Västra Götalands län

Insändare Åtvidaberg måste satsa på kompetens

Håll igen på skumpa och diamanter

Ernst Klein: Dödsstraff har blivit för dyrt

Insändare 90 eller 70 decibel inne i stan?

Säker seger för Frölunda

Osålda bilar fyller svenska hamnar

27 februari 2009 19:15

För att vara så berest är jag dåligt berest - i Östergötland. Som Åtvidaberg, en ort jag besökt många gånger, men där jag ändå egentligen bara sett Kopparvallen, golfbanan och gamla fina Sandelius. Kamratföreningen veteranerna i Åtvidaberg har den här dagen bjudit in mig för att tala och jag ser fram emot ett möte med historien jag vet så lite om. ÅFF-historien. Visst, 70-talet kan jag en del om, tack vare förre kollegan Rooney Jerrevångs alla historier om Ralf och grabbarna, men det känns ändå som ett stort tomt hål. Tar en promenad från torget till Kopparvallen, passerar Röda ladan, tar en titt i antikvariatets skyltfönster, oj, Polisskolan 4 på VHS, vilket fynd. Fortsätter ned till klubblokalen och möts där av ett 40-tal äldre män. Känner mig liten. I idrottshistorien i alla fall. Ändå är det jag som ska tala.Berndt Alfredsson och Göran Åberg, föreningens ordförande och sekreterare, hälsar mig välkommen. Knalin, eller Lars-Göran Andersson för de oinvigda, varnar mig för vad som väntar. - Du vet inte vad du gett dig in på Christer, säger han.Det visar sig inte vara så farligt. Vi bollar ÅFF och Corren ett tag och jag får bland annat försvara min vilja att vara obunden, varför jag inte vill bli medlem i ÅFF. Det går bra utan att någon välter några möbler.Utanför passerar nutiden och för mig mer bekanta ansikten i tränaren Andreas Thomsson och spelaren Kristian Bergström. Genast känner jag mig mer hemma och förklarar bland annat att 2009 blir mitt första riktiga ÅFF-år, ett år då jag ska följa laget närmare än någonsin. Farbröderna ser måttligt förtjusta ut, tycker säkert att det vore väl fan annars.Jag lämnar sällskapet, som enligt ordförande Alfredsson är unikt i sitt slag, imponerad över deras engagemang, att de sitter här en februarieftermiddag och brinner så för ortens stolthet.På bussen hem läser jag Mats Samuelssons och Christer Engströms fina bok "Gladfotboll - hundra år med Åtvidabergs FF" och det känns minst sagt märkligt att precis när när jag når 20-talet i boken och Facitkungen Elof Ericssons intåg, så svänger bussen av upp mot just Facitbyggnaden, dagens Partnertech. Får en kick, sveper igenom boken och fascineras enormt av hur Ericsson, och senare hans son Gunnar, skapade ett storlag av ÅFF. Jag avundas alla som var med på den tiden, som satt längs sidlinjen och kände vinddraget när Franz Beckenbauer sprang förbi. Som Linköpingskille har jag alltid fått resa för att se högklassig fotboll, och lär så få göra ytterligare ett bra tag. Det sägs att det inte går att resa i tiden, även om TV3 för ett tiotal år sen fick Anders Limpar att tro annat. Den här dagen håller jag med Limpar, det går absolut - det är bara att resa till Åtvidaberg.

En resa till Åtvid är en resa i tiden

27 februari 2009 08:52

IMPORTEN AV amerikanska veteranbilar redovisade all-time-high 2007. Accelererationen fortsatte 2008. Från januari t o m september köptes 2 656 amerikanska veteranbilar av svenska privatpersoner. Det är fler bilar än som togs in under hela rekordåret 2007 (2 528). UNDER HÖSTEN bromsade importen in. Jag snackar med Kenny Åkerberg, Las Vegas Cars i Hjo, för att ta temperaturen på privatimporten. Kenny har järnkoll. Köpte sin första amerikanare 1968. Började importera 1983. Då hette företaget Hjo Autolack.Kenny Åkerberg bekräftar att importen mattats. Orsakerna är flera:+ Dollarpriset, från under sex spänn i mars 2008 till drygt 8,80 kronor i dag+ Amerikanarna har höjt priset, den bil som tidigare gick loss på 9 000 dollar kostar i dag 12 000 dollar.+ Allmän osäkerhet om ekonomin p g a finanskris och lågkonjunktur.Lagren är fulla hos Las Vegas Cars. "Vi ligger lågt med importen just nu." - Den stora skillnaden i dag mot tidigare är att flera hör sig och vill sälja sin amerikanare.Att det vänder är Kenny övertygad om. NOSTALGIKVÄLLARNA i Vadstena ligger bara tre månader bort. Anders Blom i Skänninge finputsar Tant Grön, den ärtigt pigga Chevatanten från 1954. Vi skrev om den våren 2008. En av dom som föll pladask för det charmiga fruntimret är landshövding Björn Eriksson - som rattar Tant Grön när Hasse Bengtsson och TheHub Caps vevar i gång första upplagan av nostalgikvällarna 2009.VÄRT ATT MINNAS från 1959 (1): Ford lanserar Galaxiemodellen. Som Fairlane, fast flådigare.VÄRT ATT MINNAS från 1959 (2): Dodge öppna modeller i Custom Royal respektive Coronetserien. Komfort i lyxklass. Som allt i bilväg från USA det året.MITT FORDON 1959: Cykel. Limpa till sadel. Brett, snuddd på Marlon Brando-styre. Jag var Kung i kvarteret.

Dollarprisetoch importenav veteranbilar

Insändare Okomplicerad "fikabordsproletär"

Opel går samma väg som Saab

Insändare Rädsla i Tannefors

Insändare Var stolt över städjobbet

Saab har löst tullproblemen

Insändare Var stolt över städjobbet

Hunt sov nog skönt i Ryd

Gunnar Wetterberg: Gynna det som är livskraftigt

Tusentals Saab-arbetare i fackeltåg

Modo utslaget av Frölunda

26 februari 2009 00:00

Jag är en tjej på 20 år, jobbar som städare på ett företag i Linköping. På en skala som talade om människans värde mellan 1-10, skulle jag hamna på 1.Städar främst kontor och brukar alltid säga hej när jag kommer in i rummet. Personen som sitter där säger väldigt sällan hej tillbaka, de ignorerar en oftast totalt. Jag städar runt deras fötter så gott jag kan, en del går ut medan jag städar och en del låtsas som om de inte märker mig när jag kommer med moppen under deras bord.Jag städar inte för att det är något jag tänker satsa på i mitt liv, jag är ju 20 år och gör bara detta för att komma på vad jag ska göra av livet och även för att ha råd med körkortet som jag håller på att ta.Man borde inte se ner på oss som städar, vi, eller i allafall jag, försöker vara trevlig i alla lägen. Men man ska ju vara glad att man har jobb i lågkonjunktur. Tycker bara man kunde bli bemött lite bättre.Man ska väl inte behöva vara knappt 20 år och gå ledsen från jobbet varje dag? För att man behandlas som skit. Inte av alla, men majoriteten av dem man städar hos ser en som någon slags robot utan känslor, som automatiskt går upp kl 5 varje morgon för att städa hos dem.Denna robot åker sedan hem och är avstängd till nästa dag klockan 5 då hon går upp för att städa igen. Hon har inga känslor. Det är så man uppfattas i all fall. Men det har hänt både en och två gånger att jag åker hem med en klump i magen. Jag har känslor.Jag skulle mycket hellre göra något annat. Men tog studenten precis när lågkonjunktur och finanskris började, så jag hade inte så mycket till val. Jag måste ju ha jobb. Kan ju inte gå hemma och dra. Allt jag ber er om är att behandla oss lite bättre och förstå att vi också är människor. Även om det verkar vara svårt för många att förstå det.20-årig nedvärderad städtjej

Insändare Behandla städpersonalen bättre

Jobbet i gång som vanligt på Saab

Sida 446 av 500