Så sent som i februari 2017 skrev vi om förändringarna då Bostadsstiftelsen Platen började ta betalt för hyresgästernas p-platser. Många reagerade och de som inte lyckades få en egen p-plats nära sitt boende hänvisades att parkera längre bort i området. Skäl till förändringen, enligt Platens vd Lars-Åke Landén, var att hyresgästerna själva skulle ha uttryckt önskemål om att få ha enskilda p-platser. Platen hävdade också att det fanns problem med att obehöriga utnyttjade platser i bostadsområdet.
Men förändringen drabbade även besökarna. På grund av platsbrist erbjöds ett fåtal gästparkeringar i anslutning till varje gård. Fortfarande måste besökarna samsas om dessa platser som ligger spridda i området. Dagtid är maxgränsen för parkering tre timmar, vilket kräver att man måste planera sitt besök om man vill stanna längre. Då får man gå ut och försöka hitta en ny besöksparkering att ställa sig på.
För Ann-Sofie Sundman från Vadstena finns ett annat bekymmer. På grund av sin lungsjukdom, sedan många år, kan hon inte ställa sin bil långt ifrån sina släktingars hus.
– Jag kan inte gå mer än cirka 15 meter i taget, sedan slutar jag nästan att andas, säger hon.
LÄS MER: Platen ska se över parkeringarna
Det finns i dagsläget två handikapparkeringar i närheten av släktingarnas fastighet, inne på gården. Men de är redan uthyrda till hyresgäster. För besökare med särskilda behov, finns inga platser alls.
– Det borde det göra. Det finns ju fler än jag som har handikapptillstånd, säger Ann-Sofie.
Hon är märkbart ledsen. Det grönområde som hon tidigare valt att ställa bilen på, trots att hon blivit bötfälld flera gånger, har nu stängts av med betongsuggor. Besöken till barn och barnbarn, samt goda vänner sedan 50 år, har blivit glesare.
– Jag kan inte ha ett socialt liv. Jag har nästan ångest för det. De är ju det bästa jag har och vi har jätteroligt ihop. Sist jag var på besök fick min dotter komma och hämta mig, säger Ann- Sofie.
När hon vände sig till Bostadsstiftelsen Platen för att diskutera p-situationen upplevde hon inte att hon möttes av förståelse, trots att hon haft ett särskilt utfärdat p-tillstånd i nära 20 år.
– Kan de inte ta lite hänsyn? P-tillståndet är ju inget man får på posten precis, säger hon.