Kvargen kommer, kvargen kommer! Arla i Linköping ska bygga ut. Det är viktigt för levande landsbygder.
Arla ska börja tillverka kvarg på mejeriet i Linköping. Det innebär en investering på cirka 380 miljoner kronor.
Det här är en god nyhet. Som det är i dag importerar Arla kvarg från Danmark, Finland och Tyskland.
Investeringen stärker Linköpings och Östergötlands position som ett av landets starkaste jordbruks- och livsmedelsfästen. Framförallt ökar dock satsningen mejeriets efterfrågan på mjölk med omkring 30 procent. Det innebär att det behövs fler kor i området.
Här har vi också den verkligt stora effekten av Arlas satsning – den får lantbruk runt om i Östergötland att våga investera och nyanställa.
På det här sättet kan mejeriinvesteringen vara mer betydelsefull för kommuner som Kinda, Ydre, Åtvidaberg och Boxholm – med ett landskap som passar för nötdjur – än för Linköping. Å andra sidan ser vi en historisk förändring i Östergötland, där mjölkproduktionen koncentreras till stora gårdar på slätten och minskar i det småbrutna landskapet.
Oavsett var i Östergötland som korna ökar är det dock en injektion för landsbygderna.
Mjölkgårdar brukar kallas för landsbygdens motor. Det är för att de sysselsätter många, i den dagliga driften såväl som kringtjänster.
Det öppna och vackra östgötska beteslandskapet har vi också ofta mjölken att tacka för. Många av ungdjuren som håller naturbetesmarkerna öppna är födda på mjölkgårdar. Utan dessa betande djur skulle landskapet växa igen, vilket skulle få katastrofala följder för den biologiska mångfalden.
För naturbetesmarkerna är bland de mest artrika vi har – i Sverige och världen. Det är unika miljöer där växter, insekter, fåglar, fladdermöss, svampar och lavar trivs.
Tinnerö eklandskap, här behövs betande djur för att bevara de höga natur- och kulturvärdena.
Men det här artrika landskapet är hotat.
År 1927 fanns det 1,5 miljoner hektar betesmark i landet. Nu räknas omkring 450 000 hektar.
Förhoppningsvis kan ökad efterfrågan på mjölk i Östergötland leda till att de kvarvarande naturbetesmarkerna fortsätter att brukas – och att en del igenväxta marker restaureras och åter börjar betas.
Att vi får fler djur i Sverige stärker även vår livsmedelsberedskap, och gör oss mindre sårbara för kris och krig.
Nötdjur kan vi räkna som kringvandrande lager av mat. I engelskan kallas till och med boskap för livestock – levande lager.
Arlas satsning på kvargproduktion i Linköping är alltså högst välkommen. Och den kan och bör följas av fler.
För det är inte bara kvarg som Arla inte har en svensk produktion av i dag. Den ost som sägs vara Sveriges mest sålda – hushållsosten – tillverkar Arla numera i Danmark. Även produktionen av andra svenska ostar har Arla flyttat utomlands.
Arlas strategi och Sveriges inträde på EU-marknaden har satt avtryck i statistiken. Den svenska självförsörjningen av ost har rasat de senaste årtiondena.
År 1995 var den svenska ostens marknadsandel 89 procent. 2022 var motsvarande tal 39 procent. Och en fallande svensk självförsörjningsgrad märks i stort sett för alla produkter i mejerihyllan, utom för konsumtionsmjölk.
Förhoppningsvis är inte kvargen den sista produkten som Arla bygger upp en svensk produktion av. Skulle Arla även "flytta hem" tillverkningen av hushållsost till Linköping skulle det verkligen kunna märkas i landskapet.