"Vi visste nog ganska snart att vi ville ha mycket djur, men vi visste nog inte riktigt vad och till vad", berättar Nadine om den första tiden på gården.
Nadine växte upp på landet, nära en mjölkgård i trakterna kring Västra Harg i Mjölby. Här kantades uppväxten av att dansa med korna i hagen, och en höjdpunkt var alltid att få ta hand om djuren på skolan hon gick på som liten. Kanske är det just detta som sådde fröet till det djurintresse som idag är en stor del av Nadines liv.
– Det var helt fantastiskt. Det fanns både får och höns, och varje vecka fick en från varje klass vara djurvärd och ta hand om djuren innan första lektionen. Att få plocka ägg där på morgonen...Det var så himla mysigt, minns Nadine.
Även sambon Fredrik växte upp på landet, men utanför Malexander. När Nadine och Fredrik träffas är de 18 respektive 23 år gamla. Båda har en bestämd åsikt om att de inte vill bo på landet, så som de gjorde när de växte upp. De bestämmer sig för att bli stadsbor, och flyttar till Mjölby.
– Vi hann bo i stan i ett och ett halvt år, sedan kände vi att vi var tvungna att flytta ut igen. Vi ville bort från grannar och ut på landet.
De väljer då att flytta till ett litet torp inte alls långt ifrån Staffansbo gård utanför Boxholm, där de idag bor. Under tiden i torpet skaffar de både höns, kaniner och bin. Fredrik har nämligen med sig ett stort insektsintresse sedan barnsben. Därför var det självklart att det skulle bli just bin.
– Fredrik har alltid älskat insekter. När de andra barnen stod och spelade fotboll var han med på planen och stod och tittade ner i backen istället. Han var inte alls med i matchen, bokstavligt talat, skrattar Nadine.
"Får och höns kändes självklart när vi flyttade hit. Sedan blev det uppenbarligen ännu fler djur", säger Nadine med ett skratt.
När Fredriks bror, som då bodde på Staffansbo gård, bestämmer sig för att flytta utomlands tipsar han paret om gården. De har varit sugna på att utöka med fler djur, och här finns alla möjligheter. Till en början hyr de stället, men i december 2014 stod de som gårdsägare på riktigt.
– Då hade vi hunnit känna lite på det under det året vi hyrde, och det kändes så rätt. Jag var ju bara 23 när vi köpte gården. Jag hade inte varit på en enda visning i hela mitt liv, jag hann inte komma dit.
Tidigare i våras pratade vi med Nadine om förodling. Hon visade då hur man inte behöver en massa specialgrejer för att odla, utan hur det går lika bra att använda ett uppklippt mjölkpaket.
Vi besökte gården tidigare i våras för att prata om samodling, då man här på gården just nu håller på med ett projekt där tre familjer odlar grönsaker tillsammans.
Det odlas massor med grönsaker på gården. Här visar Nadine upp ett gäng bönplantor, av olika sorter.
Idéerna var många när paret flyttade hit, och med stor entusiasm tog de sig an uppgiften att forma platsen utefter sina drömmar. Nu har de hunnit bo här i elva år. Familjen har vuxit, och består nu av två barn, med ett tredje på väg. Djuren har också blivit fler. De har nu både höns, får, kor, kaniner och getter. Några bikupor finns också kvar.
– Vi har verkligen växt ihop med den här platsen. Och mycket har nog även blivit tack vare just den här platsen.
Fokus kom tidigt att ligga på självhushåll, med ägg, kött och grönsaker. Både Nadine och Fredrik tycker om mångfalden, och trivs med att ha flera olika sorters djur.
– Vi älskar vyn när man ser en höna, sedan kollar man lite längre bort och ser ett får, sedan en ko. Jag älskar den bilden. Det blir något väldigt fint och idylliskt, och gammaldags.
Förra året skaffade familjen sina första Dexterkor, vilket är en väldigt liten ras. Här syns kalven Valdner.
Målet med självhushållningen är att kunna gå förbi så många hyllor som möjligt i mataffären. Nadine menar även att man får lära att göra mycket själv när man väljer att bo så här.
– Har man inte smör, gör man det av grädde, om man har det hemma. Vill man ha chips kan man göra det av potatis. Man lär sig att klara sig här ett tag, och slippa åka in till stan. Det gör man så sällan man bara kan istället.
Finns det några utmaningar med att bo så här?
– Alltså, jag blev ju vuxen på landet. Jag tror att jag har utvecklats här, så det är så självklart att det ska vara så här. Jag kan inte komma på något som skulle göra att man vill bo i stan istället.
På gården finns ett helt gäng får. I framtiden skulle familjen även vilja ha hushållsko, alltså kor de kan mjölka för att kunna göra egna mejeriprodukter.
Men visst kan den ekonomiska biten vara utmanande, ibland.
– Det är svårt att bara klara sig på lantbruk idag, tyvärr. Fredrik har eget företag och jobbar med naturvård, så vi har även den biten. Men man måste vara kreativ, våga tänka lite utanför boxen, tror jag. Hyra ut ett hus, sälja något, hyra ut maskiner. Man måste verkligen våga testa nya grejer.
Även barnen har börjat göra mer och mer på gården. "Det är viktigt för oss att inte tjata på dem det här livet. Vi lever så här, absolut, men de ska aldrig känna att de måste göra en massa grejer. De ska vilja, liksom", säger Nadine.
Det gäller att ha flera ben att stå på för att tjäna pengar på sin gård, menar Nadine. "Man måste våga satsa lite på något specifikt, annars går det nog inte", säger hon.
Även parets barn trivs här på landet. De har både varandra och grannens barn, och snart flyttar det in ännu fler lekkamrater en bit bort. De går aldrig sysslolösa, menar Nadine.
– Vår granne Linda brukar kalla våra barn för Bullerbybarnen. De är väldigt så att de packar en väska och går ut med matsäck i skogen. De är riktiga naturungar, säger Nadine med ett skratt.
Vi kommer att följa livet på Staffansbo gård i ett antal artiklar. Det här är del 3. Den första delen handlade om samodlingen på gården, del 2 om Nadines tuffa graviditet.