Norrköpings socialtjänst har fattat beslut som bottnar i en tanke om att föräldrar påverkat sina barn att ta avstånd från den andra föräldern.
Olle, 16, och Theo, 14, är placerade på HVB för att socialtjänsten menar att de blivit manipulerade och påverkade av sin pappa. Socialtjänsten ansökte om att omhänderta barnen och förvaltningsrätten och kammarrätten gick på socialtjänstens linje.
Anton, 8, och Selma, 10, som vi skrev om i våras, är rädda för sin pappa och vill inte träffa honom. Enligt Socialtjänsten är det mammans negativa påverkan som har gjort barnen rädda och lösningen skulle vara att de flyttade till pappan permanent. Men tingsrätten höll inte med och barnen fick vara kvar hos mamman.
Båda dessa fall är exempel på när Norrköpings socialtjänst har fattat beslut som bottnar i en tanke om att föräldrar påverkat sina barn att ta avstånd från den andra föräldern.
I socialtjänstens handlingar kallas det för att barnen är utsatta för föräldrapåverkan och ibland kan det beskrivas som att barn befinner sig i en lojalitetskonflikt mellan sina föräldrar.
Barn kan ju ha goda skäl till att inte vilja ha kontakt med en förälder.
Maria Eriksson
professor i socialt arbete
Men forskare menar att det kan innebära stora risker att arbeta utifrån en sådan teori.
– Man måste först utesluta att barnets avståndstagande inte handlar om något annat. Barn kan ju ha goda skäl till att inte vilja ha kontakt med en förälder. Om man hänvisar till att barnet är utsatt för påverkan finns en risk att man missar att de egentligen är brottsoffer, säger professorn Maria Eriksson som forskar om socialt arbete vid Marie Cederschiölds högskola.
FN:s (Förenta Nationernas) barnrättskommitté har uttryckt oro över hur myndigheter i Sverige använder negativ föräldrapåverkan, särskilt i rättsfall som rör vårdnad, våld och övergrepp. De påpekar att det finns en risk att det används för att förminska våld eller övergrepp mot barn.
13 svenska professorer och psykologer har också skrivit en debattartikel i Psykologtidningen där de menar att resonemang om föräldrapåverkan eller föräldraalienation bygger på pseudovetenskap.
– Det pågår en väldigt infekterad debatt om föräldraalienation i Sverige, framför allt när det används i vårdnadstvister. Och när forskarna inte är ense blir det väldigt problematiskt när socialtjänsten och domstolarna fattar beslut på så svagt vetenskapligt underlag, säger Maria Eriksson.
Vad krävs för att komma vidare?
– Nationella myndigheter borde ta sig an frågan och komma med något slags riktlinjer till dem som är praktiskt verksamma inom socialtjänsten.
Socialstyrelsen har inga nationella riktlinjer om hur socialtjänsten ska arbeta med föräldrapåverkan.
Socialstyrelsen har idag inget kunskapsunderlag om negativ föräldrapåverkan eller föräldraalienation till hjälp för dem som jobbar på socialkontoren runt om i landet. Vi har försökt få en intervju med myndigheten men får bara ett skriftligt uttalande:
”Socialstyrelsen har inget pågående eller avslutat arbete, har inte publicerat några utredningar, handböcker, föreskrifter eller statistik om föräldraalienation, och avstår därför kommentar eller resonemang kring detta.”
Trots att det saknas nationella riktlinjer och att det råder oenighet bland forskarna använder Norrköpings socialtjänst föräldrapåverkan som argument vid vårdnadstvister och LVU-ärenden.
Barn som har alienerat en förälder har ett svartvitt tänk.
Sverker Sikström
Professor
Men en svårighet för socialtjänsten är att förstå vad som är skadlig påverkan från en förälder och när ett barn tar befogat avstånd för att det till exempel är utsatt för våld.
Det finns också forskare som är positiva till att socialtjänster utreder föräldrapåverkan. Sverker Sikström, professor i kognitiv psykologi vid Lunds universitet, är en av dem.
– Om man inte utreder föräldrapåverkan finns risk för att barn bland annat drabbas av psykisk ohälsa, relationsproblem, försämrad skolgång och risken för missbruk och kriminalitet senare i livet ökar, säger han.
Om man inte utreder föräldrapåverkan finns risk för att barn bland annat drabbas av psykisk ohälsa
Sverker Sikström
Professor i psykologi
Dock, menar han, är kunskapsnivån om föräldraalienation generellt sett låg inom socialtjänsten.
Sverker Sikströms forskning handlar om metoder för att identifiera skadlig påverkan från föräldrar. Bland annat undersöks hur nyanserat ett barn kan beskriva sina föräldrar.
– Barn som har alienerat en förälder har ett svartvitt tänk. Den ena föräldern har bara goda sidor och den andra bara dåliga, säger han.
Barn som är lite för kompetenta, drivna och driftiga motsvarar inte våra föreställningar om hur barn ska vara, menar professor Maria Eriksson.
I Olle och Theos fall arbetar socialtjänsten för en återförening med mamman men barnen vägrar. De säger att de inte vill träffa henne för att hon samtycker till att de ska bo på HVB och för att hon inte bekräftar deras upplevelser av kränkningar. Det är ett låst läge.
Ett sätt att bryta alienationen, enligt Sverker Sikström, är att tvinga barn som avvisat en förälder att umgås med den föräldern. Han hänvisar till forskningsdata från USA som visat på goda resultat.
– Men det är klart att det är kontroversiellt, eftersom man tvingar barnet att genomgå detta, säger han.
Professor Maria Eriksson säger att man inte kan tvinga barn. Att inte ta barns röst på allvar och att hävda att barnet har en annan, mer genuin vilja, är en fallgrop som hon varnar för.
– Vårt samhälle genomsyras av underkännanden av barns kompetens och perspektiv. De är en grupp i samhället som ofta tillskrivs en lägre trovärdighet. Vi vill barn väl men frågan är hur vi hanterar det när barn inte vill eller tycker som vuxna tycker att de borde tycka.
Professor Maria Erikssons råd till socialtjänsten: "Titta på om de verkligen har tagit barnens perspektiv på allvar.
Olle och Theo försöker påverka sin situation på olika sätt. De hör bland annat av sig till barnrättsorganisationer, Inspektionen för vård och omsorg och till domstolen, men det har inte lett till någon förändring.
Maria Eriksson har inte insyn i Olle och Theos ärende men rent generellt menar hon att barn, likt Olle och Theo, som kämpar för att göra sin röst hörd kan få problem – för att de försöker förändra sin situation.
– Vi har en massa förväntningar om hur barn ska bete sig. Barn som är lite för kompetenta, drivna och driftiga motsvarar inte våra föreställningar om hur barn ska vara. Vi har också föreställningar om hur utsatta barn och offer beter sig. Barn som är verbala och drivna blir ”jättedåliga” offer, alltså de motsvarar inte våra förväntningar. Då är det lätt att hävda att barnens beteende kommer ur pappans påverkan.
Vad är ditt råd till socialtjänsten?
– De behöver titta på om de verkligen har tagit barnens perspektiv på allvar i det här fallet. Speciellt med tanke på att det finns ett så skakigt vetenskapligt stöd för bedömningar som gjorts utifrån föräldrapåverkan, säger Maria Eriksson.
I nästa del: Socialtjänsten ska granska sig själva.