I ungefär femton års tid har Kaj Sivervik varit del av Linköpings kulturliv. År 2010 startade han, tillsammans med kollegan Patrik Lindecrantz, kulturföreningen Gaphals, som senare knoppats av i konsertarrangören City to city. De senaste åren har Sivervik också varit projektledare för Festival of the midnight sun, som i fjol höll till på Skyltenområdet.
Nu har beslut tagits om att lägga ner samtliga verksamheter, eftersom skulderna har vuxit sig för stora. Bolaget Almost Religious, som Lindecrantz och Sivervik också har drivit tillsammans, är sedan tidigare försatt i konkurs.
I ungefär två månaders tid har Corren sökt Kaj Sivervik för en intervju. Först nu har han valt att ställa upp.
– Jag har velat prata om det här länge, och det är så otroligt skönt att äntligen kunna lätta mitt bröst. Jag har gråtit många tårar den senaste tiden, säger han.
Kaj Sivervik blickar tillbaka på ett år kantat av utmaningar. Att branschen i sig är tuff säger han är en sak, men att det den senaste tiden har gått utför mer ordentligt beror, enligt honom, på en rad felbeslut, och är inget som kan kopplas till en enskild händelse. Han tar på sig ett stort ansvar för att mycket med konsertverksamheten har gått snett, men säger också att han har "tagit råd från fel personer".
– Jag tar på mig mycket skuld och kan bara be om ursäkt för att situationen är som den är. Just nu känner jag mig helt blåst. Det är otroligt tråkigt och inte alls vad jag hade hoppats på av mig själv. Jag är så jävla ledsen för det.
Sivervik uppger att han i dagarna har upprättat en polisanmälan om bedrägeri, som dels ska vara riktad mot en namngiven person och också kan gälla flera, men också är riktad mot honom själv. Han tror att brott har begåtts kopplade till misskötseln av konsertverksamheterna.
Utifrån låter det lite märkligt att du är ansvarig, men samtidigt skyller på att du har tagit dåliga råd från någon du inte kan berätta vem eller vilka det är?
– Jag förstår absolut att det låter konstigt och jag kan inte berätta alla detaljer just nu. Det är snurrigt för mig också och jag vill att polisen utreder det här på rätt sätt. Jag har varit naiv i mina samarbeten och jag har varit naiv i mina förhoppningar, men jag står för att mycket av det som har hänt är mitt fel.
Vem är det som ska ha blivit bedragen?
– Det är det som är frågan, var ligger det? Det kan vara mot vår organisation eller så har vår organisation använts för att bedra andra.
Exakt hur stora skulderna kring City to city har hunnit bli med tiden kan Kaj Sivervik inte svara på. Däremot säger han att skulderna som är kopplade specifikt till förra sommarens festival ligger på ungefär 350 000 kronor. Biljettförsäljningen till årets upplaga stoppades nyligen eftersom evenemanget inte längre kommer att bli av, och vad som händer för dem som redan hunnit köpa biljetter kan Sivervik inte säga än.
– Det är en av många saker i den här soppan som vi kommer att behöva titta på. Biljettintäkterna har använts till att betala av skulder från förra året, så pengarna finns inte kvar i föreningen, förklarar han och konstaterar att det inte är särskilt många biljetter som har sålts.
Han säger också att det är upplägget de haft med de senaste årens konserter – biljettintäkter från kommande konserter har gått till att betala kostnader från tidigare gig. Så har det kunnat rulla på.
Under sommaren 2024 arrangerade City to city en serie konserter på Skylten, med stora namn så som Melissa Horn, Lisa Ekdahl och Jonathan Johansson. I augusti ordnades också en spelning med rockbandet The Hellacopters. Enligt Kaj Sivervik har det satsiga sommarkonsertsschemat dock inte haft något med att göra med att de ligger back efter festivalen.
– Sommarkonserterna gick kulturföreningen Gaphals back på, men det var kulturföreningen Rockered som stod bakom festivalen.
I slutet av förra veckan skickade Kaj Sivervik ut ett mejl till flera leverantörer som inte har fått betalt för sina tjänster, där han vädjar om att få till slutet av augusti på sig att betala skulderna, för att sedan sätta samtliga konsertverksamheter han bedriver i konkurs. Trots att det var allvarliga uppgifter som framkom var mejlet inte undertecknat.
– Jag utgick från att alla skulle förstå att det var jag, men såhär i efterhand kan jag tänka att jag borde ha varit tydligare med det.
Varför vänta till augusti med att lämna in en konkursansökan?
– För att vi har trott att vissa skulder fortsatt kan gå att lösa, men nu vet jag inte hur det blir. Vi kommer att behöva sätta oss ner och reda ut hur vi löser det här på bästa sätt för alla inblandade.
Hur skulle det gå att lösa?
– Det är en sån sak jag gärna väntar med att prata om.
Kan du med handen på hjärtat säga att ni trott att festivalen skulle bli av under tiden som den har marknadsförts?
– Ja, vi har sagt att vi kommer kunna genomföra festivalen om vi bara får ordning på allt i maj månad, men de sista sakerna har inte fallit på plats.
Hur länge hade ni tänkt fortsätta sälja biljetter till evenemanget trots att ni vetat att ni skulle sätta verksamheten i konkurs?
– Till i lördags då vi skulle ha gått ut med ett officiellt uttalande, men då saker uppkommit fick vi skjuta på det.
Kaj Sivervik menar att det är först nu han verkligen har insett hur illa situationen har sett ut. Han beskriver det som ett uppvaknande, där saker och ting klarnar för varje samtal han har, oavsett om det är med tidigare samarbetspartners, polis, jurister eller media.
Det har varit ekonomiskt struligt under en längre period och skulderna gentemot leverantörer har varit kända sedan i höstas – hur kommer det sig att det gått upp för dig först nu?
– Jag har varit isolerad från vissa samtal och jag har haft personer i min närhet som under en längre period har varnat mig för vad som varit på väg att hända. Men jag har varit så insyltad i det att jag inte har sett det själv.
Kaj Sivervik är medveten om att kommunikationen med andra parter som har drabbats har varit bristfällig trots att han varit medveten om skulderna, vilket han beklagar.
Framtiden
Även om det lilla musikimperiet håller på att falla blickar Kaj Sivervik tillbaka på femton fina år som gett både honom och många andra stor glädje. Han uttrycker att han hela tiden velat jobba för Linköpings bästa, även om han själv, enligt egen utsago, inte har blivit rik på det.
– Men om det är något jag ångrar med mina 45 år i livet är det att jag börjat arrangera konserter från första början, för det har bara ställt till det för mig som privatperson. Ekonomiskt sett är det en mardröm.
Vad tror du att den här kraschen kommer att innebära för Linköping som kulturstad?
– Förhoppningsvis kommer det här ge positiva effekter för Linköping som kulturstad. När något försvinner brukar det komma svampar i jorden, och något nytt blomstrar upp. Vi hoppas i alla fall att andra arrangörer får chansen att blomstra och kan arbeta under mer hållbara förhållanden än vad vi har kunnat göra.
På frågan om vad som händer nu svarar Kaj Sivervik först med en axelryckning. På ett personligt plan känner han att han kommer att behöva en ordentlig nystart där han kan jobba på att bygga upp ett förtroende igen, men framtiden är oviss.
– För mig dog glädjen i verksamheten redan i höstas. Nu ska vi ta tag i sådant vi borde ha tagit tag i redan då. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle sluta såhär.