Statsminister Ulf Kristersson (M) och resten av regeringen har ägnat för lite uppmärksamhet åt förskolan.
Corren har nyligen listat alla Linköpings förskolor efter vilket betyg de fick vid kommunens senaste kvalitetsmätning. Det är stora skillnader mellan förskolor.
Hur ser det då ut i resten av Sverige? Det är för stora skillnader i kvalitet mellan landets förskolor, konstaterar Riksrevisionen i en granskning.
Forskning visar att bra förskolor gynnar barns utveckling och lärande. Men hur är det med de dåliga? Stressade pedagoger med alltför stora barngrupper är skadligt både för barn och personal.
Kvalitetskontrollen av landets förskolor måste skärpas och personalen måste ha rätt att jobba under rimliga förhållanden.
Förskolan har knappast fått stå i centrum under innevarande regering, bortsett från förslaget att göra den obligatorisk från tre års ålder, som nyligen lades av den nationella samordnaren mot utanförskap Gulan Avci (L). Ett förslag som, förutom att det inskränker friheten hos de få föräldrar som fortfarande väljer att vara hemma med sina barn, endast skulle bidra till ökad belastning på redan pressade förskolor.
För det är där skon klämmer.
Riksrevisionens genomlysning visar att det är stora skillnader i kvalitet mellan olika förskolor. Med drygt 500 000 inskrivna barn och en total kostnad om 92 miljarder kronor per år är det ingen liten verksamhet. Därför är det minst sagt märkligt att förskolan fortfarande saknar en ordentlig kvalitetsuppföljning.
Tillsynsansvaret för förskolan är i dag delat mellan kommunerna och Skolinspektionen. Till skillnad från vanliga grundskolor, där Skolinspektionen tar hela ansvaret, är det för förskolan upp till kommunerna att säkerställa kvalitet och likvärdighet. Men som bekant är allas ansvar ingens ansvar, vilket också Riksrevisionen kan konstatera.
Menar man allvar med att förskolorna ska kunna leva upp till att vara en riktig pedagogisk verksamhet, och nå målen i förskolans läroplan, behövs ett lyft. Ett första steg på vägen vore att låta Skolinspektionen ta över hela tillsynsansvaret.
För de partier som vill satsa vidare på förskolan saknas inte förslag.
Enligt statistik från Skolverket är mer än hälften av barngrupperna större än de får vara. Över 40 procent av personalen är varken utbildade förskollärare eller barnskötare. Förskolepersonalens kunskaper i svenska språket brister i utanförskapsområden.
Under de kommande åren spås barnkullarna minska i hela landet, vilket är ett gyllene tillfälle att få in mer luft i systemet, satsa på kompetensutveckling och låta barngrupperna bli mindre. Ingenting tyder dock på att det kommer att bli så generellt. I stället är trenden att kommuner nu stänger ner förskolor. På vissa håll i landet har det gått så långt att man flyttar över 5-åringar till grundskolan.
Här vore det välkommet med en regering som visar vägen. Stärk tillsynen, ställ krav på barngruppernas storlek och säkerställ att kommunerna inte i onödan stänger ned bra verksamheter.
Alla som arbetar i skolvärlden vet att tidiga insatser för de barn som behöver extra stöd och hjälp är avgörande. Men för att det ska fungera måste också förskolorna få rätt förutsättningar, med välutbildad personal och barngrupper i rimlig storlek.