Svar på insändarna "Föräldern: Katastrof – logopeder sägs upp i Linköpings skolor" (16/4), "Lärarna i Linköping: Naivt att tro man kan ersätta logopederna” (17/4) och "Logopederna: "Svik inte eleverna med språkstörning" (19/4):
Alla barn har rätt till utbildning utifrån sina egna förutsättningar och skolan har ett ansvar att ge elever möjlighet att utveckla sina kunskaper så långt som möjligt.
Enligt epidemiologiska studier förekommer språkstörning i frånvaro av annan utvecklingsproblematik hos cirka 7–10 procent av alla barn vid skolstarten vilket innebär att det i Sverige i dag finns runt 100 000 barn och unga i skolåldern som lever med språkstörning.
En individs språkliga förmåga manifesteras såväl i talat språk som i skrift. Det finns en betydande samförekomst av språkstörning och dyslexi eftersom läs- och skrivförmågan är ett uttryck för den språkliga kompetensen. Barn med språkstörning har därför en större risk att också få diagnosen dyslexi. Samförekomsten är enligt vissa studier så hög som 50 procent. Internationell forskning fokuserar i nuläget mycket på betydelsen av språklig förmåga och hörförståelse för att utveckla läsförståelsen. Hörförståelsen vilar i sig på en rad olika språkliga förmågor såsom ordförråd och grammatisk förmåga.
Förmågan att använda språket för att kommunicera och lära genom tal eller skrift är avgörande för att kunna klara skolans mål. I samtliga ämnen krävs att eleven kan söka och ta till sig information, diskutera muntligt och i skrift, och förstå olika begrepp och förhållanden.
Svensk och internationell forskning belyser att ungdomar med språkstörning upplever stora svårigheter under sin skolgång. Elever med språkstörning har särskilda svårigheter att nå skolans mål, och även elever som i förskoleåldern uppvisar endast lättare språkliga problem presterar under den förväntade nivån i skolan. Detta är inte förvånande då i princip allt lärande i skolan sker via den språkliga förmågan, antingen genom att lyssna eller genom att läsa. Barn måste också använda sin språkliga förmåga för att visa vad de lärt sig genom att berätta eller producera text i skrift. Jämfört med andra utvecklingsrelaterade tillstånd, som påverkar lärande och skolsituation är språkstörning trots den höga förekomsten märkbart frånvarande när det gäller utvärdering av insatser i skolan.
Skolan har ett lagstadgat krav på sig att erbjuda alla elever med en funktionsnedsättning som riskerar att inte nå målen i skolan stöd som syftar till att så långt som möjligt motverka funktionsnedsättningens konsekvenser (Skollag 2010:800, kap 3 §2). Logopeder är den yrkesgrupp som har specifik kompetens att stötta elever med språkstörning och dyslexi. Den fyraåriga logopedutbildningen leder till den specialkompetens som krävs för att ge elever med språkstörning det stöd de behöver med den språkliga förmågan både i tal och i skrift.
I ljuset av den höga förekomsten och de allvarliga konsekvenser språkstörning och svårigheter att lära sig läsa och skriva medför är det mycket angeläget att logopeder ingår i skolornas elevhälsoteam.