Bara

9 mars 2009 01:00

Östergötland har varit i blickfånget hela helgen.Störst har intresset varit för melodifestivalen och Andra chansen i Himmelstalundshallen i Norrköping i lördags. Samtidigt som artisternas odds inför Andra chansen har stötts och blötts och slutsatser dragits om varför resultatet blev som det blev har Folkpartiet hållit liberalt riskmöte på Konsert & Kongress här i Linköping.Med bara tre månader kvar till EU-parlamentsvalet stod Europafrågorna i centrum. Bland annat talade EU-minister Cecilia Malmström om "Så bygger vi ett liberalt Europa. Folkpartiets toppkandidat i det kommande EU-valet, Marit Paulsen, höll i seminariet "God djuromsorg förbättrar folkhälsan".Uppmärksamheten kring EU och viktiga framtidsfrågor för unionen är välkommen.Medlemsstaternas gemensamma bästa - som ju ska vara utgångspunkten i EU-samarbetet - har i takt med att den ekonomiska krisen och lågkonjunkturen förvärrats hamnat allt längre ner på politikernas prioriteringslistor. Det som på kort sikt framstår som det bästa för enskilda länder har hamnat allt längre upp. I krisens kölvatten har protektionismen växt sig starkare i Europa.Det är en olycklig utveckling eftersom EU-ländernas möjligheter att hantera krisen och möta den vikande konjunkturen helt beror på om de lyckas sätta det gemensamma bästa främst. Om de inte lyckas med det, om protektionismen får fäste, kommer krisen att fördjupas ytterligare och bli långvarig. Förtroendet för EU kommer också att få sig en törn.Den tilltagande protektionismen är ett resultat av att politikerna - i Europa, men även i andra delar av världen - i kristider blir mer pressade på hemmaplan. Arbetslösheten ökar och i takt med den oron för framtiden och otryggheten. De som lyckas ingjuta mest mod i medborgarna är de som har störst möjligheter att vinna nästa val.En viktig del i att framhäva sig själv som det bästa regeringsalternativet är att racka ned på de andra. Vilket i sin tur leder till att inrikespolitiken blir ännu viktigare i en tid när det gemensamma bästa i EU och globalt sett borde stå allra högst upp på dagordningen.Att det har blivit så även i Sverige är Folkpartiledaren och utbildningsminister Jan Björklunds inledningsanförande på liberala riksmötet ett bevis för.EU-frågorna kom först sist i talet. Varningarna för protektionism kom först efter de i och för sig rimliga kraven på att avskaffa jordbrukspolitiken och att Sverige bör ansluta sig till euron. Innan dess hann Björklund avhandla frågor som Davis Cup-matchen mot Israel, den röd-gröna alliansen och alla dess svagheter samt skolan.Men att vara Sveriges mest EU-vänliga parti förpliktar. Och om inte Folkpartiet lyfter frågan om hur det gemensamma bästa åter ska hamna högst upp på agendan - vem ska då göra det? Om inte Folkpartiet står upp för den långsiktighet som måste prägla EU-frågorna i kristider som dessa - vem ska då göra det?Det räcker inte med att bara vara för Europa. Man måste stå upp och jobba aktivt för Europa.

Ledare "Vi tror på Europa" räcker inte, FP

Insändare Bygg ej på golfbanan i Valla!

7 mars 2009 09:30

Vilken rasande skicklig landskapsmålare han var, Helmer Osslund, som syns på Norrköpings konstmuseum i vår. Det är någonting med de lysande färgerna, de djärva ytorna som fångar mig direkt.Och inte finns det något belägg för att han skulle ha varit antisemit heller.Inte något.Att utställningens curator, konstvetaren Lena Holger, påstår det i sin bok om Osslund och hänvisar till striden om Isaac Grünewald på Konstakademien samt Anders Wahlgrens dokumentärfilm om Grünewalds - och så är Osslund inte ens nämnd i filmen - är mer än märkligt.Att hon sedan hänvisar till eventuella muntliga källor, som hon inte vill uppge, är övermärkligt.Källorna. Alla som någon gång nosat på historia, konsthistoria, litteraturhistoria har hört sin professor tjata om "källorna".Att jiddra med källorna är ovetenskapligt.Själv tänker jag genast på min professor Martin Kylhammar vid LiU och begreppet faktoider som han introducerat på svenska, alltså försanthållna felaktigheter. Han har bland annat visat att det efterhängsna påståendet att Heidenstam skulle varit nazist är en faktoid, alltså falskt.Det är så lätt att något som låter rimligt, men bara är löst snack och i grunden fel, plötsligt blir en sanning.Heder åt Norrköpings konstmuseum som resolut gick till källorna, efter att Correns konstkritiker Patric Moreau tagit upp antisemitfrågan i sin recension i tisdags.Det var Moreau som väckte konstmuseet. Sedan agerade de modigt och snabbt, såg Wahlgrens film, ringde Wahlgren och kontaktade Konstakademiens arkiv.Resultat: Inga belägg.De har kvar boken som utställningskatalog, men bladar in ett tillrättaläggande.Hela historien om slarvet med källorna är verkligen märklig.Allra konstigast är dock att den pinsamma felaktigheten uppdagas först när Corren skriver.Utställningen visades ju på Waldemarsudde i fem månader innan den kom till Norrköping.*Nästa kulturskandal: Förra veckan skrev jag om "skitförslaget" att trycka in ett medborgarkontor i stora bokhallen i stadsbiblioteket. På måndag tar kommunstyrelsens planeringsutskott upp de två alternativen, varav bokhallen är det ena. Nu visar det sig att ursprungsarkitekten Johan Nyrén inte ens är kontaktad.Botten.Patric Moreaus recension och gårdagens alla artiklar om konstmuseets dementi finns på corren.se. Annika Ekstedt skriver om biblioteket på sidan B2.

Heder åt konstmuseet

Niclas Ericsson: Prins Daniel - en dokusåpavinnare

Insändare Okunnig debatt om kamphundar

Insändare Kvinnorna måste kämpa för sin rätt

Insändare Ropen skalla, sommarjobb till alla!

Tove Lifvendahl: Globaliseringen tar inte slut

Ledare Liten och naggande god

Insändare Stoppa miljökontoret

Insändare Kamphundar är inte ofarliga

2 mars 2009 03:00

Hundattacken på skolbarnen vid Nygårdsskolan i Linköping nyligen är bara ytterligare ett exempel på varför kamphundar måste förbjudas. Vi får inte vänta med ett förbud tills efter något riktigt allvarligt händer.Just den typen av hundar som attackerade barnen på Nygårdsskolan, en kamphund av rasen pitbull, dödar flest människor av alla hundar. 2008 stod de för 65 procent av det dödliga våldet, enligt en internationell undersökning. Dessutom orsakar de mer allvarliga kroppsskador än någon annan hundras. Enligt en annan undersökning, för USA och Kanada mellan åren 1982 och 2007, orsakade de 1 197 allvarliga kroppsskador. Av dessa ledde 654 till stympning av någon kroppsdel.Samtidigt är hundrasen bara en liten del av det totala antalet hundar. Problemet går att göra något åt. På flera ställen har man förbjudit hundrasen. Ett exempel är staden Winnipeg i Kanada, som år 2005 förbjöd pitbulls. Innan förbudet var antalet allvarliga hundattacker cirka 25 per år. Efter förbudet infördes minskade det till en eller två attacker per år.Men det är ägaren det är fel på - inte hunden, säger de som är motståndare till ett förbud. Alla hundar kan bli farliga, menar de. Självklart spelar ägaren en stor roll, men det förklarar inte varför just en ras dominerar statistiken över dödsfall och allvarliga kroppsskador. Att alla hundar med fel uppfostran kan bli farliga är sant, men en aggressiv chihuahua kan inte döda en människa, om man inte råkar sätta den i halsen förstås.Regeringen skärpte 2007 lagstiftningen och gjorde hundägarens ansvar för sin hund större och förbättrade polisens möjligheter att ingripa. Det är bra, men inte tillräckligt. Inget parti, inte heller Folkpartiet, driver i dag frågan om ett förbud av kamphundar. Det måste först bli en ändring på det och sedan en snabb ändring av lagen. Agerar vi inte nu riskerar vi att något riktigt allvarligt händer. Varningssignalerna blinkar framför våra ögon. Det är dags att agera!Mathias Sundin

Debatt Förbjud kamphundar

Insändare Stoppa tidelag

Polisen måste markera olycksbilar tydligare

Håll igen på skumpa och diamanter

Ernst Klein: Dödsstraff har blivit för dyrt

Insändare Pest eller kolera för de sämst ställda?

27 februari 2009 19:15

För att vara så berest är jag dåligt berest - i Östergötland. Som Åtvidaberg, en ort jag besökt många gånger, men där jag ändå egentligen bara sett Kopparvallen, golfbanan och gamla fina Sandelius. Kamratföreningen veteranerna i Åtvidaberg har den här dagen bjudit in mig för att tala och jag ser fram emot ett möte med historien jag vet så lite om. ÅFF-historien. Visst, 70-talet kan jag en del om, tack vare förre kollegan Rooney Jerrevångs alla historier om Ralf och grabbarna, men det känns ändå som ett stort tomt hål. Tar en promenad från torget till Kopparvallen, passerar Röda ladan, tar en titt i antikvariatets skyltfönster, oj, Polisskolan 4 på VHS, vilket fynd. Fortsätter ned till klubblokalen och möts där av ett 40-tal äldre män. Känner mig liten. I idrottshistorien i alla fall. Ändå är det jag som ska tala.Berndt Alfredsson och Göran Åberg, föreningens ordförande och sekreterare, hälsar mig välkommen. Knalin, eller Lars-Göran Andersson för de oinvigda, varnar mig för vad som väntar. - Du vet inte vad du gett dig in på Christer, säger han.Det visar sig inte vara så farligt. Vi bollar ÅFF och Corren ett tag och jag får bland annat försvara min vilja att vara obunden, varför jag inte vill bli medlem i ÅFF. Det går bra utan att någon välter några möbler.Utanför passerar nutiden och för mig mer bekanta ansikten i tränaren Andreas Thomsson och spelaren Kristian Bergström. Genast känner jag mig mer hemma och förklarar bland annat att 2009 blir mitt första riktiga ÅFF-år, ett år då jag ska följa laget närmare än någonsin. Farbröderna ser måttligt förtjusta ut, tycker säkert att det vore väl fan annars.Jag lämnar sällskapet, som enligt ordförande Alfredsson är unikt i sitt slag, imponerad över deras engagemang, att de sitter här en februarieftermiddag och brinner så för ortens stolthet.På bussen hem läser jag Mats Samuelssons och Christer Engströms fina bok "Gladfotboll - hundra år med Åtvidabergs FF" och det känns minst sagt märkligt att precis när när jag når 20-talet i boken och Facitkungen Elof Ericssons intåg, så svänger bussen av upp mot just Facitbyggnaden, dagens Partnertech. Får en kick, sveper igenom boken och fascineras enormt av hur Ericsson, och senare hans son Gunnar, skapade ett storlag av ÅFF. Jag avundas alla som var med på den tiden, som satt längs sidlinjen och kände vinddraget när Franz Beckenbauer sprang förbi. Som Linköpingskille har jag alltid fått resa för att se högklassig fotboll, och lär så få göra ytterligare ett bra tag. Det sägs att det inte går att resa i tiden, även om TV3 för ett tiotal år sen fick Anders Limpar att tro annat. Den här dagen håller jag med Limpar, det går absolut - det är bara att resa till Åtvidaberg.

En resa till Åtvid är en resa i tiden

27 februari 2009 08:52

IMPORTEN AV amerikanska veteranbilar redovisade all-time-high 2007. Accelererationen fortsatte 2008. Från januari t o m september köptes 2 656 amerikanska veteranbilar av svenska privatpersoner. Det är fler bilar än som togs in under hela rekordåret 2007 (2 528). UNDER HÖSTEN bromsade importen in. Jag snackar med Kenny Åkerberg, Las Vegas Cars i Hjo, för att ta temperaturen på privatimporten. Kenny har järnkoll. Köpte sin första amerikanare 1968. Började importera 1983. Då hette företaget Hjo Autolack.Kenny Åkerberg bekräftar att importen mattats. Orsakerna är flera:+ Dollarpriset, från under sex spänn i mars 2008 till drygt 8,80 kronor i dag+ Amerikanarna har höjt priset, den bil som tidigare gick loss på 9 000 dollar kostar i dag 12 000 dollar.+ Allmän osäkerhet om ekonomin p g a finanskris och lågkonjunktur.Lagren är fulla hos Las Vegas Cars. "Vi ligger lågt med importen just nu." - Den stora skillnaden i dag mot tidigare är att flera hör sig och vill sälja sin amerikanare.Att det vänder är Kenny övertygad om. NOSTALGIKVÄLLARNA i Vadstena ligger bara tre månader bort. Anders Blom i Skänninge finputsar Tant Grön, den ärtigt pigga Chevatanten från 1954. Vi skrev om den våren 2008. En av dom som föll pladask för det charmiga fruntimret är landshövding Björn Eriksson - som rattar Tant Grön när Hasse Bengtsson och TheHub Caps vevar i gång första upplagan av nostalgikvällarna 2009.VÄRT ATT MINNAS från 1959 (1): Ford lanserar Galaxiemodellen. Som Fairlane, fast flådigare.VÄRT ATT MINNAS från 1959 (2): Dodge öppna modeller i Custom Royal respektive Coronetserien. Komfort i lyxklass. Som allt i bilväg från USA det året.MITT FORDON 1959: Cykel. Limpa till sadel. Brett, snuddd på Marlon Brando-styre. Jag var Kung i kvarteret.

Dollarprisetoch importenav veteranbilar

Insändare Städpersonalen gör ett viktigt arbete

Sida 5 av 25