Svar på "Vad gäller för alkohol vid universitetet?", 2/9.
Jag vill börja med att framföra ett tack för det engagemang och den omsorg om våra studenter som Mormor K visar i sitt debattinlägg.
Precis som Mormor K påpekar aktualiserar denna tragiska händelse frågan om alkoholens roll i samhället och i studentlivet. Glädjande nog visar undersökningar som årligen genomförs att alkoholkonsumtionen bland ungdomar minskar. Jag kan också notera att studentkårerna sedan ett antal år har intensifierat sitt arbete med alkoholprevention och ansvarstagande alkoholkultur. Från universitetets sida stöttar vi studenterna i detta arbete.
Vid LiU och i samhället i stort finns det unga individer som har svårt att hantera gränsdragningar kring alkohol och universitetets Studenthälsa är ett stöd för dessa studenter. Men, och på den punkten vill jag vara tydlig, trenden bland dagens unga och dagens studenter är att de konsumerar mindre alkohol än tidigare generationer. De är färre som definieras som riskbrukare och det är fler studenter som avstår alkohol.
Studenterna arrangerar fester såväl på som utanför universitetets campusområden. Liksom andra fest-, och eventarrangörer måste studentorganisationerna söka tillstånd för alkoholutskänkning och följa det regelverk som följer av det.
Att Victors död blir en utgångspunkt för en diskussion om alkoholkonsumtionen bland studenter är naturligt. Och om denna tragedi kan bidra till en konstruktiv diskussion och positiv utveckling är det förstås välkommet.
Mormor K oroar sig över att ”kamratskap, broderskap, systerskap och ansvarsmedvetenhet” är föråldrade begrepp hos dagens unga generation. Även denna fråga är naturlig att ställa. Men på en fest där hundratals, ibland tusentals studenter deltar minglar studenterna omkring och det är inte möjligt att veta vem som går hem när. Med den insikt jag har kring det inträffade finns det ingen anledning att skuldbelägga studenterna.
Tvärtom, som rektor möter jag i min vardag ett stort engagemang bland LiU:s studenter. De är både engagerade i sina studier och i att vara varandras studiemiljö, varandras vänner och varandras kollegor. I våras, när Victor var försvunnen, blev detta engagemang synligt även för en bredare allmänhet. Studenter deltog tillsammans med anställda och många Linköpingsbor i de stora sökinsatser som Missing People anordnade, studentkårerna arrangerade en tyst minut och tillsammans med studenterna ordnade LiU en minnesstund.
Utifrån erfarenhet av LiU:s studenters och studentorganisationers engagemang och ansvarstagande delar jag inte Mormor K:s oro för ett minskande ansvarstagande. Däremot delar jag Mormor K:s uppfattning att det är viktiga värden att slå vakt om. Och det gör studenterna, de bryr sig om varandra. De tar hand om nya studenter och hjälper dem att komma tillrätta i sitt nya studentliv. De slår larm till lärare, familj eller Studenthälsan när en student inte mår bra. De organiserar ett hundratals studentföreningar inriktade på allt från friluftsliv, teater, utrikespolitik, läxhjälp för högstadieungdomar och integration av nyanlända flyktingar.
Som rektor vid LiU är jag stolt över våra studenter och jag är hoppfull inför framtiden när jag ser hur de tar ansvar för sina studier, för varandra och dessutom engagerar sig i samhällsutvecklingen.
Helen Dannetun
rektor