Klara betraktar utsikten från köksfönstret. Hennes hem gränsar till en parkering där medarbetare som arbetar på kommunen dagligen ställer sina bilar på väg till stadshuset. På grund av husets läge har handläggare kunnat följa allt som görs vid huset på nära håll, vilket fått Klara att känna sig bevakad.
Johan och hans familj har bestämt sig för att flytta fast de egentligen inte vill. De orkar inte med fler turer med kommunen efter långdragna diskussioner om att bygga ut.
Anna kan nästan ångra att hon tog kontakt med bygglovsavdelningen. Nu får hon inte bygga uterum.
Correns granskning visar att stora områden i Mjölby tätort har kulturmärkts. En ny kulturkarta används gång på gång som argument trots att politikerna har förbjudit det. Det kommer vi berätta mer om senare.
I den här artikeln berättar vi om tre husägare som fick sina husplaner stoppade när bygglovsavdelningen i Mjölby hänvisade till den omdiskuterade kulturkartan.
Husdrömmen skulle förverkligas när paret köpte funkishuset från 1939 vid Svartån. Då trodde Klara och hennes sambo aldrig att det skulle ta uppemot två år för att få byta en ytterdörr.
Det är höst 2023 och i handen har Klara en färgremsa med grön-grå kulörer. Efter ett år av mejlande fram och tillbaka med bygglovsavdelningen får hon veta att det senaste färgförslaget inte godtas. Handläggaren vill att dörren ska målas i en nyans ljusare, alltså ett steg bort på samma färgremsa.
– Det var så mycket åsikter hela tiden. När vi skulle välja dörr sa man att vi skulle utgå från originaldörrar 1930-talet. Den som satt när vi flyttade in var bytt på 1970-talet, säger Klara.
Ytterdörren behöver bytas ut för den gamla är svår att stänga. Paret vill montera dubbeldörrar med speglar istället för ekdörr med sidoglas. De skickar flera alternativ och försöker möta kommunens önskemål. Klara får veta att trälisterna som skapar speglarna ska vara nedsänkta och inte lagda utanpå – "som på originaldörrar". Men den originaldörr som finns kvar på husets gavel – som de kan jämföra med – har ingen nedsänkning utan en pålimmad list så som Klara vill ha det. Hennes frustration växer.
Till höger är bygglovsavdelningens förslag på dörr och till vänster är den dörr som Klara låtit tillverka, men som handläggaren inte godkände. Klara skickade med bilderna till byggnämnden så att de skulle kunna jämföra själva inför beslut.
Här är detaljerna som man är oense om. Till vänster är Klaras förslag på list att lägga utanpå entrédörren. Längst till höger är den originaldörr som sitter på husets gavel som Klara försökt efterlikna - men som handläggaren säger nej till. I mitten är handläggarens förslag på spegel - en ram med nedsänkt spår.
Droppen efter alla turer blir när de ska enas om färgen på dörren.
"I relation till den vita fasaden och de vita fönstren så kanske "NCS 4005 G80Y" eller till och med "NCS 3005 G80Y" gör sig bättre?" skriver handläggaren i ett mejl efter Klaras förslag. Det skiljer alltså bara en nyans.
– Jag blev så uppgiven och frustrerad. Det är ingen som skulle se någon skillnad om de inte hölls precis intill varandra, det är knappt jag ser någon skillnad själv. Vi tyckte att vi gjorde den bästa tidstypiska tolkningen, men det kom många preferenser från handläggaren hela tiden – och sen fick vi ändå nej.
I vår granskning av bygglovsavdelningen i Mjölby har vi kunnat se att handläggarna har blivit strängare i sina bedömningar kring bygglov. Kulturvärden har fått en tyngre roll, vilket påverkar den som vill göra om hemma.
"Det är ingen som skulle se någon skillnad om de inte hölls precis intill varandra, det är knappt jag ser någon skillnad själv", säger Klara.
Klara
boende i Mjölby
Det skickades en mängd mejl mellan Klara och kommunen när de försökte enas kring hur en ny ytterdörr skulle se ut. Efter nästan två år kom dubbeldörrarna på plats.
Klara och bygglovsavdelningen har haft kontakt om fasadändringar på huset sen hösten 2022. Hennes sambo är snickare, de anlitar en erfaren dörrtillverkare, hör sig för hos grannar och läser på om lagar och bestämmelser. Hur mycket får en handläggare tycka till om ett hus som inte har en särskild kulturmärkning? undrar de.
I mejl, som vi har gått igenom, låter det som att Klara måste följa handläggarens synpunkter om detaljer för att få byta dörr alls.
Klara ber gång på gång om snabb återkoppling. Tiden går.
Efter 20 månaders mejlande med handläggare ska byggnämnden senare ge Klara rätt.
I bagaget ligger också en annan diskussion. När Klara och hennes sambo flyttade in i huset ville de byta fönster, vilket kräver bygglov om man väsentligt förändrar en byggnads utseende.
Huset gränsar till en parkering där många medarbetare i stadshuset ställer sina bilar innan de rundar Klaras framsida på väg till jobbet.
– En dag ringde en handläggare på och sa att ”Vi ser att ni byter fönster här, vi rekommenderar er att avsluta”, säger Klara.
Handläggaren förklarade då att alla åtgärder på huset krävde bygglov då deras hus märkts som "en särskilt värdefull byggnad" i den kulturmiljöinventering som genomfördes 2020/21.
"Toleransen för ändring är mindre i de fall byggnaden är särskilt värdefull", förtydligade handläggaren i ett mejl efter besöket.
Vi har tagit del av mejl som visar att Mjölby kommun hänvisar till kulturkartan som inte får användas. Hänvisningen är tydlig och man citerar detaljer som observerades när inventeringen gjordes. Det är just sådana detaljer som man har hittat flera fel kring och som gjort att kartan inte anses vara färdig.
Inventeringen, som består av en karta där man värderat både enskilda byggnader och hela områden i Mjölby, är ett känsligt underlag internt då det inte är färdigställt. Klara frågade flera gånger efter att få se kulturkartan så att hon själv kunde läsa vad som står om sitt hus, men fick aldrig svar.
Klara och sambon tyckte att de valde fönster som nästan såg likadana ut, medan kommunen tyckte att de gjorde ett stort ingrepp på husets karaktär. Handläggaren var till exempel inte nöjd med mittpostens bredd.
– Jag mätte och det handlade om några millimeter, säger Klara.
Till slut rann diskussionerna ut i sanden och fönstren byttes.
Värderingen av Klaras fastighet som särskilt värdefull sett till kulturmiljö, finns varken med i detaljplan (en stadsplan från 1930 innan huset var byggt) eller i en kulturmiljöinventering som gjordes för kvarteret 1985. Fastigheten ingår inte heller i något utpekat område med kulturvärden. Däremot ska förändringar av äldre hus ta hänsyn till varsamhet som nämns i plan- och bygglagen, PBL.
Om en byggnad är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt så kan material, färgtyp och kulör avgöra hur målningsarbetet ska gå till.
Omständigheterna för en fastighet ligger till grund för bygglovsavdelningens bedömning som sen prövas i byggnämnden.
I Klaras fall diskuterades de två angränsande kulörerna hon pekar på i bilden.
Johan bor i ett enplanshus från 1985. Ändå hävdar kommunens handläggare att det måste bevaras – och han kan därför inte bygga ut.
– Vi känner oss tvingade att flytta om vi vill ha något större, säger Johan som nu ska sälja huset.
Correns granskning visar att Mjölbybor som bor inom vissa områden behöver bygglov för allt som det i vanliga fall räcker att bara anmäla. I kulturkartan från 2021 pekas stora områden med särskilt höga kulturvärden ut. Klassningen av det område där Johan bor, innebär att hans planer stoppas.
Det har varit många turer för Johan i kontakt med bygglovsavdelningen. När mejlsvaren uteblivit har han påmnnt handläggaren om de har tagit upp hans frågor på sina möten.
"Det har dessvärre fallit mellan stolarna, men jag gör ett nytt försök nästa vecka" fick han till svar en av gångerna. Efter nästan en månad fick han påminna igen. (Bilden är arrangerad)
Johans familj är trångbodda och har en tid funderat på hur de ska kunna bygga ut huset som ligger i Mjölbys östra delar. Under 2020 och 2022 rådfrågar han bygglovsavdelningen om både en utbyggnad och taklyft för att inreda en vind – och får klartecken av två olika handläggare att det nog ska kunna lösas. Men Johan vill fundera lite till innan han går vidare.
I början av 2024 kan familjen inte vänta längre. Men då får han helt andra besked.
För första gången får han höra att området som huset ligger i omfattas av en bevarandeplan. I detaljplanens karta har hans hus ingen kulturmärkning. Men i texten under, i det som kallas för planbeskrivning, står det att flera byggnader som byggdes på 1800-talets slut och 1900-talets början om möjligt bör bevaras. Därefter:
"Till vissa delar är således förslaget till karaktären en bevarandeplan för såväl enstaka byggnader som speciella miljöer."
Kommunen bedömer därför nu att Johan måste söka bygglov för allt han vill göra. Även saker som normalt är bygglovsbefriat.
– Jag tycker det låter märkligt eftersom vårt hus är byggt 1985, ett vanligt enplanshus, men det gick inte att konversera med handläggaren riktigt. Man återkom hela tiden till den där bevarandeplanen.
Johan har svårt att förstå att han kan få så olika svar vid olika tillfällen från bygglovsavdelningen.
– Det är svårt att säga emot, för även om man försöker studera detaljplaner och tycker att man borde få göra vissa saker, så säger de ändå nej och då tror man ju på dem.
För Johan betyder det att han inte får bygga någonting förutom en fristående friggebod. För allt annat måste han ha bygglov, men det kan han inte få eftersom tomtens byggrätt är fullt utnyttjad. Utpekandet av kulturområde innebär alltså att han hamnar i en återvändsgränd.
– Jag tror inte folk vet om det här. Jag har ju grannar som har Attefallshus och Attefallstillbyggnader och en del har nog bara inte frågat om lov. I något fall vet jag att man löst ett bygglov i efterhand.
Johan får höra att han alltid kan överklaga längre fram, men tycker det känns som slöseri med pengar att skicka in en bygglovsansökan då handläggaren säger att den ändå inte skulle gå igenom.
Helst hade familjen bott kvar, men de senaste turerna har fått dem att bestämma sig för att sälja huset.
– Det är väldigt surt för vi gillar ju att bo här. Men som situationen är nu verkar det långt borta att få bygga ut – och vi kan inte vänta längre.
Målet är att hitta ett större hus i ett område där han får bestämma mer själv.
Johan tror inte att många som bor på Mjölby Östra känner till hur bygglovsansökningar bedöms utifrån bevarandevärden. Det blir synligt först när systemet testas. På bilden syns korsningen Torngatan/Kummelgatan nedanför vattentornet.
Anna ville bara dubbelkolla att det inte behövdes något bygglov för solpaneler och kontaktade bygglovsavdelningen.
Då fick hon höra att familjens hus fanns med på kulturkartan, vilket innebar att deras solpaneler visst krävde bygglov. Hon betalade för lovet som gick igenom tack vare att panelerna skulle monteras på en sidobyggnad. Där skulle de smälta in mer i stadsbilden.
"Kommunen ska inte få tycka hur mycket gräs och träd och blommor vi ska ha i vår trädgård. Man borde själv få bestämma om man vill ha ett Attefallshus på en stor tomt", säger Mjölbybon Anna.
När Anna hösten 2024 återkommer till handläggaren om att få bygga ett uterum, stöter hon på patrull.
Det visar sig att huset har en planavvikelse, det vill säga att huset inte stämmer överens med detaljplanen. Hur det har gått till kan ingen svara på, men för Anna får det konsekvensen att inga nya bygglov på huset kan beviljas.
– Jag svarade att det var märkligt att huset inte var godkänt då det sett ut såhär i mer än 90 år och meddelade att vi då riktade in oss på ett Attefallshus eller Attefallstillbyggnad istället.
Men det går inte heller. På grund av att området är särskilt värdefullt, får inte heller Anna bygga Attefall utan bygglov.
Vi kan slå fast att formuleringar i bygglovsbeslutet för solpanelerna är direkt hämtade från inventeringen.
När Anna frågar om uterum hänvisar kommunen till kulturkartan igen. Det görs efter att stadsbyggnadskontoret fått veta av politikerna att kartan inte får användas.
– Kommunen vill att området fortsatt ska ha stora trädgårdar, vilket är bra så klart. Men att de hindrar oss från att utveckla våra boenden är otroligt tragiskt. Vi vill vårda husen och göra området vackrare. Ska familjer behöva flytta på grund av inventeringen? Och vad ska hända med attraktiviteten för hus i Mjölby, förstår man vilka konsekvenser det här får?
Anna fick senare veta att hon får bygga en friggebod på 15 kvadrat.
– Det är ju inget drömläge direkt, men där tog den konversationen slut, säger hon.
Borde ni inte ha förstått eller tagit reda på vad som gällde när ni flyttade in?
– Det kanske är vår sak att kolla upp, men man förutsätter ju att ett hus som snart är hundra år gammalt är godkänt från byggåret och kommunen. Det är ju känt att man ska kunna få bygga Attefall och vi visste att det fanns en större byggrätt kvar att använda.
Om Klara och hennes sambo skulle köpa hus idag skulle de tänka till en extra gång var huset ligger. Men att lämna Mjölby, skulle vara svårt med tanke på vänner och familj.
"Det är tråkigt att hur man jobbar på en bygglovsavdelning ska påverka var man vill köpa hus."
Tillbaka till funkisvillan. Att huset är granne med stadshuset gör att paret efter allt som hänt känner sig bevakade.
Vid ett tillfälle besökte en leverantör dem för att se om det skulle gå att installera en kamin i huset.
– Då fick företaget ett mejl från kommunen där man frågade om de jobbade i vårt hus. En kamin är ju en anmälningspliktig åtgärd och det visste vi om, men vi ville ju bara undersöka om vi ens kunde ha en kamin först, säger Klara.
– Känslan av att det är någon som har koll på en hela tiden gör att lusten och drivet att vilja förbättra och göra i ordning sänks. Det fanns en tid då vi slogs av tanken att "Nä, vi säljer huset".
Kommunen tycker inte att Klara ska byta ytterdörr och måla pelarna på framsidan vita. Argumentet: Husets kulturmiljövärde som backas upp av kulturkartan som inte får användas.
Men till slut får Klara rätt. I byggnämnden. Då har det gått 20 månader.
– Vad har det inte kostat oss kommuninvånare att vi har daltat om en ytterdörr i två år? säger hon.
Hon tycker hela processen hanterats oprofessionellt och att en kommun borde värna mer om sina medborgare.
– Det måste finnas en rimlighet, det kan inte hänga på några millimeter eller en mindre detalj på en list.
Corren har frågat bygglovshandläggaren, som har varit involverad i de här ärendena, om kulturmiljöinventeringen och hur kommunen bedömer bygglov utifrån olika underlag. Men handläggaren hänvisade alla frågor till sina chefer.
Förvaltningschefen Johan Cöster och stadsbyggnadschefen Maria Hedberg svarar på våra frågor i ett konferensrum i stadshuset.
Varför ska det vara så petigt?
– Jättebra fråga. Den får du ställa till riksdagen. Det är de som beslutar om lagar, säger Maria Hedberg.
– Vi jobbar inte med tyckande. Det finns tidigare domar i rättsfall som vi bygger våra beslut på. Vi måste bedöma kulturvärden i varje enskilt ärende, säger hon.
Är det rimligt att mejla om färgen på en dörr i två år?
– Nej, det kan jag säga direkt, säger Johan Cöster och fortsätter:
– Här hade man olika åsikt. Det handlar om vad som är tidstypiskt och vad som är lämpligt. Svårigheten blir om motparten har en helt annan uppfattning.
Men husägaren fick ju rätt till slut?
– Ja, i nämnden. Det här är ett ärende som självklart skulle ha gått fortare. Men det ska sägas att detta ärende inte har prövats i högre instans.
Är Mjölby petigare än andra kommuner?
– Vi är kanske inte den snällaste kommunen, men inte heller den krångligaste. Vi är kanske lite noggrannare än snittet, säger Maria Hedberg.
“Bygglov är jättekrångligt. Fastighetsägare har ett oerhört stort ansvar. Det finns mycket som många husägare idag inte sätter sig in i", säger Maria Hedberg, stadsbyggnadschef i Mjölby kommun. Här med Johan Cöster, förvaltningschef.
Det här är den första delen i en granskning av bygglovsavdelningen i Mjölby. Här kan du läsa den andra delen: Ingen får se kulturkartan. Mer svar från cheferna kring hanteringen av kulturmiljöinventeringen kommer i en senare publicering.
Klara, Johan och Anna heter egentligen något annat.
Klicka på namnen ovan för att skicka ett mejl som går direkt till reportern.
Här kan du tipsa anonymt via vår krypterade tipsfunktion.