Max Martin blev en hit i LHC.
Andreas Nilsson är fristående krönikör i Corren med fokus på supporterperspektivet runt Linköping HC i SHL.
JAG HADE FEL. Om Max Martin. Och JAG HADE (till slut) RÄTT. Om Clubens ligastatus nästa år. Det tog någon dag att inse det bara. Att begripa att mardrömmen var över och att ångesten hade ridit oss i onödan. Efter Rögle hemma sjönk jag liksom ihop. Luften gick ur mig. Men den här gången utan oro i kroppen. Den 7-8 månader långa migränen släppte och jag kunde tänka klart igen. “Vilken känsla! Satt på parkeringen och grät av lättnad”, kommer till mig några dagar efter att vi säkrat SHL-platsen. Det var först då många av oss orkade prata om det. Det var då anspänningen, nerven, det onda i magen släppte.
Känner du igen dig?
“Vi [LHC] har ju satt oss i den här skiten”, sa klubbdirektör Stålhammar när jag pratade med honom i telefon för någon månad sedan och han följde snabbt upp vad han sagt med att konstatera: “Och då får vi se till att reda ut det”. Ytterligare några dagar senare hade Cluben löst Max Martin. Ännu några veckor senare hade Max Martin varit med om att lösa nytt kontrakt, både för LHC och sig själv.
Skönt.
Som en groggy boxare reste vi oss på fyra (matcher) och med stort mod och darr på manschetten grejades kontraktet. Vi gav aldrig upp. Varken på isen eller på läktaren. Vi ska vara lättade och äntligen får vi kanske slappna av. Le lite. Frågan är dock hur länge? För ärligt, hur många lindansarsäsonger till måste fansen stå ut med för att bevisa sin trohet? Oändligt många? Fy fan. Eller räcker 6–7? Hur många gånger ska september till mars betyda att man kastas mellan hopp och förtvivlan? Kanske för alltid? Måste vi en gång för alla lära sig att leva med otryggheten, om man älskar Cluben. Vi får höja krisberedskapen, inte springa hockeyn i förväg, och helt enkelt bara leva med tron på att vi löser det. Men, varför då egentligen? Borde inte vår klubbledning begripa bättre? När man tänker efter var det ju de som förledde oss med den där topp 6-illusionen, med värvningar som skulle lyfta laget och en tränare som skulle ges ännu mer tid att bli en av dem stora.
När jag känner efter så är jag mest förbannad, trots att vi överlevde.
Man törs knappt tänka på vad minus 50 millar på banken hade gjort med en ekonomiskt lite ansträngd förening som LHC, men man vill ju ändå inte stå här i början av mars och pusta ut medan de andra spelar vidare. Vad ger det vid handen? Att vi inte har något att fira. Sorry. Varför? Det säger sig självt. Ta bara det här färska citatet från LHC: “Säsongen blev inte som vi tänkt”. No shit Sherlock, det säger ni inte. Inte som ni tänkt?
Älskade LHC, det här var uselt.
+ Det var uselt av er att landa oss i den här sitsen. Igen. Gör om, gör rätt Cluben och överlev, LHC.
+ Det var uselt att skriva nytt med Östman för att sedan ge honom kicken. Vad säger det om vår trovärdighet och kompetens? Massor. Men inget som är något vidare bra.
Klas Östman.
+ Det var uselt att så länge tro så hårt på Clubens backbesättning och det säger en del när vi använt 11(!) spelare på de positionerna. Den som kommer sakna Jeff Jacobs, räck upp en hand.
Mitt LHC, det här var inte bra.
+ Det var inte bra att lura er själva! Det måste vara slut med den här typen av kaxighet, med dumma luftslott. Som supporter mår man nästan lika dåligt av att folk garvar åt uppblåsta LHC:s drömmar som man gör av spelet på isen en säsong som den här. Hitta rätt mål- och självbild. Visa oss ödmjukheten som behövs för att bli framgångsrika. Det är dags.
+ Det var inte bra att låta raset rasa vidare. Och jag tycker att man först borde agerat runt truppen och framför allt tittat på individuell disciplin, hur man agerar on och off ice (den som vet, den vet) och verkligen ställt tuffare krav mycket, mycket tidigare.
Kära LHC, det här var rätt.
+ Det var ändå rätt att sparka Östman. Jag tror att många av oss kände oss klara. Spelet utvecklades inte och någon matchcoach är han inte.
+ Det var fruktansvärt rätt att släppa Heljanko. Det bidrog till räddningen och borde skett tidigare.
Bästa LHC, har vi en framtid?
+ Jag tror att klubben ska göra allt vad den kan för att inte tappa även Hulta när Genborg tar bakvägen ut. Vi vill ha ligans poängstarkaste back. Det måste vi fixa. Sedan, belåna bilen, sälj hunden, ta extraknäck på Posten om så behövs bara vi skaffar oss råd med att hitta en förstaspade. Annars då? Byt ut Shore, riv med Lawner, omförhandla med Rattie och försök få ut mer ur Törna (om man tror på det tycker jag man skriver med honom). Våga tro lite mer på Hofbauer och lägg Öhrqvist i bänkpressen över sommaren så växer han in i kostymen. På tal om backar – jag vill ha en till och sedan Vanderbeck. Little? Nej. Slutligen, Ehn är vår kapten. Det har han visat, och jag har sagt det förut: Det är ett ledarskap vi behöver.
Bryt med Nick Shore, tycker krönikören.
För några veckor sedan skrev jag: “I mina ögon är trycket i Saaben det som kan rädda oss i slutändan” och i min första krönika, efter premiären, påstod jag: “Bäst av allt är ändå staden Linköping /…/ Bäst av allt är trycket i Saab arena”.
Det gäller fortfarande.
Bäst skitsäsongen 2024/2025 är hjärtat, trycket, publiken och ståplats i Linköping.
Andas in, andas ut. Nu är det slut. Äntligen.
LÄS ANDREAS NILSSONS SENASTE KRÖNIKOR: