Svar på "Ett resecentrum värt namnet", Jan-Erik Wallin, 2/4.
Jan-Erik Wallin skriver att oavsett var järnvägsstationen hamnar kommer de flesta av stadens invånare inte ha gångavstånd dit. De flesta arbetsplatserna ligger inte heller på gångavstånd. Han hävdar därför att det spelar mindre roll var stationen hamnar.
Jag håller inte med om denna slutsats. Däremot delar jag uppfattningen att staden behöver ett välfungerande internt kommunikationssystem. Om man som Jan-Erik Wallin inkluderar regionens pendeltrafik i detta kommunikationssystem är det viktigt att ha en samlad bytesplats, som inkluderar både gående, cyklande, bussresenärer och tågresenärer – oavsett om resan omfattar staden, regionen eller fjärrtrafik. Så har man till exempel vid Centralstationen i Stockholm.
För resenärerna på de fjärrtåg och fjärrbussar som ska angöra Linköping är det viktigt att snabbt kunna byta till/från lokaltrafik i Linköping. Det kan inte vara vettigt att skapa två olika resecentra, varav den ena skulle ligga i anslutning till Linköpings flygplats och omfatta all slags fjärrtrafik.
Vad gäller lokalisering av ett samlat resecentrum tycker jag att mycket talar för att behålla nuvarande läge. Plattformarna måste naturligtvis kompletteras för de snabbtåg som ska anlöpa stationen. Likaså måste plats avsättas för fjärrbussar och parkering. Utrymme för detta bör kunna beredas genom att ianspråkta mark som nu disponeras av Tekniska verken, som ju i sin helhet ska flyttas till Gärstad.
Att bibehålla och komplettera nuvarande resecentrum torde medföra betydligt lägre investeringsutgifter än en helt ny anläggning. För övrigt anser jag att flygtrafiken bör flyttas så att den inte skapar bullerproblem och begränsningar för bostadsbyggandet. Kanske även försvarets helikopterverksamhet bör flyttas – om den omöjliggör en nödvändig satsning på vindkraftverk.
Hans Skogsfors