Sökresultat

Ledare God bless Sweden?

11 februari 2009 01:00

Mycket ska man höra innan öronen faller av. Men snart kommer nog få att reagera när Mona Sahlin säger obegripliga saker. Det gäller inte bara borgerliga utan förmodligen också socialdemokrater. Hon har inte visat på något större ledarskap som ordförande för det överlägset största partiet i den rödgröna treenigheten. I stället låter hon sig degraderas till en jämlik partner med övriga partiledare/språkrör, fastän hon borde vara frontfiguren för samarbetet. Sahlin är den självklara statsministerkandidaten - det är en bild som hon än så länge inte har rubbat. Men man kan inte låta bli att fundera över hur ministerposterna vid en eventuell valseger kommer att fördelas. Om de i jämlikhetens namn ska baseras på något annat än valresultat blir en demokratisk motivering problematisk.De rödgröna värjer sig för den "överkörarteknik" som de anser att alliansen tillämpar när tre partier tillåts köra över det fjärde. I stället kan oenighet få råda, vilket knappast låter som en lämplig grund för en förtroendeingivande och sammanhållen regering. Ännu ett prov på Sahlins överraskande undfallenhet och änglsan över att sätta ned foten. Frågan är varför?Som om detta inte vore nog släpper Sahlin bomben att hon vill stoppa svensk energiexport med undantag för de nordiska länderna. Anledningen är att den höjer elpriserna i Sverige. "Vi har ett behov av att utveckla vår egen elmarknad", resonerar hon. Hur en sådan utveckling hindras av energiexporten förstår nog bara Mona Sahlin. Hennes uttalande fick näringsdepartementet att ta sig för pannan. Att utveckla en gemensam elmarknad är en process som pågått under lång tid - också då Sahlin var energiminister... Statssekreterare Ola Alterå tror att det kan bli "svårt för en svensk regering att förklara för till exempel våra baltiska grannländer att vi nu skulle ha ångrat oss och vill avskärma oss". Ja, och överlämna dem i händerna på Ryssland med sin gas. Den bleka förklaringen måste vara att Mona Sahlin vill blidka de industrivänner inom LO som anser att hon borde ha gjort upp med alliansen om kärnkraften. Genom protektionistisk retorik försöker Sahlin övertyga dem om att Sveriges elförsörjning är tryggad även med en rödgrön regering. Protektionism är en farlig väg att gå, men tyvärr syns här och där tendenser att lockas av dess trångsynta kortsiktighet. Det statliga stödet för bilindustrin i Frankrike är ett exempel som statsminister Reinfeldt uttryckt oro över. Sverige måste ta ett globalt miljöansvar, men det har Miljöpartiet delvis haft invändningar emot. Det är konstigt eftersom miljön tillsammans med ekonomin är de främsta exemplen på problem som inte går att lösa nationellt. Språkröret Peter Eriksson hävdar att även den rödgröna energipolitiken kommer att alstra elöverskott. Frågan är vad de ska med det till om Sahlin vill stoppa exporten. Å andra sidan kanske det är ytterligare en fråga där de är överens om att inte vara överens.Citat: "Protektionism är en farlig väg att gå."

Ledare Obegriplig rödgrön millimeterrättvisa

Insändare Pensionärerna behöver ett starkt politiskt parti

SKF sparar men behåller jobb

God hygien på Linköpingskrogar

Insändare Sjukvårdsupplysningen fungerar dåligt

Insändare Bussa barnen till Falerum

Stefan Fölster: Schamanernas sista ryckningar

Insändare Vadstena leds av en katastroftrojka

Insändare Höj skrotningspremien till 10 000 kronor

Borås Basket bantar lönekuverten

Insändare Mer ställen för ungdomar önskas

Insändare Östergötland behöver en poliomottagning

Insändare Polisens agerande har hamnat i fokus

Brynäs föll i Scandinavium

Bilbranschen vill ha ökat EU-stöd

Ledare För mycket för Sverige?

Ledare Inskränkt och skamligt

9 februari 2009 11:22

Efter förra veckans förlösande överenskommelse om energipolitiken har de två blocken inom svensk politik låsts än mer. Centerpartiet har, trots att Maud Olofsson envetet hävdar att partiets inställning till kärnkraft inte har ändrats, faktiskt accepterat att den står för en viktig del av Sveriges energiförsörjning varför viss nyinvestering kan bli nödvändig.Mona Sahlin har på sitt vis - att släpa med sig Vänster- och Miljöpartiet till förhandlingsbordet - sett till att bredda avståndet till det borgerliga blocket. Socialdemokraternas samarbetspartier kommer inte att nå samma kloka insikt som Centern, men det borde inte ha hindrat Sahlin från att göra det. Det är bra med tydliga alternativ inom politiken. Men i vissa frågor, som energin, vore en blocköverskridande överenskommelse att föredra.Några som gläds åt att vänster- och högerblocken stakar ut sina revir ytterligare är Sverigedemokraterna. Deras partiledare Jimmie Åkesson skriver i en debattartikel i Expressen (5/2) att blockpolitiken utkristalliserar SD som ett tredje alternativ i valet 2010. Åkesson vill få det till att hans parti utgör ett eget block att jämföra med de andra två som är "extremt lika varandra". Ändå är gränserna dem emellan mer cementerade än någonsin - vilket ökar chanserna till inflytande för SD, argumenterar Åkesson.SD-ledarens självförtroende är inte att ta miste på. Lyckligtvis har han inte tillräckliga belägg för sina påståenden. SD kan på intet sätt sägas utgöra ett eget block inom svensk politik. Det räcker nämligen inte att vara beredd att fälla såväl en vänster- som en högerinriktad minoritetsregering. Åkesson representerar ett missnöjesparti med en universallösning på alla problem. Det duger knappast till att vara ett fullvärdigt parti, och definitivt inte ett acceptabelt blockalternativ.Å andra sidan bör SD:s högtflygande planer inte viftas bort som obetydliga. Skulle partiet lyckas i vårens EU-val, vilket det har ambitionen att göra, får de tillskott i såväl kassa som motivation. Men även om SD lyckas knipa någon plats i EU-parlamentet är risken för att de gör det i riksdagen inte lika stor. Skulle det ändå ske och svenska riksdagsmandat går till ett främlingsfientligt parti har övriga partier ett gemensamt problem.Beakta ett dödläge där inget av blocken får egen majoritet och SD sitter i mitten av gungställningen berett att sälja sin vikt till högstbjudande. Det är en mardrömssituation för båda statsministerkandidaterna. Mona Sahlin har uttalat att hon aldrig kommer att söka stöd från SD. Men kommer hon att kunna hålla det löftet om ovanstående situation uppstår? Fredrik Reinfeldt har varit mer försiktig i sina utlåtanden. Han säger sig inte vilja ge SD onödig uppmärksamhet genom att diskutera ett hypotetiskt sakläge. Första prioritet bör vara att SD inte kommer över fyraprocentspärren. Bästa sättet är att visa hur ihålig partiets argumentation är, särskilt på områden som inte berör deras enda sakfråga.

Ledare SD utnyttjar blockpolitiken

9 februari 2009 00:00

Det är mycket museet nu.För mig som skrev mil om krisen då runt 2003-2004 är det nästan svårt att hänga med.Men roligt.Här är länsmuseets besökssiffror för de senaste fem åren:2004: 44026.2005: 49 063.2006: 55620.2007: 70060.2008: 86 697.Ni ser själva, från katastrofdåliga 44 000 det där året då Peter Larsson var chef, ekonomin i botten och Corren kunde avslöja att länsmuseet hade sämst öppettider i landet.Till nära 87 000 förra året. Det är de bästa besökssiffrorna på tio år.Vad var det som hände? En enda förklaring finns förstås inte. Det var visst ekonomiskt tillskott från ägarna Linköpings kommun och landstinget. Men framförallt var det ny styrelse och ny länsmuseichef i Maria Jansén.Och det var något så diffust och så till synes enkelt som nya tag. Gott ledarskap och växande självförtroende hos den tilltufsade personalen.Tänk att ledningen är så betydelsefull. Mer än man först gärna vill tro.*I onsdags träffade jag konstnären Maria Friberg då hon hängde sin stora utställning i Wallenbergssalen, som öppnar i morgon. Gå dit, säger jag bara. En sådan utställning är en Händelse i Linköping.När man ser hennes återhållna, strikta, laddade bildspråk är det spännande att tänka på vad hon berättade om sin uppväxt. Hon flyttade runt mycket. Varför? Jo, mamma var hippie.Tänk hippie. Tänk strikta män i kostym (som blivit lite av hennes signum). En kontradiktion, och kontradiktioner är ofta givande.Sen lite kuriosa: Innan de flyttade till Skåne och "hängde med Peps Persson", som Maria sa, bodde de i Vadstena och Maria gick på Petrus Magniskolan. Just när hon berättade det kom länsmuseets Mats Gilstring och hälsade. Och han var Marias bildlärare i Vadstena. De fick, mycket tidigt, prova att jobba med videofilm, mindes hon. Så det var där allt började, i teckningssalen på Petrus Magni. Om man vill vara lite lokalpatriot. Sen fortsatte hon på Lunnevad efter gymnasiet, apropå den spännande konstdebatten som Gunnar Lindqvist drog igång (på nästa sida).Sist det här med alla män på hennes bilder, där hon undersöker mansrollen.Maria berättade att hon identifierar sig med dem. Bilderna är inget hån och absolut ingen ironi, sa hon."Jag avskyr ironi".Just det.

Rolig resa för sargat museum

Sida 452 av 500