Svar på "Stångåstaden efter kritiken: Fakta måste få plats i debatten" (17/5):
En klassisk politisk taktik är att bemöta den kritik man önskar få – snarare än den som faktiskt framförts. En annan är att beskriva sina åsikter som fakta. Båda dessa knep förekommer i en debattartikel där Stångåstadens företrädare försvarar hur bolaget upphandlat operatör för fibern till deras hyresgäster. En upphandling som bland annat jag har kritiserat i en ledarkrönika i Corren (12/5).
Företrädarna hävdar att upphandling är en skyldighet. Det kan diskuteras, men oavsett vilket är det Stångåstaden som utformar upphandlingen. Av deras argumentation att döma verkar utgångspunkten ha varit att säkra en större del av kakan för det egna bolaget. En naturlig följd är att hyresgästerna får betala mer. Det är en upphandling som kommit att gynna Stångåstaden och Telia – knappast hyresgästerna.
Det hade varit fullt möjligt att vända på perspektivet. Stångåstaden hade kunnat sätta ett fast pris per lägenhet (kalla det näthyra eller kickback – i anbudskalkylen är det samma siffra) och låta operatörerna konkurrera om lägst påslag för slutkunden. Då hade upphandlingen i stället kunnat gynna Stångåstaden, hyresgästerna och Linköping.
Min allvarligaste kritik rör dock hur Stångåstaden rundar offentlighetsprincipen. Här menar bolagets företrädare att de gärna skulle ge full insyn, men att de inte får lämna ut uppgifter på grund av sekretess. Det är en offerkofta som passar herrarna illa. Stångåstaden hade utan vidare kunnat utforma en upphandling där sekretess inte tilläts. Det är ett fattigdomsbevis över lokalpolitiken när företrädare för både majoritet och opposition omfamnar hemlighetsmakeriet.