Det är för barnen Olle och Theos skull som Gunnar Wahlström väljer att prata om ärendet och ge sin bild av hur socialtjänsten agerade.
Gunnar Wahlström ger socialtjänsten skulden för att Olle och Theo bor på HVB (hem för vård eller boende).
Han är nog den inom socialtjänsten som har haft bäst insyn i relationen mellan pappa Johan och sönerna Olle och Theo innan de blev omhändertagna. Han tillbringade närmare 30 timmar hemma hos familjen under drygt två månaders tid.
Det är för barnens skull som Gunnar Wahlström väljer att prata om ärendet, när vi tar kontakt med honom.
– Det är något som inte är friskt i det här, säger han.
Gunnar Wahlström arbetade som familjebehandlare på socialtjänsten i Norrköping när han i november 2020 fick ett uppdrag av sin chef. Ärendet gällde en vårdnadstvist. Gunnar skulle ta sig an en familj och observera samspelet mellan pappan och hans två barn.
När Gunnar Wahlström arbetade med familjen var det bara det yngsta barnet, Theo, som tog avstånd från sin mamma.
I en utredning som socialtjänsten gjort tidigare står det att Theo var märkbart nedstämd och inbunden efter att ha bott hos sin mamma under några dagar. Han berättar att mamma varit dum mot honom och dragit i hans armar.
Socialtjänstens handläggare frågar då Theo om mamma sagt förlåt. Det har hon inte och Theo säger att han vill bo hos sin pappa.
Som familjebehandlare skulle Gunnar Wahlström skulle ta sig an en familj och observera samspelet mellan pappan och hans två barn.
Trots Theos berättelse misstänkte socialtjänsten att det var pappan som påverkade barnet att ta avstånd från mamman. Gunnar Wahlström berättar om uppdraget han fick:
– Jag blev ombedd att se hur illa ställt det var med pappan, säger Gunnar Wahlström.
Kort därefter fick en kollega i uppdrag att träffa barnens mamma och skapa sig en bild av hur hennes kontakt med barnen fungerade.
Jag fick intrycket att myndigheten hade tagit parti emot pappan.
Gunnar Wahlström
familjebehandlare
Gunnar Wahlström tycker att det här ärendet var annorlunda jämfört med andra ärenden som han har haft – redan från början matades Gunnar med allvarliga påståenden om pappan och barnen.
– Jag fick intrycket att myndigheten hade tagit parti emot pappan. Det kändes som att man på förhand hade tagit ställning, att allt som gjordes och sades tolkades i en viss riktning. Det var subjektiv användning av objektiva fakta.
Gunnar Wahlström säger att ärendet med pappan och barnen var annorlunda jämfört med andra fall.
Under veckorna som följde kom han nära familjen och fick god inblick i hur den fungerade:
– Jag deltog både passivt och aktivt. Ibland lät jag dem hålla på med sitt och ibland var jag med och spelade spel, fotboll eller lagade mat. Så jag såg ju interaktionen mellan pojkarna och pappan.
Bröderna Olle och Theo levde ett vanligt liv innan myndigheterna ansåg att de behövde skyddas.
Efter hand växte en bild fram av en avspänd relation mellan barnen och pappan och Gunnar Wahlström upplevde inte att pappan påverkade barnen.
Men då hände något.
Gunnar Wahlström menar att han inte kunde bekräfta den tes som handläggaren av familjens ärende på socialtjänsten hade – nämligen att det var pappan som var problemet. Då kallades han och kollegan till ett möte.
Strax efter avbröts insatsen och socialtjänsten skriver att det beror på att den inte hade gett önskat resultat.
– Det är i och för sig en anledning att fortsätta insatsen. De flesta insatser brukar sträcka sig betydligt längre tid, ibland flera år, om personer behöver stöd.
De var inte intresserade av mitt arbete, utan enbart ville förklara hur illa ställt det var med pappan.
Gunnar Wahlström
Familjebehandlare
Gunnar Wahlström minns mötet väl, eftersom det har haft en avgörande betydelse för honom.
– Man öppnade mötet med att säga att det inte är bra om det ser ut som om myndigheten och utföraren, som vi familjebehandlare kallas för, tycker olika.
Vad tänker du om det?
– Ja, att de inte var intresserade av mitt arbete, utan enbart ville förklara hur illa ställt det var med pappan. De var inte heller intresserade av min kollegas intryck från mötena med mamman.
Jag är ju den på socialtjänsten som har spenderat överlägset mest tid med den här familjen.
Gunnar Wahlström
familjebehandlare
Gunnar Wahlström fick också höra från ansvariga handläggare på socialtjänsten att han blivit manipulerad av pappan och hans professionella bedömning ifrågasattes.
– Det kändes inget bra. Men då har man ju helt glömt bort att jag faktiskt har träffat förälder och barn ihop. Jag är ju den på socialtjänsten som har spenderat överlägset mest tid med den här familjen.
På Theos rum hänger fotbollströjorna på rad och Legot står kvar som när han lämnade det.
Det har gått fyra år sedan insatsen avbröts och Gunnar Wahlström tycker fortfarande att det var fel beslut. En bättre väg hade varit att erbjuda bröderna professionella barnsamtal för att komma fram till varför de inte ville träffa sin mamma.
I stället omhändertogs bröderna och skiljdes åt.
– Det känns konstigt att placera barn som inte har någon diagnos på ett HVB, när det kanske är vuxenvärlden som har problem.
De har bott på HVB i flera år, vad kan det få för konsekvenser för dem?
– Det hänger nog mycket på personligheterna och att de kan få hjälp i efter hand. Men det är klart att det finns en stor risk för bitterhet och svårighet med förtroende. De har placerats på behandlingshem och inte förstått egentligen varför. Plus att de upplevt svek från vuxenvärlden.
Jag vill ge myndigheten skulden för att det har blivit så här.
Gunnar Wahlström
Familjebehandlare
Om du skulle säga något till dem som har makt att fatta beslut i det här ärendet, vad skulle det vara?
– Att stanna upp och strunta i vad föräldrarna säger, och i stället seriöst lyssna på barnen, säger Gunnar Wahlström.
"Det känns konstigt att placera barn som inte har någon diagnos på ett HVB", säger Gunnar Wahlström.
Han beskriver hanteringen av det här fallet som en sorg för alla inblandade; för barnen, för mamman och för pappan.
– Jag vill ge myndigheten skulden för att det har blivit så här. Det är ett misslyckande, säger han.
När socialtjänsten valde att placera barnen på institution fick Gunnar Wahlström nog.
Var det skälet till att du sa upp dig från socialtjänsten?
– Ja. Så var det, säger han.
I nästa del: Forskarna är oense om föräldrar kan manipulera sina barn.