Rahma Hoque är 13 år, och född och uppvuxen i Sverige. Hennes mamma Touhida Akter har kämpat länge för att hon och dottern ska få stanna i landet.
Det har varit en känslofylld sista skolvecka för 13-åriga Rahma Hoque i Linköping. Migrationsverkets beslut om utvisning till Bangladesh har hängt över henne och mamma Touhida Akter i många år. Den senaste tiden har situation trappats upp ytterligare, då gränspolisen kopplats in och meddelat att Rahma och Touhida ska lämna Sverige efter skolavslutningen nu i juni.
Men under fredagen vände allt. De hade båda varit ledsna, och bestämde sig för att gå ut en sväng. Vid 12-tiden, när de var i en affär, ringde telefonen. Det var advokat Nina Pirooz, som berättade att de hade fått uppehållstillstånd.
– Då sa jag "nej, det är inte sant". Men hon sa "jo det är sant". Jag bara kände att hela kroppen skakade, säger en glädjefylld Touhida.
– Vi bara kramade varandra och skrek i affären, och grät.
– Alla som var i affären tittade på oss för att se vad som hade hänt.
Nina Pirooz har tidigare skickat en anmälan om verkställighetshinder till Migrationsverket, där hon argumenterat för att det finns hinder för att verkställa utvisningen av Rahma och Touhida. Att mamman och dottern nu beviljats ett tillfälligt uppehållstillstånd motiveras av Migrationsverket med Rahmas starka anknytning till Sverige. Tillståndet gäller i 13 månader, men kan förlängas.
För Rahma och Touhida betyder det ett verkligt glädjebesked.
– Det finns inga ord. Jag vill bara säga tack, tack, tack Gud, och tack alla som hjälpt oss. Jag känner fortfarande att det inte är sant, säger Touhida.
– I femton år har jag kämpat för det. Så det är en stor sak för mig.
Eftermiddagen har fyllts av samtal till vänner för att berätta om nyheten. Lättnaden är enorm.
– Förut var det som en sten eller nåt tungt, saker som jag måste bära men som är jättesvåra att bära. Men nu känns det som att de –poff, bara är borta.
Rahma stämmer in sin mammas beskrivning.
– Nu är det jättebra. Man kan inte förklara, men hjärtat är som ett moln. Det är bara sol. Det är så bra. Man behöver inte tänka på att säga hejdå, säger hon.
Skolavslutningen på torsdagen var särskilt tuff för henne.
– Jag behövde säg hejdå till så många kompisar, och det kändes som att man kanske aldrig skulle se dem igen.
Men nu ser allt annorlunda ut. Hon har redan planer på att träffa kompisar, gå på bio – och ordna en stor fest för att fira beskedet.
– Vi ska bara ha roligt nu!