Sökresultat

8 december 2008 01:00

De borgerliga partierna fick 2006 svenska folkets mandat att bryta utanförskapet på arbetsmarknaden. Sedan dess har det övergripande målet för regeringen varit att få fler i arbete och öka sysselsättningen. Utanförskapet har styrt politikens innehåll och dominerat den politiska debatten.Det är därför ingen kvalificerad gissning att valrörelsen 2010 kommer att handla om hur väl regeringen har lyckats uppfylla målet om ett minskat utanförskap. Inte heller att oppositionen - som nu ser ut att ha enats om budgetreglerna och därmed kan bilda koalition - kommer att ta varje tillfälle i akt och försöka visa att regeringen har misslyckats.De kommer med största sannolikhet att lyfta fram Riksrevisionens granskning Utanförskap och sysselsättningspolitik - regeringens redovisning. Den kom i början av förra veckan och innehåller en rad invändningar mot hur regeringen använder begreppet utanförskap i de ekonomiska propositionerna.Riksrevisionen slår fast att definitionen av begreppet utanförskap är oklar. Det står i strid med riksdagens och regeringens regler om politisk styrning av statliga verksamheter. Enligt dessa ska mål vara mätbara, specifika och tidsatta. Den oklara definitionen av utanförskapet uppges också kunna leda till att politiken blir svårt att följa upp och till att felaktiga prioriteringar görs.Riksrevisionen invänder även mot hur regeringen redovisar siffror kring utanförskapet. Till skillnad från exempelvis SCB:s Arbetskraftsundersökningar, AKU, utgår regeringen från transfereringar inom trygghetssystem som ekonomiskt bistånd, sjuk- och aktivitetsersättning och sjukpenning. Det gör att arbetslösa utan ersättning hamnar utanför statistiken medan korttidsarbetslösa och studenter blir en del av den. Men Riksrevisionen påpekar samtidigt att avgränsningsproblem som dessa är svåra att undvika oavsett beräkningsmodell.En tredje invändning handlar om hur regeringen redovisar effekterna av sysselsättningspolitiken. Även om det har blivit bättre vill Riksrevisionen att den blir ännu mer enhetlig, överblickbar och tydlig.Självklart måste dessa invändningar stämma till eftertanke i Rosenbad. Regeringen måste göra vad den kan för att bli tydligare om utanförskapet och effekterna av sin politik. Framför allt i dialogen med väljarna - men givetvis också i budgetpropositionerna.Att arbetsföra svenskar som vill jobba inte gör det är en förlust för både den enskilda individen och samhället. Människors potential tas inte tillvara och Sveriges möjligheter att möta utmaningar som globaliseringen och den demografiska utvecklingen försämras avsevärt.Tydliga och mätbara mål är en förutsättning för en trovärdig och effektiv politik mot utanförskapet. Och om det är något valrörelsen 2010 kommer att handla så är det alltså trovärdighet och effektivitet när det gäller att få fler i arbete och bryta utanförskapet.Riksrevisionen har satt fingret på ett problem. Regeringen har inte råd att vänta med att ta itu med det.

Ledare Ta Riksrevisionens kritik på allvar

8 december 2008 01:00

Det är nu ett halvår kvar till nästa val i Sverige. Den 7 juni nästa år bestämmer vi tillsammans om Europas framtid.I det förra valet till Europaparlamentet hade Östergötland tillsammans med Stockholms län Sveriges högsta valdeltagande - 42 procent. Men att inte ens hälften i Norrköping röstade eller att färre än var tredje i Motala och Boxholm röstade är inget att vara nöjd med. Samtidigt är ungas valdeltagande i snitt 30 procent lägre än övriga befolkningen. Därför är det hög tid att vi gemensamt gör något. Även om Bryssel kan kännas långt borta syns besluten närmare oss. 60 procent av de beslut som tas i Östergötland härstammar från beslut som har tagits i EU. Att så få ville vara med och bestämma i förra Europavalet innebär att de besluten nu tas av någon annan.Den typiske väljaren är en stockholmare i 60-årsåldern och politikerna i Europaparlamentet är män i 60-årsåldern. Det behövs ett fräschare EU där alla är representerade. Fler måste bli delaktiga. I dag bestämmer en dryg tredjedel av Sveriges befolkning om vilka beslut politikerna ska fatta i Europaparlamentet.Om vi inte röstar den 7 juni kommer någon att göra det åt oss. Vi ger bort vår röst till någon annan - med andra åsikter och erfarenheter.Oavsett vilket parti man röstar på kan alla vara överens om att vår demokrati är viktig. Det är viktigt att alla har lika möjligheter att vara med och bestämma. Vi har alla ett gemensamt ansvar att värna om det. Föreningsliv, politiker och skolor måste tillsammans göra skillnad så att fler går och röstar - inte minst unga människor.Sveriges låga valdeltagande beror mycket på att unga stannar hemma när det är dags att rösta. Bara en av fyra under 25 år gick och röstade förra gången de fick möjligheten att påverka vilka som ska företräda dem i Europaparlamentet. I den här valrörelsen lägger vi inte bara grunden till fem års beslut i EU, utan också till ungas framtida engagemang i både lokal och europeisk politik. Redan om ett och ett halvt år har vi ett nytt val till kommun, landsting och riksdag.Den 7 juni nästa år kan en miljon väljare mellan 18 och 28 år för första gången rösta i ett europeiskt val. Det hänger på oss alla att se till att de kommer att göra det. Ta den energin som förra gången gjorde att vi var bland de bästa i landet på att rösta och gör en ny insats. Östergötlands politiker kan se till att unga människor sporras till att ta del av politiken. Föreningar i Östergötland kan engagera sina medlemmar eller ordna aktiviteter för att engagera andra. Gymnasielärare kan ta upp valet i undervisningen, arbetsgivare kan uppmuntra de anställda att engagera sig.Vem du än är - du kan rösta 7 juni.Hanna Hallin

Debatt Östergötland kan påverka EU

Insändare Spara och Slösa tillbaka

Insändare Kort sagt

Insändare Välgörenhet lindrar bara symptomen

Insändare Svordomar försämrar språket

Svensk konståkningbehöver förebilder

Ernst Klein: Lokaljournalistik på distans

Kommunalrådet pratar i nattmössan

Insändare Blinka rätt i rondellen

Insändare Kort sagt

Insändare Använd stim-modell för fildelning

Insändare Fråga först

Insändare Vallskogen utarmas

Insändare Asfaltera Abiskorondellen

Insändare Klen hygien bland simhallsbesökare

Insändare Julkalendernblir sämreför varje år

5 december 2008 06:00

Vad skulle det här vara bra för? En hop produktplacerade företag skrattar säkert hela vägen till banken. Synd bara att vi i biopubliken knappt drar på mungiporna en enda gång.28 år har gått sedan Gösta och Gun var på sin senaste husvagnssemester med sina två barn. Många är vi som minns biltvättscenen, morfar, rytande kommentarer som "jävla bonnraggare" och incidenten med tv-antennen.Nu är det dags för de nyblivna pensionärerna att besöka sin son Johans bröllop i Lappland. På vägen i nyinköpta husbilen hopar sig problemen. Gösta råkar bland annat ut för en kräkande giraff, en illvillig råtta och en nitisk campingföreståndare.Trött och krystadNär första filmen gjordes var Kjell Sundvall en hungrig 27-åring med ytterligare tre tv-filmer i ryggen. "Vi hade i alla fall tur med vädret" känns fortfarande pigg, träffande och framför allt underhållande. Uppföljaren är trött, krystad och fullkomligt överflödig.Kjell-Åke Andersson, som även skrev manus till första filmen, står nu bakom regissörsrodret. Den här gången lindar han in historien i reflektioner om ålderns höst, vedermödor och otacksamma barnbarn. Andersson har gjort starka filmer som "Juloratoriet" och "Min store tjocke far" så man undrar varför han väljer att fläcka ner sitt rykte med det här spektaklet. Lite garanterade pensionspengar kanske?Vältrar sig i klyschor"Vi hade i alla fall tur med vädret - igen" är ett hopplöst sjunkande skepp, eller snarare en kraschande husbil, som vältrar sig i klyschor och platt situationskomik. Dessutom känns skådespelaren Rolf Skoglunds tillgjorda röst snarare psykotisk än stressad.De två svåraste genrerna att lyckas med är komedi och skräck. Här har vi ett praktexempel på att en humorlös komedi nästan är värre än en oläskig skräckfilm. Till och med 15 år gamla "Sunes sommar" känns som ett mästerverk i jämförelse. Det var väl ändå inte meningen.Fredrik Söderlund

Fullkomligt överflödig uppföljare

Debatt Stimulanspaket mot jobbkrisen

5 december 2008 01:00

Riksbanken har beslutat att sänka reporäntan med 1,75 procent. Det är en historisk händelse. En så stor sänkning har inte genomförts sedan 1994, då den nuvarande penningpolitiken sjösattes med en rörlig växelkurs och ett inflationsmål. Det säger något om kraften i den lågkonjunktur som vi är på väg in i. Men det blir kanske första gången på länge som Riksbankens beslut inte möts av massiv kritik. Kommentarerna under gårdagen var genomgående positiva. De senaste åren har kritiken först handlat om att Riksbanken varit för snabb med att höja räntan för att motverka inflationen, som många ansåg berodde på faktorer utanför Sveriges gränser som höjda priser på mat och olja. I september i år nåddes toppen och reporäntan låg på 4,75 procent. Sedan kom finanskrisen och kritiken har handlat om att Riksbanken inte har sänkt räntan tillräckligt mycket i förhållande till den väntade konjunkturnedgången. Sveriges Riksbank har agerat försiktigt. Före finanskrisen hade vi ett läge där stigande inflation tycktes gå hand i hand med ökad arbetslöshet. Det är ett ökänt svårt läge för penningpolitiken att bemästra. Sänker man räntan driver man på inflationen. Höjer man den kan det påverka arbetslösheten och konjunkturen negativt. Och gör man ingenting får man förstås kritik för det. Riksbanken valde att ta det säkra före det osäkra och sakta höja räntan, för att i första hand bekämpa inflationen - vilket också är dess uppgift. När finanskrisen kom sänktes räntan två gånger med 0,5 procent, i rask följd. Det var alldeles för lite, ansåg kritikerna. Men mitt i en kris är det synnerligen svårt att skaffa sig en bild av läget. Man skjuter på ett rörligt mål - då är en kanon kanske inte det bästa vapnet. Samtidigt finns det sällan så många självutnämnda frälsare som just i kristider. Bankmän, professorer och politiker tävlar om att ge rekommendationer - som ofta är uttryck för särintressen; börsen, en teoretisk riktning inom nationalekonomin, eller specifika väljargrupper som villaägare. "Det känns lite som om man reagerar lite efter alla andra. Riksbanken har inte varit särskilt förutseende eller proaktiv i sitt agerande", säger till exempel Peter Eriksson (mp) till TT. Men det är långt ifrån självklart att det är rätt strategi för Riksbankens direktion att vara proaktiv när den fattar beslut om reporäntan. Risken för att hamna fel vore stor och kostnaden för felaktiga beslut kan bli hög. En hattig Riksbank är inget att sträva efter. Målet bör vara att agera så fort man har någorlunda överblick över läget - och inte förr. Gårdagens beslut visar att Riksbanken har handlingskraft när den behövs. Den kraftiga sänkningen är väl motiverad. Samtidigt ger en reporänta på 2,0 procent utrymme för ytterligare sänkningar om det krävs under den kommande lågkonjunkturen. Allt talar för att det var ett beslut som gynnar stabiliteten i ekonomin. Det är det viktiga, inte att ligga först eller att vara opinionen till lags.

Ledare Ett räntebeslut som ger stabilitet

Sida 88 av 131