LÄS MER: Klart: Backjätten tillbaka i LHC
LÄS MER: Här är beskedet efter nya smällen
Han har väntat, väntat – och väntat.
Men efter en hockeyhöst att glömma med dubbla hjärnskakningar efter otäcka smällar var backtuffingen i tisdags tillbaka i spel. För första gången sedan i början av november.
Men det var en match och även om det kändes bra är Almen Bibic tydlig med att han inte vill dra några längre slutsatser än så. Inte än. Det får vänta tills han spelat betydligt mer, tills allt till hundra procent fungerar som det ska och inga bakslag dykt upp på vägen.
Till att börja med väntar hemmamöte med Skellefteå i kväll. Ny streckmatch, den sista på hemmaplan före landslagsuppehållet.
– Jag hoppas absolut att jag är tillbaka nu, säger han.
25-åringen svarade för en med beröm godkänd comeback mot Växjö (3–2). Stabil i det mesta, spelade enkelt och höll sig till korta byten.
– Vi var lite i fritt fall där i början, men sedan hanterade hela laget det riktigt bra. Då blir det lättare att spela också, säger han.
Du har gått in till väldigt många matcher i din karriär. Men aldrig med de här förutsättningarna och så lång frånvaro.
– Nej, det är sant. Klart att man innan funderade lite över hur det skulle gå. Men jag har jobbat en del med mental träning, för att föreställa mig saker och försöka se positiva bilder. Det kändes som jag hade användning av det. Det vill jag tro. Det kändes inte som om jag var uppstressad, jagad eller rädd.
Hur kul var det då?
– Jättekul. Verkligen. Att få vara en del av det här igen, att vända och vinna på det sättet. Det smakade väldigt gott. Ibland som spelare glömmer du bort att njuta där du är i stunden. Det är nästa träning, nästa match, du ska skydda din plats och allt vad det är. Nu försökte jag verkligen njuta i bussen på vägen hem.
Samtidigt som Almen Bibic var tillbaka försvann lagkaptenen Eddie Larsson på grund av en överkroppsskada och vare sig han, Lukas Bengtsson eller Mattias Bäckman är med mot Skellefteå heller.
– Det är tre backar som gör väldigt stor skillnad på isen, men senast vann vi ändå. Det var ett styrkebesked. Jag tror att vi kan bli otroligt starka när vi har alla pusselbitar på plats. Nu är det lite så att många får gå in och släcka bränder, säger Bibic.
Tanken var att han själv skulle matchas sparsamt i återkomsten, men så blev det inte riktigt.
– Nej, men det rullade på. Nästan bättre att det är så här, att man spräcker ballongen i stället för att åka runt och pysa lite. Jag körde med djupa andetag och bytte vid första tillfälle så att jag inte fastnade för länge på isen. Ibland får man försöka hjälpa sig själv på det sättet. Haha.