Svar på insändaren "Vi unga är inte sköra – vi är slutkörda" (21/7):
Så många kloka ord, Ebba! Önskar verkligen att många läser, tänker efter, och agerar. Så här kan det inte fortsätta!
Ni lever i en värld så olik den jag själv levde i som tonåring på 1970-talet. Visst hade vi det också tufft på många sätt men vi hade oftast stöd, hjälp och vuxna som såg oss. De som idag har makten att förändra blundar, håller för öronen och tiger. Många av oss andra vill verkligen fånga er innan ni faller.
Jag reagerade häftigt och delade din insändare på min Facebook-sida och skrev:
”I ett samhälle där barn och föräldrar fråntas tid att lära känna varandra, där prylar och pengar betyder mest, där ”profession” tar över uppfostran från väldigt låg ålder, där ”experter” påstår att nutidens sätt att leva är det enda rätta, där inget får kosta…Detta inlägg från en ung människa är sorgligt. Det är så förväntat. Det är så många kloka ord!”
Min kloka son reagerade också. Han skrev på sin Facebook-sida:
”16-åring som kan formulera sig bättre än de flesta vuxna i ansvarsposition kan. Och med kloka ord på det”.
Jag har också kallats gnällig när jag har mått dåligt, Ebba. Jag har också gråtit av ren utmattning och fått höra att jag ska rycka upp mig. Jag har också fått höra att jag inte ska tänka så mycket och att jag ska ”andas i kvadrat” när ångesten drabbar mig. Men det var som vuxen, inte alls för länge sedan, och jag är idag pensionär. Jag har inget minne av att jag behandlades så som ung. Det är världen som förändrats, och ni har varit starka så länge.
Ebba. Vi hör dig. Du betyder massor! Glöm aldrig det.