Henrik Landerholm, tidigare nationell säkerhetsrådgivare.
Ambassadör Tobias Thyberg hann inte ens börja som regeringens nya säkerhetsrådgivare innan han var tvungen att sluta. Skälet? Att det uppdagats bilder på honom av "sexuell karaktär".
Bilderna ska komma från Grindr, en dejtingplattform för homosexuella. Och han hade inte berättat om dem under säkerhetsprövningen.
Vad exakt det är för bilder vet vi inte. Men SvD:s Torbjörn Nilsson – som likt regeringen har fått bilderna skickade till sig – beskriver dem som avklädda.
Den stora frågan är i sammanhanget om bilderna skulle ha gjort det möjligt för främmande makt att utpressa Tobias Thyberg. Och det vet vi inte. Däremot vet vi att MP, V och S direkt kom med tung kritik och verkade fast beslutna på att tvinga fram hans avgång.
Kanske var det också för att undvika att oppositionen skulle göra hans privatliv till en offentlig fråga som Tobias Thyberg avgick så snabbt. Han ville inte utsätta sig eller sina närmaste för det drev som piskades upp mot hans företrädare Henrik Landerholm, som till slut fick avgå för att han glömt viktiga papper på en konferensanläggning.
Det finns skäl att jämföra Henrik Landerholms öde med Tobias Thybergs. Båda är omvittnat kompetenta. Båda hade utsetts till tunga uppdrag av både socialdemokratiska och moderata statsministrar.
Henrik Landerholm var pansarofficeren som blev toppolitiker för Moderaterna som blev hög statstjänsteman. Han ledde försvarsutskottet och var rektor för Försvarshögskolan. Han var ambassadör i flera länder och generaldirektör två gånger.
Tobias Thyberg är karriärdiplomaten som har tjänstgjort i en mängd länder. Han beskrivs av röster i SvD som expert på Ryssland, modig och omvittnat kompetent. Han har varit ambassadör i Afghanistan och det krigshärjade Ukraina.
Alltså. Henrik Landerholm och Tobias Thyberg framstår som två personer som Sverige behöver. De sitter på kompetenser och erfarenheter som få har – och som Sverige som land inte har råd att slösa bort, särskilt inte nu.
Sverige måste skyndsamt rusta och stärka de säkerhetspolitiska institutionerna. Men det är brist på folk som kan få jobbet gjort.
Det här är också den stora motsägelsen när både Henrik Landerholm och Tobias Thyberg tvingas lämna uppdraget som nationell säkerhetsrådgivare under förnedrande former. De framställs på olika sätt som olämpliga. Att de är hot mot rikets säkerhet.
Men är inte det stora hotet att vi ställer alltmer orimliga krav på hur statens högsta tjänstemän är som människor? De får inte glömma papper. Och allt som skickats till gamla flammor ska tåla offentlig granskning.
Konstigt nog framstår förväntan på hur de högsta tjänstemännen i staten sköter sitt jobb lägre, något som Christian Gustavsson nyligen uppmärksammade i en krönika.
Kraven på tjänstemän har inte heller alltid varit så här omfattande. Den offentliga debatten har inte alltid varit så här oförsonlig.
Visserligen har det under många år ställts otroligt hårda krav på statsråds leverne. Ministrar har behövt avgå för obetald tv-licens. Men under den senaste mandatperioden har vi börjat se en allt hårdare medial och politisk granskning även av nivån under ministrarna – det vill säga av de högsta tjänstemännen i regeringskansliet.
Det började med att PM Nilsson, statssekreterare hos Ulf Kristersson, tvingades lämna sitt uppdrag för att han fiskat ål. Därefter har Ulf Kristerssons statssekreterare Johan Jakobssons trädäck blivit en följetong. Därefter gick drevet mot Henrik Landerholm, som Ulf Kristersson tillsatt och haft en lång bekantskap med. Och nu var det som om Tobias Thyberg per automatik fick strålkastarljuset på sig.
Vi har dock inte råd att kräva att alla på regeringskansliet ska ha ett helt fläckfritt förflutet. Tvärtom bör det ses som något positivt om människor som ska styra landet vet något om hur det är att vara människa och har lärt sig av misstagen.
Den som aldrig skickat en bild med lite för mycket hud kan komma med första avgångskravet.