om just prosodi, eftersom forskning visar att en korrekt basprosodi (längd, betoning) är viktigast för ett begripligt svenskt uttal.
SFI-lärare i arbetsrum B309, Birgittaskolan