– Att få bestämma själv när, var och hur jag jobbar är en obetalbar förmån, säger Linda Kjellman som sa upp sig från en fast tjänst på US i Linköping till förmån för timanställning på bemanningsföretag.
De första åren som sjuksköterska var allt roligt och det var inga problem att leva för att jobba. Men så började livet utanför jobbet att pocka på.
– Umgänge med familj och vänner. Att vara ute, se dagsljus. Att kunna välja att hitta på saker när andra också kunde blev viktigare än jobbet. Jag vill jobba för att leva, inte tvärt om, säger hon.
LÄS ÄVEN: "Arbetsvillkoren är för dåliga"
Är du nöjd med ditt yrkesval?
– Att gå från jobbet och känna att jag gjort något för en annan människa det är en fantastisk känsla. För mig finns inga alternativa yrken, jag älskar mitt jobb.
Tär på kroppen
Varför bytte du arbetsgivare?
– Jag bad om att få dela min tjänst mellan intensivvårdsavdelningen och operation, men det fanns det inte utrymme för. Då tänkte jag om. Det tär på kroppen att jobba natt så mycket och att ständigt ställa om dygnsrytmen. Framför allt bytte jag för att få bättre arbetstider.
Är du nöjd med dina arbetsvillkor nu?
– Ja, det finns inget att klaga på. Jag har valt att vara timanställd för att få bestämma helt själv var, hur och när jag jobbar. Jag jobbar mest dagtid och inte övertid om det inte gäller liv. Ett lönelyft på 15 000 kronor i månaden är naturligtvis välkommet.
LÄS ÄVEN: "Vi får för lite återhämtning"
"Se över arbetsmiljön"
Finns det några nackdelar?
– Just nu jobbar jag på min gamla arbetsplats och där är nackdelen tidspressen och fokus ligger hela tiden på snabba byten och få igenom dagens operationsprogram i tid. Annars kan jag sakna kollegorna, att vara en i gänget. Att påverka på arbetplatsen finns det inga möjligheter till, man får ta seden dit man kommer men å andra sidan är det utvecklande att se andra verksamheter. Förresten gjorde personalbristen att förbättringsarbete inte prioriterades, när jag var fast anställd heller, patientarbetet gick före. Tryggheten av att vara fast anställd har jag inte men så länge sjuksköterskebristen består behöver jag inte oroa mig för att ha jobb.
Hur ska sjusköterskebristen lösas?
– Se över arbetsmiljö och arbetstider. Man vill komma hem efter jobbet och känna att man orkar leva också. Var lyhörd för individuella lösningar, alla passar inte i samma form. Patientperspektivet har förlorats. Det finns inte utrymme för att se hela människan. Se till att det finns möjlighet till löneutveckling.