12 februari 2009 09:24
<p><b>Tolstoj, den </b>realistiska epikens mästare, har kallats den botfärdige aristokraten. Med sin "tolstojanism" fick han en stor skara fanatiska lärjungar. Det var en lära som predikade kyskhet, jämlikhet och tog avstånd från ägandet, den officiella kyrkan, den moderna konsten med mera.</p><p>Ett sådant moraliskt självplågeri gick naturligtvis ut över familjen, främst hustrun Sonja Andrejevna. De har varit gifta i 48 år när det är dags för "Den sista stationen", en roman av den amerikanske litteraturprofessorn Jay Parini. En livsresas slutfas vid järnvägsstationen i den lilla byn Astapovo där den 82-årige Tolstoj, på flykt från Sonja och hemmet, dog i november 1910.</p><span class="mellanrubrik">Den förtalade hustrun</span><p>Verklighetens Lev Tolstoj var en så sammansatt karaktär att han överträffar varje fiktiv romanfigur. I sin samtid var han en "kändis" av 2000-talsmått, föremål för en närmast religiös kult. Till släktgodset Jasnaja Poljana drogs "horder av tredje klassens revolutionärer, fanatiker och lycksökare". Under perioder av censur spreds hans böcker underjordiskt i tusentals exemplar. Intresset för hans privatliv tycktes inte mindre.</p><p>Medan Tolstoj låg och dog i Astapovo flockades journalister och fotografer från hela världen (t o m filmfotografer) utanför stationsmästarens lilla stuga, och Sonja som tagit sig dit trots egen sjukdom bestormades med närgångna frågor. Vitt och brett hade det länge skvallrats om parets äktenskap, och Sonja hade svartmålats till en girig, intrigant satmara.</p><span class="mellanrubrik">Strid och intriger</span><p>Äktenskapet mellan dessa båda lidelsefulla och svartsjuka naturer gick snett från början. Tolstoj ville ha en hustru att forma efter sig själv och betraktade äktenskapet som räddningen undan de låga drifter han tidigare givit fritt utlopp. Sonja fick föda tretton barn, priset för att hennes syndfixerade make ändå inte kunde behärska sin sexuella aptit. Kvinnan var enligt Tolstoj upphov till allt ont.</p><p>Parini utgår från dagböcker och memoarer av de i hans roman inblandade, men i ett efterord nämner han också Anne Edwards biografi "Sonja". Jag läste den på 80-talet och där ges en insiktsfullt nyanserad bild av denna förtalade kvinna.</p><span class="mellanrubrik">Olika röster</span><p>Parini låter olika röster turas om: förutom Lev Nikolavitj och Sonja främst dottern Sasja, lärjungen Tjertkov - som Tolstoj enligt Sofia är "senilt förälskad" i - samt sekreteraren Bulgakov.</p><p>Stämningen på Jasnaja Poljana är infekterad. Sonja är uppenbarligen sjuk, med vilda utspel och en uppdriven misstänksamhet, ingalunda grundlös. Intrigerna och striden - där den manipulative Tjertkov spelar en ful roll - gäller Tolstojs testamente och makarnas dagböcker.</p><span class="mellanrubrik">Neutral iakttagare</span><p>Synd att Parini intresserar sig mer för Bulgakovs kärlekshistoria än för att bygga ut hans roll som iakttagare av detta ménage à trois. För Bulgakov förhåller sig inte okritisk till vare sig Tolstoj eller Tjertkov, och hos Sonja uppfattar han "en glimt av den storslagna person hon kunde ha varit under andra omständigheter".</p><p>Om Tolstoj skulle jag vilja säga som hans skeptiske beundrare Tjechov (citerad av Edwards):</p><p>"Logiken och rättskänslan säger mig att det finns mer kärlek till nästan i elektriciteten och ångan än i kyskheten och vägran att äta kött."</p><p>Gun Zanton-ericsson</p> Verklighetens Tolstoj överträffar diktens
