Svar på "LHC har inte någon gräddfil", Anders Mäki, Debatt 9/9.
Ishallen är i stort sett byggd för LHC. För det betalas förstås hyra. Hyran har i omgångar förhandlats ner väsentligt. Sänkt ränteläge kan ha bidragit.
Andra har inte fått samma förmån. Stångåstaden är inte kända att sänka sina hyror. Deras hyresgäster torde betalat avsevärt mer än de 180 miljoner kronor som LHC betalat och som Mäki får att låta som en näst intill ohemult belopp, jämfört med vad andra klubbar betalar. Om andra betalar mer eller mindre är inte relevant. Ishallshyra är ingen rättvisefråga och stöd till kommersiell elitverksamhet är ingen kommunal skyldighet.
Om hyrorna är så orättvist höga. Varför köper inte LHC arenan? Om ishallen är en så god affär. Varför köper inte en privat aktör huset? LHC har förstås inte ekonomi och för näringslivet är risken nog för stor, vilket även gällde när arenan byggdes. Varför ska då kommunen riskera skattemedel?
Mäki uppger att elitverksamheten inte får några bidrag. Formellt har han säkert rätt. Men! Att LHC fått köpa restaurangutrustning billigt, bemöter Mäki inte, så det är säkert sant. Konstgräsaffären har kommunalrådet Gustafsson uttalat sig om att affären får anses som ett stöd, men att han anser detta motiverat. Redan i och med dessa affärer, under namn av ”köp” och ”försäljning”, har LHC fått stöd i 10-miljonersklassen.
LHC:s betydelse för Linköpings skatteinkomster överdrivs också av Mäki. Roland Larsson förklarade för några år sedan att kommunal skatteutjämning gör att man inte kan hävda att dessa skatter kommer specifikt Linköping till del.
För övrigt finns andra arbetsgivare som genererar väl så mycket skatt som LHC. Ska dessa bolag också få lättnader, sponsring och andra stöd, finansierade med skattemedel? Eller har kommersiellt bedriven elitidrott en särställning i detta hänseende?