När

Insändare Landstinget skapar nya utanförskap

Ledare Ryssen på fel spår

Insändare Vargar kan visa ett oskyggt beteende

Insändare Mjölkkossorna behandlas illa

Ami Lönnroth: Stolplyckan borde få fler efterföljare

Insändare Äckligt med utspridda skitpåsar

Insändare Socialen i Linköping måste börja agera

20 januari 2009 00:00

Min granne 70+ kördes till US i ambulans efter att ha svimmat i sitt kök. Hon slog i huvudet vid fallet. Även handen fick sig en ordentlig smäll. Hon vaknade på golvet, kröp till sängen där hon har sin telefon och ringde mig.Men det är inte det värsta med denna berättelse.Min granne kom till sjukhuset tidig kväll. Blev så småningom undersökt ordentligt. Hjärtat undersöktes, blodprov togs, även febern. Hon hade 39 grader.När läkaren hade gjort sitt sa han att nu är jag nöjd, du får gå hem. När patienten sa att hon inte kände sig riktigt klar, blev hon uppmanad att ta kontakt med vårdcentralen nästa dag. Då var klockan 01.30, alltså mitt i natten.Men ingen frågade hur hon skulle ta sig hem.Klockan 01.30 började hon sin vandring hemåt till fots. Eftersom hon fortfarande var väldigt vimsig, yr och mådde illa efter fallet och den höga febern tänkte hon inte på att det var mindre bra tid att vandra ensam mitt i natten.Efter att ha gått en liten stund förstod hon att vägen hem skulle bli mycket lång. Krafterna tog helt slut. Hon tog sikte på varje lyktstolpe och varje träd som fanns i närheten av gångvägen för att klamra sig fast i och vila lite, uppmanade sig själv hela tiden att ta några steg till, för att komma hem.Klockan 2.20 steg hon in i sin tomma lägenhet efter sjukbesöket på US. Vanligtvis tar promenaden 15 minuter. Hon ramlade ner i sängen med skor och ytterkläder.Tänk om det hade varit -10 grader och hon hade ramlat ute. Hon hade inte tagit sig upp eftersom krafterna var slut.Var slutar ansvaret och omtanken för patienten? Alla har inte anhöriga som kommer och hämtar när man blir utskriven.Ingen skugga ska falla på den unga stressade läkaren. Han kunde inte göra mer än att konstatera att patienten inte var döende. Men nog borde det väl finnas någon som fångar upp vimsiga patienter som inte kan ta vara på sig själv.Tove Wichmann

Insändare Var slutar ansvaret och omtanken om patienterna?

Insändare Trötta på segt trafikljus

19 januari 2009 00:00

Apropå insändaren om de nya sopreglerna vill jag också berätta om ett annat miljöproblem - nämligen att containrarna på miljöstationerna i Linköping inte töms tillräckligt ofta, vilket medför en fruktansvärd nedskräpning samt merarbete för miljömedvetna medborgare.I julhelgen cyklade jag och min make med tidningar, pappförpackningar och glas först till miljöstationen vid Skillingen. Där var containrarna överfulla, och pappers- och plastkassar stod i drivor omkring.Vi vinglade vidare på våra överlastade cyklar till Ekholmens miljöstation, och fann att det var likadant där.Eftersom vi är miljömedvetna människor cyklade vi nu tillbaka hem med soporna och ställde dem i hallen. En dag senare i veckan tog vi bilen till Ullstämma återvinningscentral, och finner att också där är det proppfullt i containrarna! Det var bara att kasta allt sorterat papper i "Brännbart".Nu kan man tro att detta var ett julhelgproblem. Men inte. Igår var vi åter till Ullstämma återvinningscentral. Med möda lyckas vi pressa ned våra flaskor i de överfulla glascontainrarna. I tidningspapperscontainerna ramlade tidningarna ut genom springan och på containern för grövre papper fanns ett anslag uppsatt med texten "Brännbart" över den igenproppade öppningen. Man uppmanades alltså att slänga sitt med möda sorterade papper i Brännbart. Igen!Jag håller Linköping kommun ansvarig för den usla skötseln av återvinningen. Vad är det för mening med att jag som medborgare anstränger mig att spara och sortera sopor, när jag sedan inte kan bli av med dem, eller de eldas upp istället för återvinnas? Ska jag behöva åka stan runt för att bli av med mina sopor?Omförhandla genast felaktiga avtal eller säg upp avtalet med entreprenörer som inte sköter sitt uppdrag! Vidare anser jag att anslag ska sättas upp vid miljöstationerna om datum för tömning och telefonnummer som man kan ringa då en container är full - och då ska den hämtas!Barbro Mild

Insändare Miljöstationerna - ett stort miljöproblem

Insändare Vårdpersonalen blir ofta smittad på arbetsplatsen

Insändare Vargen drar sig undan människorna

Ernst Klein: Måste man känna med offren?

17 januari 2009 01:00

14 år och misstänkt för 48 grova brott. Historien om den kriminelle Linköpingskillen kunde Correns läsare ta del av i går. Närpolis Sofia Larsson bekräftade bilden av att "alla" vem han är men ingenting händer.Maktlöshet är den känsla som Linköpingspolisen har inför fallet. Och på sätt och vis är polisen maktlös. Personer under 15 år får inte bli föremål för polisutredningar, utan hamnar helt i händerna på socialtjänsten. Händer som 14-åringen mer än en gång slingrat sig ur. Men att en så ung människa hinner göra sig misstänkt till nästan 50 grova brott innan något görs på allvar är helt oacceptabelt. Troligtvis är det fall som detta som advokaten och före detta riksdagsledamoten Peter Althin (KD) hade i tankarna när han i höstas föreslog en utredning för sänkt straffmyndighetsålder. Lösningen är knappast att kasta kriminella 14-åringar i fängelse, men det var heller inte syftet med Althins förslag. I stället efterlyste han snabbare hjälp till unga lagöverträdare där polisutredning kan vara en viktig del. Särskilt i ärenden som inte handlar om typiska "barnbrott": Snatteri av godis och smink eller skadegörelse, som enligt en undersökning av Brottsförebyggande rådet är de vanligaste lagöverträdelserna bland minderåriga. Den aktuelle 14-åringen misstänks dock vara skyldig till bland annat rån, misshandel och sexuellt ofredande. Förskräckt kan man ana varthän det barkar...Om sänkt straffmyndighetsålder är rätt väg att gå är tveksamt. Självklart är däremot att kontakterna mellan hem, skola, polis och socialtjänst måste fungera bättre. Brister det dessutom i den första instansen, hemmet - vilket nog oftare är regel än undantag - ökar dessutom kraven på de övriga tre. Men hur ska man nå fram till en pojke som redan som 8-åring tog sitt första steg in på brottets bana? Som sannolikt inte har ansvarsfulla målsmän att luta sig mot och som antagligen ser samhället som en fiende att bekämpa? Naturligtvis är det ingen lätt fråga att besvara. En väg som under senare år har visat sig effektivt är medling mellan gärningsman och brottsoffer. Undersökningar visar att medling fungerar bäst vid just grövre brott av den typ som Linköpingskillen är misstänkt för och där tydliga brottsoffer finns. Men för att medling och andra insatser ska kunna komma till stånd behövs ett akut tvångsomhändertagande. Bäst före-datumet på den önskvärda snabba reaktionen från samhällets sida passerades för flera år sedan gällande 14-åringen i Linköping. Samtidigt får samhället aldrig ge upp. Målet måste vara att rädda honom från ett liv som tungt kriminell, både för hans egen och för samhällets skull. "Om det här inte räcker för att en ung person ska bli omhändertagen av sociala myndigheter, vad krävs då?" undrade polismannen Kenth Almroth i Corren. Svaret är att det har räckt och blivit över för länge sedan. Citat: "Samhället får aldrig ge upp."

Ledare Uppdrag: Rädda 14-åringen!

Insändare Frustrerande att en 14-åring får härja fritt

Insändare Låt vargen sköta "beskattningen"

Dags att börjamarknadsföraÖstergötland

16 januari 2009 01:00

Bland niondeklassarna i Östergötland saknar 16 procent godkänt betyg i minst ett av kärnämnena engelska, svenska och matte. Av länets 5 429 elever i årskurs nio har 867 så dåliga betyg att de inte kommer in på gymnasiet.Det är ett stort misslyckande. Särskilt allvarligt är det att trenden inte har vänt uppåt på fyra år. Det antyder att det som ska göras för att hjälpa elever som behöver stöd för att uppfylla kunskapsmålen inte har blivit gjort.Som framgår av enkäten på nyhetsuppslaget i Corren i går tycker många elever att det är tydligt vad som krävs av dem för att de ska få olika betyg. Informationen från skolan om kunskapsmål och betygskriterier verkar fungera.Men när man läser om vad som utmärker de skolor där eleverna har bra betyg får man också en bild av vad som verka fungera mindre bra på skolor där eleverna inte lyckas lika bra. Och det som skiljer dem åt är inte några radikala grepp. På Alléskolan i Åtvidaberg är engagerade lärare och en livlig pedagogisk debatt receptet på framgång. På Grovstadsskolan i Finspång är det att man är tydlig mot eleverna och ställer krav på pedagogerna. På Tornhagsskolan i Linköping finns en "akademi" där lärare står till förfogande om eleverna behöver hjälp. Där finns även en lärare i svenska som andraspråk för elever med invandrarbakgrund.Det borde vara självklart att man diskuterar pedagogik i skolan och stöttar elever med invandrarbakgrund. Fast uppenbarligen är det inte lika självklart på alla skolor. Om det vore det skulle resultaten inte se så olika ut.Men att peka ut syndabockar leder ingen vart. För att kunna förbättra betygen gäller det i stället att lyfta fram goda exempel.Att fånga upp elever som riskerar att halka efter är en av regeringens främsta ambitioner på skolområdet. Därför har man öppnat upp för skriftliga omdömen från årskurs ett och nationella prov redan i trean. Därför ska lärarutbildningen göras om och kraven på behörighet skärpas. Därför har man tagit fram ett nytt sexgradigt betygssystem där det ska bli lättare att nå nästa steg och på så sätt uppmuntra till mer plugg.Det är utmärkt. För är det något de varierande resultaten bland niondeklassarna i Östergötland visar så är det att skolan inte har lyckats fånga upp elever som inte hänger med. Om den hade gjort det hade betydligt fler än i dag haft betyg som det går att komma in på gymnasiet med. Skillnaderna i resultat mellan länets högstadieskolor hade också varit mindre.Effekterna av de förändringar som regeringen gör kommer inte att synas än på flera år. Men att fånga upp elever på efterkälken måste vara ambitionen även i dagens skola. Kommunerna får inte svika elever som behöver stöd och hjälp att hänga med.Skolorna måste kunna kontrollera att kunskapsmålen uppfylls och följa upp elever som halkar efter. Givetvis kräver det resurser - men inte enbart ekonomiska. En viktig uppgift för kommunerna är också att lyfta fram just de goda exemplen. Som Alléskolan och Tornhagsskolan.

Ledare Fånga upp elever på efterkälken

Insändare Låt mjölkbönderna få lön för sin möda

Insändare Magbesvär varje dag - året om

Sida 13 av 49