Västernorrlands län

31 januari 2009 00:01
<p>Med anledning av skriverierna i Corren kring löneprocessen i Linköpings kommun och som bemötande av vår "abdikering".</p><p>Lärarförbundet arbetar målinriktat och är ute efter att nå resultat som medlemmarna kan se effekterna av. Vi har haft överläggningar med arbetsgivaren där vi bl.a. fört fram våra argument och arbetat för att hitta ett gemensamt språk i lönebildningsprocessen. Vi har även jobbat effektivt för att bevara alla medlemmars intressen både genom förhandlingar och genom att bevaka de lönesättande samtalens utfall. Vi tycker att arbetssättet hittills gett goda resultat för våra medlemmar. Förhoppningsvis kan de vittna om det och uppskatta det. Att slåss mot väderkvarnar kan framstå som ett ädelt uppdrag, vi väljer dock att fokusera på resultat.</p><p>Sandra Wahlström</p><p>ordf. Lärarförbundet i Linköping</p>

Insändare Vi ser till resultatet

31 januari 2009 00:00
Örnsköldsvik

Torkki till Modo

31 januari 2009 00:00
Sundsvall

SM-guld för Norgren och Larsson

31 januari 2009 00:00
Timrå

Timrå utklassade Färjestad med 6-0

30 januari 2009 18:27
Ledarkrönika

Februari krypernärmare, och jag fyller snart 59

Februari krypernärmare, och jag fyller snart 59Februari krypernärmare, och jag fyller snart 59
30 januari 2009 00:01
<p>Svar till "Denka", angående "Ungdomsbrottslingarna bara skrattar åt polisen", den 19/1.</p><p>Kan hårdare tag i sig verkligen vara lösningen på alla problem? Kommer det att innebära att alla ungdomar som står i begrepp att begå brott blir avskräckta om de vet att straffen blir hårdare? Hur kommer det sig i så fall att USA, med dödsstraff i 36 stater, är så hårt ansatt av tungt kriminella? Varför har inte de kriminella amerikanerna blivit avskräckta? Jag är övertygad om att det beror på att det saknas substans i många av de tag man tar i USA. Vilket innehåll vi lägger i arbetet mot kriminalitet är långt mycket viktigare än hur hårt vi straffar. Många av de saker jag lärt mig om och av ungdomar visar på följande:</p><p>1. Nästan alla ungdomar som slår in på en kriminell bana saknar något högst väsentligt, oftast trygghet och/eller vuxna förebilder.</p><p>2. Nästan alla ungdomar som hamnat snett kan bli hjälpta av starka vuxna med fasta ramar och en stor portion empati, goda dialoger och insatser för att stärka deras självkänsla.</p><p>3. Många ungdomar som redan hamnat snett och som lämnas åt sitt öde, saknar just förmågan och stöttningen i omgivningen som behövs för att de ska välja rätt väg igen.</p><p>Så vad gör vi med ungdomar som hamnat så snett och redan utsatt så många för brott, som 14-åringen? Slänger honom i fängelse och hoppas att hårdare tag gör honom mjukare? Jag tror knappast det kommer hjälpa bättre här än i USA. Resurser är naturligtvis vad som måste till. Landet är fullt av människor som vill arbeta med att förebygga och hjälpa. Men tror du, Denka, att det är socialarbetarna själva som bestämmer hur många anställda som ska jobba där? Det kanske är en idé att rösta på politiker som vill tillsätta resurser så att långsiktiga och fruktsamma arbeten kan utföras?</p><p>Frida H, gymnasielärare</p>

Insändare Rösta fram resurserna

30 januari 2009 00:01
<p>Håller med insändaren om EU. Jag skulle helst se att vi gick ut ur den där så kallade gemenskapen med en gång. Förstår inte varför vi inte ska få bestämma över våra egna liv här i Sverige. Våra pengar kan vi ju få göra som vi vill med, och inför noggrannare passkontroller</p><p>Trött på översitteri</p>

Insändare Gå ur EU

30 januari 2009 00:00
Örnsköldsvik

Foppa kan göra comeback nästa vecka

29 januari 2009 16:08
<p>EU diskuterar en norm för volymen på mp3-spelare.</p><p>Klåfingrigt kan man tycka. Ska EU verkligen lägga sig i hur högt vi lyssnar på våra mp3-spelare?</p><p>Men ett större problem med en eventuell norm för hela EU är hur den skulle se ut. Ska det införas en maxgräns eller ska det bli obligatoriskt med funktioner som larmar när volymen passerar gränsen för det skadliga?</p><p>Som Stig Arlinger, professor i teknisk audiologi vid Hälsouniversitetet, påpekar i Corren (29/1) är det mest rimliga att lyssnaren tar ansvar. Att han eller hon skruvar ned volymen och låter öronen vila emellanåt.</p><p>Teknik som gör det lättare att ha koll på volymen finns. På storsäljaren Ipod kan man till exempel redan förprogrammera volymgränsen så att den inte går att skruva upp till max.</p><p>Det EU kan göra är att se till så att informationen om vad som kan hända om man inte skruvar ner volymen sprids. Tinnitus och andra hörselskador är ett handikapp för många människor. Och om det bör givetvis informationen handla.</p>

Ledare Volymen ingen EU-fråga

Volymen ingen EU-frågaVolymen ingen EU-fråga
29 januari 2009 03:00
<p>19 januari efterlyser ledarskribent Marika Formgren perfektion i sjukvården. "Att nöja sig med ?good enough? kan ju leda till lidande, livslånga men och i värsta fall döden för patienterna." </p><p>Perfektion - i betydelsen absolut fel-/problemfritt - uppnås emellertid ytterligt sällan. En betydligt bättre formulering är "strävan efter bästa möjliga omhändertagande" - en professionell självklarhet för seriösa utövare av vårdyrken. Ingen av oss väljer medvetet dåliga lösningar.</p><p>Antalet anmälningar till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd är ett dåligt mått på faktiska brister i vården. Ett något mindre dåligt mått borde vara hur många anmälningar, som resulterat i "fällande" utslag.</p><p>Patienternas ökade beläsenhet måste tyvärr tas med flera nypor salt, eftersom den information de tar till sig långt ifrån alltid är "varudeklarerad". De medicinska professionerna har däremot en skyldighet att erbjuda vård enligt vetenskap och beprövad erfarenhet.</p><p>Ett avsevärt större problem än eventuell attitydförändring hos vårdpersonalen är det hela tiden ökande gapet mellan vad vi skulle kunna uppnå med tillräckliga resurser och vad vi faktiskt kan åstadkomma med det vi har. En allt äldre befolkning och ständiga krav på kostnadsnedskärningar, dåligt genomtänkta organisationsbeslut, häpnadsväckande brister i den planering, som borde säkerställa tillgång till kvalificerad personal också i morgon - och usla villkor för åtskilliga av dem, som jobbar idag - ger skäl att förundra sig över, att vården faktiskt fungerar så bra, som den gör, och att köerna inte är ännu längre.</p><p>Om alltså överbelastade och underbetalda befattningshavare någon enstaka gång tappar humöret, bör man inte förvånas. Tvärtom är det häpnadsväckande, att det sker så sällan!</p><p>Bror Gårdelöf</p><p>anestesiöverläkare</p><p>Linköping</p><p>Corren svarar:</p><p>Den som läser min text ser att jag inte efterlyser perfektion, utan "strävan efter perfektion". Jag ifrågasätter trenden att se strävan efter perfektion i arbetslivet som något ont, och sjukvården är det tydligaste exemplet på varför en sådan trend kan leda fel.</p><p>Om Bror Gårdelöf är missnöjd med vårdens resurser, organisation, planering och arbetsvillkor så borde han fråga de politiker och tjänstemän som styr vården om de nöjer sig med att vara "good enough" på jobbet.</p><p>Marika Formgren</p>

Debatt Uppnådd perfektion bara i enstaka fall

29 januari 2009 01:00
Krönika

Glöm inte Förintelsen!

29 januari 2009 00:01
<p>Det finns cirka 45 000 vargar i Ryssland, i Nordamerika är motsvarande siffra 60 000. Vargen är inte på något vis ens i närheten av en tendens att vara utrotningshotad.</p><p>Låt mig lägga upp lite fakta: Kroppen behöver syre och växter behöver solljus. Detta visste jag sedan tidigare, däremot har jag nyligen fått lära mig av insändare här i Corren att Sverige behöver varg. Jag är mycket tacksam för min nya kunskap. Det är bara en liten sak jag undrar, varför behöver Sverige varg? Vad är det som gör att tillvaron skulle bli så omöjlig om det inte vandrade omkring någon varg i Sveriges skogar? </p><p>Varg har inte dödat människor på väldigt länge i Sverige. Kan det möjligen ha något samband med att svenskarna inte tillåtit speciellt hög förekomst av varg? Vi började döda varg på grund av problematiken den innebar. Folk motsatte sig inte detta då man levde i verkligheten. Idag lever de flesta långt från landsbygden och har fått en romantiserad bild av vargen.</p><p>Väldigt få vill möta varg i skogen. Det finns alltså inget behov av närhet till vargen. Låt därför vargen hålla till i Ryssland där inavel är obefintligt och konkurrens med människan ej är lika påtaglig. </p><p>Oskar K</p>

Insändare Ingen varg i Sverige

Ingen varg i SverigeIngen varg i Sverige
29 januari 2009 00:01
<p> Svar till Birgith Andersson 24/1-09</p><p>Din fråga kunde kännas ganska berättigad om man inte kände till bakgrunden till dagens vargdebatt. Vargen har levt en tynande tillvaro i Sverige tills för några år sedan, då den började öka i antal. Då vargen lever i grupper blir den synnerligen effektiv på att dammsuga marken på bytesdjur inom sina revir. Fertiliteten är god då det finns mat, varför den nu ökar snabbt och breder ut sig.</p><p>De andra större rovdjuren har funnits ett tag, men har även de ökat i antal, trots ett högre jakttryck (reglerad licensjakt) på dem. De politiska besluten om vargförvaltningen dröjer och under tiden ser många sin, under många år välreglerade, viltstam slås sönder totalt runt kärnreviren. Det är den frustration hos markägare, jägare och lokalbefolkning vi ser nu i debattartiklar och som kan kännas som en hetsjakt mot vargen. Problemen är än så länge lokala/regionala, men växer snabbt om inget görs.</p><p>L-J</p>

Insändare Viltstammarna slås sönder

Viltstammarna slås sönderViltstammarna slås sönder
29 januari 2009 00:01
<p> Vi kan slå fast att de svenska jägarna gör ett mycket värdefullt jobb på många håll i landet. Utan deras insatser, så skulle skadorna på ungskog på många håll bli mycket kostsamma och vi skulle ha ändå fler viltolyckor på våra vägar. Det är dock fel att tro att de flesta i jägarkåren sitter på sina pass av ren hjälpsamhet. Det är istället kamratskapen i jaktlaget, naturupplevelsen, spänningen och att man vill ha viltkött på bordet som är de största anledningarna. Det finns dock tre problem med den svenska jaktkåren: 1. Det finns en utbredd egoism som uttrycker sig i att man vill ha 100% av viltet och man vill inte dela med sig till rävar, lodjur och vargar (t.ex. insändaren "Erik" i Corren den 26 januari).</p><p>Detta kan förvisso vara en nedärvd kvarleva från stenåldern, men vi lever faktiskt på 2000-talet och då ingen jägare idag är beroende av viltköttet för att familjen ska överleva, så borde väl en modern jägare kunna använda sin intelligens och motarbeta stenåldersinstinkten? 2. Det finns ett mindre antal kriminella jägare som inte drar sig för att bryta mot svensk lagstiftning och gärna skjuter ihjäl lodjur och varg. 3. Det största problemet är dock att man inte vill erkänna att dessa individer finns och heller inte gör något åt problemet. Frågan är om detta beror på feghet inom kåren eller om man egentligen tycker att dessa kriminella jägare gör rätt?</p><p> Att det idag finns så få (5-10 st) lodjur och inga vargar i Östergötland beror på stor del på ovan tre anledningar och man önskar att det fanns en större vilja inom jägarkåren och dess centralorganisation att göra något åt det!</p><p>Nicklas</p>

Insändare Problemet för de Östgötska rovdjuren

29 januari 2009 00:00
Sundsvall

Nytt SM-guld till Kalla

29 januari 2009 00:00
Sundsvall (TT)

Kalla reste sig och vann

29 januari 2009 00:00
Örnsköldsvik

Salomonsson bakom Modos seger

29 januari 2009 00:00
Sundsvall

Södergren överlägsen i skiathlon

29 januari 2009 00:00
Sundsvall (TT)

Södergren överlägsen i SM

28 januari 2009 00:01
<p>Sverige och världen har det jobbigt nu. Jobbigt i den bemärkelsen att ekonomin står på ända. Världen suckar och världen håller andan; vi håller den för den bräckliga vapenvilan i Gaza, vi håller den för att se om Obama infriar våra förväntningar. Vi suckar över vädret och över grannens katt som med stor illvilja använder barnens sandlåda som kattlåda. När sen sömmen i favoritbyxorna spricker är det inte svårt att hålla sig för skratt, och det går lätt att sen skicka en besvärjelse över de gener som olyckan gav oss. Inte nog med det; din chef är en galen tyrann som verkar vara direkt plockad från ett terrornätverk. Det är lätt att se problemen.</p><p>Men vi kan varje dag glädjas åt den vapenvila som råder och alla de människoliv som sparas varje minut, att det är alldeles underbart med väder och att du kan tacka generna för att du har ben att gå med. Tänk att kunna lägga sig i en säng på kvällen och sen - om än med trötta ögon - gå upp på morgonen, på sina egna ben och äta frukost. Vi kan tacka grannens katt för att den åtminstone gör det i låda. Eller tacka din lyckliga stjärna för att du lär massor av din chef varje dag; hur du inte vill vara.</p><p>Tänk hur underbart det är att få veta att en vän fött ett välskapt barn och den glädje det ger, eller att kunna gå utanför dörren utan att riskera att bli skjuten. Livet är inte rättvist, och det kommer aldrig bli det till 100 %, men hur vi än vrider och vänder på det så har vi alla något att uppskatta och känna tacksamhet över.</p><p>Som en kaskad av lyckobringande vatten sköljer det över mig; känslan av att jag har så mycket att uppskatta. Jag glömmer bara bort det ibland. Gör du det också?</p><p>Helena</p>

Insändare Allt är inte elände

Sida 89 av 136
Sida 89 av 136