LÄS MER: "Var som jag spelade i går"

 

En seger gör ingen säsong. Men en seger kan göra mycket för en krisande klubb som famlat i mörker med svårt sargat självförtroende och utan något att tro på. Med första segern på kontot för Åtvidabergs FF är det fortsatt mycket lång väg kvar, men nationaldagen gav i alla fall något att fira.

Bara det att få sjunga segersång i omklädningsrummet.

Det var länge sen sist och säg så här: det har inte varit många falska serenader som ekat på Kopparvallen under de senaste åren. Och med dörren öppen till omklädningsrummet efteråt var det tydligt att många inte ens kunde klassiska segersången. Jag antar att det sa något det också – och att gamla profiler som ”Knalin” Andersson och Steve Creutz fick kallas in för att ta ton.

Efter nio långa matcher utan vinst var det en sällsynt viktig seger, inte minst som flera andra lag i bottenregionen plockade poäng. Ny förlust och ÅFF hade haft sju poäng upp till säker mark. Nu skiljer bara fyra och det är en väldig skillnad.

Är det någonting jag lärt mig under alla år nära idrotten, så är det en sak. Ska man bygga ett lag, ska man börja bakifrån – och utan en riktigt vass målvakt vinner du inte. Åtminstone inte tillräckligt tillräckligt ofta. Detta sagt: det var ingen tillfällighet att första ÅFF-segern för säsongen kom med tryggheten att ha Henrik Gustavsson i målet.

Artikelbild

Kalla det för ”Fimpen-effekt”, eller vad ni ni vill.

Orutinerade John Håkansson har lånats in från allsvenska Kalmar och hamnat i ett otacksamt läge. När laget har gått tungt har även han vacklat och inget konstigt alls med det. Han är ung och det är en del i processen att lära och att utvecklas. Jag tror att talangen också skulle må bra av att slippa stå där med det tunga ansvaret på sina axlar ett tag.

Det är snart halva serien spelad och för ÅFF handlar det krasst om en enda sak. Att se till att få stopp på hissen och se till att det spelas division 1-fotboll på Kopparvallen även 2019. Inget annat. Med en kappsäck på flera minusmiljoner att bära på är det ännu viktigare.

För det behövs att Henrik Gustavsson står kvar i målet och om det inte varit för att Daniel Hallingström stoppats av en knäskada hade han gjort nytta på planen även han. Nu sägs det att var ett tillfälligt inhopp av Gustavsson, men klubbledningen borde se till att det blir mer än så. ÅFF:s onsdagsinsats var säsongens bästa och jag skulle säga att målvakten hade stor del i det. Inte för en massa avgörande räddningar, det behövdes inte, men med sitt sätt att vara, sin pondus och sin förmåga att styra övriga rätt.

Plötsligt hördes det rop och skrik även från andra, för det är sånt som sprider sig.

Ungefär som med ogräset på gräsmattan hemma.

Fast på ett betydligt mer positivt sätt.