När andra dumpar filpaket och glasburkar i hushållssoporna följer Titti Engström källsorteringens bibel från a till ö.
Hon missar inget, hävdar maken Christer Engström.
– Den gröna soptunnan ska ställas ut var fjortonde dag. Det händer att vi gör det var tolfte vecka. Hustrun är expert på att inte kasta saker, säger han och skrattar.
Titti erkänner att hon är en riktig nörd på området.
– Säkert är det så. Fast jag tycker inte själv att det går till överdrift. Det är inget tvångsmässigt över beteendet om du tror det, säger hon och ler med hela ansiktet.
Titti läste artikeln om Linköpingsbornas källsorteringsvanor där det framgick att omkring 40 procent av allt matavfall hamnar i den vanliga soppåsen i stället för den gröna – och förfasades över siffran.
Läs mer: Tusentals ton matavfall hamnar i fel påse
– Det är nästan så att jag blir mörkrädd. Det kan inte vara så svårt att lägga rätt saker i rätt påse.
Hemma hos familjen Engström är det ordning på prylarna i köket.
Titti öppnar kylskåpsdörren och visar.
– Skratta inte nu, men jag klipper sönder filpaketen och skrapar ur de sista resterna.
– Senapsflaskorna hanterar jag på samma sätt.
Bäst före datum är inget som skrämmer fru Engström, avslöjar hon.
– Nä, mjölk som gått ut för en vecka sedan brukar funka hur bra som helst.
Bruna bönor i plastförpackning kan också ligga flera dagar över tiden.
– Smakar kanon, flikar maken Christer in som sitter och lyssnar till hustruns nästan filosofiska utläggningar om hur matrester kan hanteras.
– Luktar det inte illa brukar det inte vara några problem, säger Titti.
– För säkerhets skull kan jag ta någon tugga bara för att känna efter.
Hon skrattar plötsligt till:
– Lite skit rensar bara magen, haha.
Nu stannar inte Engströms iver att värna om återbruk vid köksregionen, långt ifrån.
Laga trasiga byxor eller stoppa strumpor är också vanliga sysslor i hemmet på Långgatan i Vidingsjö.
Knappar och dragkedjor från plagg som inte längre kan nyttjas tas förstås omhand.
Att tyget snabbt hittar andra användningsområden överraskar inte det minsta.
– Och titta här, säger Titti och knallar iväg till toaletten.
Glasdörren till badrumsskåpet viks upp och där – sönderklippta tandkrämstuber som förslutits med plastklämmor.
– Jag är väl lite knäpp kanske, men det finns alltid lite i botten som går att skrapa ur.
Vad Christer anser om hustruns framfart på återvinningsområdet går inte att ta miste på.
– Hon är helt fantastisk. Min hjälte, helt klart. Tänk om fler kunde vara som hon.
Titti ler och ger sin make en kärleksfull blick.
– Äsch, det är väl inte så märkvärdigt. Jag försöker bara gör mitt och bidra med det jag kan.
Det är miljön och klimatet som står högt i kurs hos paret Engströms.
– Jag tänker på våra barn och barnbarn och den värld de ska växa upp i, säger Titti.
– Om alla blev lite bättre på att källsortera och återvinna skulle allting se lite ljusare ut.
Men att döma någon ligger inte för fru Engström, betonar hon.
– Vi lever i ett samhälle fullt av stress där mycket ska hinnas med, säger hon och fortsätter:
– Titta bara på hur småbarnsfamiljer har det.
– Hämta och lämna, egentid och allt annat.
– Med tanke på det gör säkert de flesta så gott de kan.